Gapskratt

Dagen började med en enorm trötthet, jag till och med somnade om i soffan efter morgonbestyren. Om jag gör det, då är jag verkligen trött. Sen när jag väl masat mig upp undrade jag var solen var som enligt prognosen skulle stråla från en klarblå himmel idag. Framåt tolvtiden började det klarna upp men blåste fortfarande storm. Låg i alla fall ute på altan ett par timmar innan jag gick och kröp ner i sängen igen och sov till sjutiden ikväll.

Vår middag ikväll var kycklingfilé med egenhändigt gjord pizzasallad. Jag har gjort exakt samma pizzasallad minst tusen gånger men vet inte vad som hände när jag skulle blanda ihop dressingen idag. I alla fall blev det enormt mycket överdoserat med vinäger, det var totalt oätligt och Thomas min när han fick in detta i munnen ledde till ett totalt skrattanfall från min sida. Det gick bara inte att sluta skratta utan jag skrattade tills tårarna sprutade. Salladen gick att rädda genom att skölja den lite, då blev den god och smakade som vanligt. Mest nöjd var jag ändå över att jag för första gången sen jag blev sjuk har haft tårar rinnande nerför kinderna av skratt istället för gråt, även om det nu var min stackars man som jag skrattade åt.

Resterande av kvällen ska spenderas i soffan och titta på lite säsongsavslutningar av serier. Hade tänkt mig att raka ansiktet på Bauer också men det kanske får vänta tills imorgon. Jag lägger fram sakerna i alla fall och ser om andan faller över mig. Det är så irriterande att vara så trött att minsta lilla aktivitet ska ta musten ur en redan innan man har börjat!
Har i alla fall idag minskat morgondosen av morfinet och hoppas att det ska fungera, går det bra så fortsätter jag om nån vecka att plocka bort ytterligare nån tablett och en vacker dag så kommer jag vara tablettfri och helt normal igen. Såvida läkaren inte nu på torsdag på mitt återbesök bestämmer att jag ska opereras igen, men det tänker jag inte fundera över nu en lördagskväll när jag för första gången på 2 månader haft ett hysteriskt skrattanfall.