Packning och bra sjuksköterskeråd

Ikväll har jag påbörjat tänkandet med min klädpackning. Som ni vet har jag en förmåga att släpa med mig alldeles för mycket. Jag har till och med på min att-göra-lista poängterat för mig själv att jag ska minimera min packning. Jag har förtydligat det lite med påpekande om att dagsklädsel består av bikini och sarong och att jag bara behöver lite svala kläder till kvällen. Inte hjälper väl ens mina egna pekpinnar!!!

Nu har jag gjort så att jag har hängt fram allt som jag VILL ta med mig, sen ska jag börja plocka bort saker, galge för galge ska tillbaks in i garderoben tills det bara återstår några få klädesplagg. Det är bra att hänga fram alla sina önskemål, för en del ser man ju direkt vad galet det är och så får man en större överblick över vad som går bra att kombinera med vad. Jag är så himla smart!!!

Ett område där jag kommer att svårt att kompromissa med mig själv är: skor och tingeltangel. Idiotiskt som bara den för jag kommer med största sannolikhet hasa runt i samma tofflor dag som kväll så kan mina höga fina sandaletter ligga i resväskan och vila sig.


Har idag också ringt till vårdcentralen eftersom penicillinet som jag fick inte gett önskad effekt. Man brukar ju på ett par dagar känna en ganska klar förbättring, något som inte har hänt här. Det är snarare så att jag känt mig sämre och hostat som bara den, det riktigt rosslar i luftrören på mig när jag ligger ner. Just denna sjuksköterska förstod inte vad problemet var. Jag var välkommen att återkomma på tisdag när min penicillinkur var slut, för man måste äta upp hela kuren först innan man ringer igen. När jag förklarade att det var lite panik eftersom jag ska till utlandet på söndag så kom hon på en jättebra idé. Jag kan på lördag, imorgon alltså, ringa till sjukvårdsrådgivningen och säga att jag behöver ett läkarintyg på att jag inte kan åka! Vilken jättebra idé! Då kanske de samtidigt kan bereda plats på psyket eftersom jag då kommer att knäcka min man.

Sen började hon prata om operationer jag gjort och att jag ändå inte skulle åka för det. När jag försökte förklara att den delen har jag tagit med kirurgerna som gjorde operationerna, och att de i princip sa att jag var dum i huvudet som tänkte tanken att inte åka, för du behöver miljöbyte, samla kraft för hösten. Sköterskan envisades ändå med att uttrycka sin åsikt om detta och frågade om jag tänkt att bada? Nu är det ju inte så att jag har ett stort hål nånstans på kroppen (???) där havsvattnet i sådana fall kan forsa in och ställa till med massa oreda. Det gick inte att få henne att förstå att jag ringde för mina bihålor och hostan och INTE för mina operationer. Tur att man har en förbaskat bra telefonvana så man vänligt men bestämt ändå lyckas styra samtalet någorlunda, men om hon begrep att jag litar mycket mer på de kirurger som opererat mig några gånger än hennes goda råd vet jag faktiskt inte. Å andra sidan var det ju inte ens det jag ringde om, men det var det sköterskan ville yttra sig om.

I alla fall så tänker jag ta hjälp av en trevlig flygvärdinna med råd om hur jag ska göra på flyget så att inte bihålorna exploderar, sen kan man ju gå till ett apotek där nere. De brukar ha så bra mediciner som gör att man blir frisk direkt, allt sånt är ju förbjudet i detta landet (man bör väl kanske inte läsa om möjliga biverkningar av dessa medikamenter). En gång på Spetses köpte vi en hostmedicin, och man hostade inte en endaste gång på flera månader efter att tagit en klunk ur den flaskan.

Först ska jag bara lösa vilka kläder som ska få följa med, ole dole doff.....

På västfronten intet nytt

Inte mycket som händer här så det finns inget att blogga om. Det jag sysselsätter mig med hela dagarna är att ligga och snora och hosta. Kände kanske en liten aning bättring när jag klev upp idag. Absolut inte så mycket förbättring som man kan förvänta sig efter att ha ätit penicillin sen i måndags. Men ska det krångla år 2011 så är det väl lika bra att det krånglar ordentligt på alla möjliga tänkbara vis.

Meducin Vitamin

Har varit på vårdcentralen och fått en ordentlig penicillinkur så hoppas att jag ska piggna till någorlunda på några dagar. Tyvärr står det i bipacksedeln att man inte ska sola när man äter detta penicillin. Det är en sjudagarskur så tar ju då sista tabletten på söndag när vi far, tyvärr står det vidare även att man inte ska sola under 5 dagar efter intagen kur. Hmmmm!
Nu är det så att vi ska ha med datorn så jag ska nu kolla upp vilka filmer jag vill ha istoppade i datorn så jag kan ligga i det kalla svala hotellrummet och kolla ikapp lite på alla filmer jag har missat istället för att ligga vid havet då.
Å andra sidan hade jag nog inte räknat med att jag skulle orka med mer än halva dagen vid havet, och eftersom jag har ganska mörkt skinn kanske det inte är så farligt att sitta i solen några timmar ändå. Jag tror att detta penicillin gör att risken för att bränna sig är större. Fast kommer ändå tillbringa mer tid på hotellrummet än vad jag kanske tänkt först.
Däremot ska jag verkligen njuta av de varma sköna kvällarna. Mmmmmmmmmmmm!

Måttet rågat

Här är verkligen måttet rågat, för att inte säga så överfullt att det rinner över alla kanter.

Givetvis kan jag inte få en liten normal förkylning som alla andra vanliga människor kan få. Kände direkt att det här går åt skogen, eller rättare sagt, åt bihålorna! Så de senaste dagarna har jag ägnat mig åt självynk i stora mått, sovit nån timme här och där (för det går inte sova längre stunder när man har bihålsinflammation), gråtit lite, snytit mig, plockat i mig säkerligen lite väl många alvedon, ätit isglass, tuggat på halstabletter, druckit te och gnällt hos maken över hur eländigt allt är.

Igår förmiddag reagerade min mage på detta nya i min kropp på ett mindre trevligt sätt. Ibland har jag hört att förkylningar kan sätta sig i magen och om det kan det, så är nog min mage förkyld också! Fick fullständig panik och ångest för jag vet vad som kan hända med mina roliga ärr och den sköra huden i avloppssystemet när det krånglar till sig för mycket med magen.

Så var det söndag, Thomas skulle iväg och jobba klockan tre vilket betydde att jag själv skulle ta hand om Bauer, helt själv, när jag knappt kunde stå på benen! Fick väl närmast ett hysteriskt anfall en stund där. En mycket mörk stund där de senaste månadernas helvete samlades ihop och samtidigt veta att om en vecka måste jag vara frisk o kry för då åker flygplanet (förhoppningsvis med mig på). Jag hade lyckats arbeta i tre dagar. Tre dagar!!! Och bara halva dagarna! Så ska man få bihålsinflammation! Ibland undrar jag lite hur mycket man tål innan man verkligen puttas över gränsen till fullständig galenskap.

Efter en halvtimmes hysteri var det dags att ta sig i kragen och försöka lösa uppkommen situation istället. Då finns den älskade familjen Larsson i Tidaholm som man kan ringa till och undra om Thomas möjligtvis kan panikåka dit och slänga av Bauer där tills imorgon? Givetvis, säger Linus, inga problem, kom hit med honom bara. Vad skulle man göra utan vänner? Jag har skrivit det tidigare om hur lyckligt lottad jag är med det sociala nätverk jag har, familj, vänner och arbetskamrater och mina närmsta chefer på jobbet.

Måste ta ett exempel till direkt nu om mina bästa vänner. En kompis från Göteborg ringde i lördags och inbjöd till lite tjejfest för oss, gamla gänget, om några veckor i Göteborg. Ska vara helgen efter vi kommer hem från Korfu. Ja, jag kommer gärna, om jag har en bra dag vill säga. Heller inga problem, bestäm dig samma dag, mår du bra så kommer du. Det är riktiga vänner det. Även om det ibland kan gå länge mellan kontakterna så är det detta gamla tjejgäng (där då Linus ingår som nu har Bauer) som det aldrig är några problem, inget tjafs, utan när vi pratas vid eller ses så är det bara kul, går det sen jättelång tid tills man hörs nästa gång så tar man bara vid där det slutade senast.

Ja, det blev en extra analys av vännerna det.

Så kontaktade jag jouren för att se om en kunde få träffa gode doktorn för att få sig lite pencillin, men se det gick inte, det fanns inga tider kvar under eftermiddagen. Så jag ska hänga på telefon direkt när vårdcentralen öppnar klockan åtta för att få mig en läkartid idag istället. Börjar jag med pencillin idag så borde jag ju vara frisk till söndag, det låter väl rimligt?

Reviderade helgplaner

Hade ju mina helgplaner klara för mig men när jag vaknade idag på morgonen insåg jag snabbt att de behöver en viss justering. Från inplanerade aktiviteter till soffläge och självynk. Helt tjock i halsen, snuvig och 38,5 i feber! Nu är verkligen det kokta fläsket stekt.

När jag opererades för en och en halv vecka sedan och diskuterade min kommande korfuresa med läkarna trodde jag ju nästan att de skulle tycka jag var galen som ens tänkte tanken att jag kanske skulle komma iväg på den. Det var ju tvärtom, båda läkarna sa, åk bara, njut och samla på dig lite energi inför hösten (du kommer behöva det hahahaha). Inte hade jag en tanke på att jag nu en vecka före resan skulle vakna med en kanonförkylning! Speciellt inte efter att ha lyckats jobba i tre dagar, och verkligen tänkt att jobba halvtid HELA nästa vecka!!!!

Nu ska det ynkas ordentligt samtidigt som jag tänker inta varenda anti-förkylnings-medel som finns att tillgå på apoteket. Det är då märkligt vad livet ska vara motvalls ibland.

Fredagsmys

Ja, här sitter jag och har fredagsmys alldeles ensam, eller inte helt ensam, Bauer befinner sig på samma kvadratmeter som mig hela tiden. Det spelar ingen roll vart i huset denna kvadratmeter befinner sig, bara vi är på samma. Han börjar bli trött på att behöva byta kvadratmeter så ofta som mamma tycker det är nödvändigt....

Har lyckats arbeta i tre dagar så det är faktiskt trevligt med fredagskväll och ledig helg. Förutom att maken är iväg och jobbar då så jag får fredagsmysa utan honom. Å andra sidan får jag mer gjort när inte han är hemma. Har efter den sena (och långa) eftermiddagsvilan hunnit med att städa hela huset, vattna blommor och plocka bort massa vissna blad på mina pelargoner ute på altan. När jag gjorde det så började min långa lugg att trilskas och vilja hänga ner i ansiktet och va besvärlig. Jag strök tillbaks luggen flera gånger innan jag upptäckte att det inte alls var min lugg. Det var en långbensspindel!!!!!!!! Hujedamej, men Bauer blev glad när det kom nerfarande spindeldelar till honom som han kunde smaska i sig. Äckelpotten.

Gjorde även världens fynd på hemvägen från jobbet idag. Skulle både till apotek och ica och hade tänkt att stanna till i Skara. Så kom jag på att i Lidköping så finns både apotek och ica under samma tak, så åkte dit. Det finns mer under detta tak, nämligen en skoaffär! Det var stora skyltar om 70% så tänkte, jag kikar väl lite då. Det var himla tur att jag gjorde det för jag hittade ett par perfekta bruna stövlar som jag letat efter i flera år, och detta med 70% avdraget pris! Gillar!!!!

Igår var vi i Tidaholm hos Larssons. Thomas skulle fixa lite spel på datorerna och jag och Linus skulle skvallra lite. Så var vi tvungna att skratta lite åt Dixie som inte är världens snyggaste kungspudel för tillfället, men det var inte så illa som jag trodde, men man kan konstatera att vissa raser gör sig bäst med päls... Bauer tyckte hon var snyggast i världen ändå och gör allt för att hon ska tycka om honom, vilket väl inte lyckas alltför väl. Som tur var så fanns Ludde på plats också och han tyckte om Bauer i alla fall.
Smart som jag är så passade jag på att raka ansiktet på Bauer sen på kvällen när han ändå var helt slut efter att fått umgås med hundar hela eftermiddagen.

Planer för helgen är att försöka sy lite symaskin imorgon och på söndag åka på hundens dag på hundklubben i Skara.

Äntligen varit på jobbet

Nu är det egentligen imorgon som jag ska börja jobba halvtid, men jag tjuvstartade lite idag med två timmar. Nu kan jag inte ett endaste dugg påstå att jag gjorde en enda vettig sak på dessa två timmar, inte yrkesmässigt i alla fall. Däremot tycker jag att gå runt bland kollegor och prata ikapp den senaste månadens frånvaro också räknas som jobb. När jag hade hunnit runt till alla var det bara en kvart kvar av mina två timmar. Mycket lägligt skulle en arbetskamrat bredvid mig ha fikarast just då, så då tog jag också lite fika.... Fast helt onyttig var jag inte, jag hann läsa två mail i min överfulla mailkorg;-)

Det var mer psykologiskt nödvändigt att ta sig iväg idag med en liten tjuvstart. När man inte kan lita på att magen sköter sig ställer det till en himla oro för en bara att åka hemifrån. Tänk om det värsta händer? Ja, och det kommer det göra, men vad ska man göra åt det? Det är bara att ta sitt pick och pack och åka hem för den dagen från vart man nu kan befinna sig. Det är på det sättet mitt liv kommer se ut under ett bra tag framöver så det är bara att borra ner huvudet och köra på.

Känslan av att kliva in på jobbet efter lång frånvaro igen är helt härlig. Jag älskar den där känslan av att det är "mitt andra hem", jag har min lilla kontorsdel och alla mina fantastiska arbetskamrater. När man drabbats av de problem som jag haft är det en himla tur att man har både chefer och arbetskamrater som man kan lita på. Nu får jag såndär lyckokänsla igen över hur bra nätverk jag har både arbetsmässigt och privatmässigt. Senast jag satt här och kände mig glad gick ju allt åt skogen, så nu får jag väl gå upp och bråka lite med min man så att jag blir lite mindre lycklig istället.....