Måttet rågat

Här är verkligen måttet rågat, för att inte säga så överfullt att det rinner över alla kanter.

Givetvis kan jag inte få en liten normal förkylning som alla andra vanliga människor kan få. Kände direkt att det här går åt skogen, eller rättare sagt, åt bihålorna! Så de senaste dagarna har jag ägnat mig åt självynk i stora mått, sovit nån timme här och där (för det går inte sova längre stunder när man har bihålsinflammation), gråtit lite, snytit mig, plockat i mig säkerligen lite väl många alvedon, ätit isglass, tuggat på halstabletter, druckit te och gnällt hos maken över hur eländigt allt är.

Igår förmiddag reagerade min mage på detta nya i min kropp på ett mindre trevligt sätt. Ibland har jag hört att förkylningar kan sätta sig i magen och om det kan det, så är nog min mage förkyld också! Fick fullständig panik och ångest för jag vet vad som kan hända med mina roliga ärr och den sköra huden i avloppssystemet när det krånglar till sig för mycket med magen.

Så var det söndag, Thomas skulle iväg och jobba klockan tre vilket betydde att jag själv skulle ta hand om Bauer, helt själv, när jag knappt kunde stå på benen! Fick väl närmast ett hysteriskt anfall en stund där. En mycket mörk stund där de senaste månadernas helvete samlades ihop och samtidigt veta att om en vecka måste jag vara frisk o kry för då åker flygplanet (förhoppningsvis med mig på). Jag hade lyckats arbeta i tre dagar. Tre dagar!!! Och bara halva dagarna! Så ska man få bihålsinflammation! Ibland undrar jag lite hur mycket man tål innan man verkligen puttas över gränsen till fullständig galenskap.

Efter en halvtimmes hysteri var det dags att ta sig i kragen och försöka lösa uppkommen situation istället. Då finns den älskade familjen Larsson i Tidaholm som man kan ringa till och undra om Thomas möjligtvis kan panikåka dit och slänga av Bauer där tills imorgon? Givetvis, säger Linus, inga problem, kom hit med honom bara. Vad skulle man göra utan vänner? Jag har skrivit det tidigare om hur lyckligt lottad jag är med det sociala nätverk jag har, familj, vänner och arbetskamrater och mina närmsta chefer på jobbet.

Måste ta ett exempel till direkt nu om mina bästa vänner. En kompis från Göteborg ringde i lördags och inbjöd till lite tjejfest för oss, gamla gänget, om några veckor i Göteborg. Ska vara helgen efter vi kommer hem från Korfu. Ja, jag kommer gärna, om jag har en bra dag vill säga. Heller inga problem, bestäm dig samma dag, mår du bra så kommer du. Det är riktiga vänner det. Även om det ibland kan gå länge mellan kontakterna så är det detta gamla tjejgäng (där då Linus ingår som nu har Bauer) som det aldrig är några problem, inget tjafs, utan när vi pratas vid eller ses så är det bara kul, går det sen jättelång tid tills man hörs nästa gång så tar man bara vid där det slutade senast.

Ja, det blev en extra analys av vännerna det.

Så kontaktade jag jouren för att se om en kunde få träffa gode doktorn för att få sig lite pencillin, men se det gick inte, det fanns inga tider kvar under eftermiddagen. Så jag ska hänga på telefon direkt när vårdcentralen öppnar klockan åtta för att få mig en läkartid idag istället. Börjar jag med pencillin idag så borde jag ju vara frisk till söndag, det låter väl rimligt?