Promenaddags igen och filmtankar

Idag har jag varit ute på promenad igen första gången efter operationen i onsdags. Gick med Bauer mitt på dagen runt grönområdet precis bredvid oss. Detta gav lite mersmak och gav mig ut på en lite längre promenad under aftonen ihop med både Bauer och maken. Nu blev det verkligen ett makligt tempo så Thomas fick gå lite fram och tillbaks med Bauer eftersom jag var så himla saktfärdig. De sista kvarteren innan vi var hemma igen var lite jobbiga så jag kanske överdrev promenerandet litegranna då. Fast när man bara legat ner i flera dagar så är det av ren rastlöshet man gör något lite oövertänkt sådär.

Under kvällen nu har vi tittat på en film, source code med Jake Gyllenhaal (vet inte om varken film eller namnet är rättstavat). Lite udda film men väldigt bra, där verklighet och overklighet flyter in i varandra. Det är just den typen av filmer som är populärt nu uppenbarligen. Såg adjustment bureau med Matt Damon häromdagen, och den är i liknande sfär, där man inte vet vad som är verkligt/overkligt och så vidare.
Egentligen är jag väl mest för riktigt hederliga action/thriller-filmer, där det blir åka av från första filmrutan fram till sista. Att det också är totalt overkligt att "hjälten" skulle överleva allt som händer tycker jag inte man behöver bry sig om. Jag vill ha spänning och bli road, jag vill inte sitta och fundera över att det är totalt orealistisk handling, för i en riktigt bra actionrulle är det ALLTID helt orealistiskt. Annars skulle det inte bli så spännande!

De här två filmerna vi sett just nu är en helt annan typ av orealistisk handling i. Här är det själva handlingen som styr, frågor om parallella världar och om vad som är verkligt och vad som inte är verkligt. Det handlar inte enbart om den fantastiske hjälten som ska rädda världen (som till exempel i The rock med Sean Connery, en av mina absoluta favoritfilmer). Sen fick man ju inte ont i ögonen ikväll av att titta på Jake Gyllenhaal heller direkt;-)
En film till i denna genré som vi snart ska se är super 8. Något som fascinerar mig är dagens filmteknik också, med den förbaskade stora tv:n vi har så gör sig tekniken ganska bra också. Annars är ju en biograf-duk oslagbar när det gäller storslagna filmer.

Ska försöka lista de bästa actionfilmerna jag vet, inte i nån ordning utan bara allteftersom de ploppar upp i hjärnan på mig:

The Rock
Mission impossible - filmerna
Jason Bourne - filmerna
Gladiator
Cliffhanger
Con air
Givetvis Bond-filmerna
Robin Hood med Kevin Costner
Die hard (fast de är kanske lite väl töntiga egentligen)
Rambo
Face off, Travolta är såååå bra som skurk
Eraser
The long kiss godnight
Oceans - filmerna
True lies
Några stycken filmer med Harrison Ford där han är nån agent (kommer inte ihåg vad de heter)
Air force one
Jakten på den försvunna skatten och efterföljare till den
De omutbara
Gudfadern - filmerna


Nu har jag säkert glömt massor, och sanningen är den att det görs inga "riktiga" rena actionfilmer längre. För när ni ser dessa titlar så är många av dom ganska gamla filmer.

Nån annan dag ska jag analysera mina tankar om dramafilmer som absolut inte tillhör min favoritkategori av film. Egentligen är gladiator nog klassad som en dramafilm, så det finns undantag men ytterst få sådana. Ett stort undantag av dramafilmer är också Brookback Mountain som är en av världens bästa filmer.

Nej, nu blir det fullständigt kaos i hjärnan på mig när jag ska sitta och tänka på vilka gamla filmer som jag sett och vilka som är mina favoriter, jag har säkert glömt nån jätteviktig! Jag slutar helt enkelt att skriva nu.