Snart dags igen

På onsdag morgon ska jag infinna mig på KSS för att genomgå ytterligare en operation. Börjar bli lite nervös nu. Denna operation måste bli bra, det är bara två och en halv vecka kvar då tills vi ska flyga iväg till Korfu. Efter överläggningar med både läkare och sjuksköterska så är förhoppningen att allt ska gå vägen.

Sen är det den vanliga sprut o nål o sjukhusfobi som jag dras med. Första steget är ju att få in en kanyl i armen, hujedamej. När det är avklarat så brukar man få lite lugnande så man förhoppningsvis relaxar lite. Sen är det stora problemet sövningen (vilket hittills inte misslyckats en endaste gång). Jag brukar ha en lång konversation med narkosmänniskan att de verkligen inte får snåla på sövningsmedlet utan se till att jag verkligen sover ordentligt innan de börjar operera. Precis när jag haft denna långa överläggning om detta så kommer jag ju på att de inte får ge mig för mycket heller, för då kanske jag inte vaknar sen. Då måste jag förklara det också för narkosmänniskan några gånger innan jag är helt säker på att de förstår att jag behöver precis lagom mängd medel (som om de inte kunde sitt jobb???).
Stackars narkosmänniska!! Fast jag hoppas innerligt att jag inte är den enda som ligger på operationsbordet och ojar mig.

Sen är det det otrevliga med att vakna upp efter en operation. Ont som tusan gör det och lite mer morfin kan man få i kanylen, fryser gör man så det är inte klokt, men då har de små trevliga värmefiltar man kan få på sig. Sist jag opererade mig hade jag till slut flera stycken värmefiltar på mig så frös jag. Fast några timmar senare var jag jättepigg, överlycklig över att det gått bra och att jag överlevt, det vill säga, blivit ordentligt sövd och även ordentligt väckt och vrålhungrig var jag. Mitt i natten fick jag de godaste pannkakor jag ätit i hela mitt liv.

Riktigt tråkigt att jag ska behöva göra om samma sak igen, men jag kanske får pannkakor denna gången också.

Så morgondagen (tisdag) ska jag tillbringa med att ha ångest över kommande operation. Förmodligen kommer jag vid några tillfällen känna mig helt frisk och läkt och undra om det inte är onödigt med en operation ändå, för att i nästa stund ha jätteont och ta morfintablett.
Så på onsdag så smäller det, håll tummarna!