Äntligen varit på jobbet

Nu är det egentligen imorgon som jag ska börja jobba halvtid, men jag tjuvstartade lite idag med två timmar. Nu kan jag inte ett endaste dugg påstå att jag gjorde en enda vettig sak på dessa två timmar, inte yrkesmässigt i alla fall. Däremot tycker jag att gå runt bland kollegor och prata ikapp den senaste månadens frånvaro också räknas som jobb. När jag hade hunnit runt till alla var det bara en kvart kvar av mina två timmar. Mycket lägligt skulle en arbetskamrat bredvid mig ha fikarast just då, så då tog jag också lite fika.... Fast helt onyttig var jag inte, jag hann läsa två mail i min överfulla mailkorg;-)

Det var mer psykologiskt nödvändigt att ta sig iväg idag med en liten tjuvstart. När man inte kan lita på att magen sköter sig ställer det till en himla oro för en bara att åka hemifrån. Tänk om det värsta händer? Ja, och det kommer det göra, men vad ska man göra åt det? Det är bara att ta sitt pick och pack och åka hem för den dagen från vart man nu kan befinna sig. Det är på det sättet mitt liv kommer se ut under ett bra tag framöver så det är bara att borra ner huvudet och köra på.

Känslan av att kliva in på jobbet efter lång frånvaro igen är helt härlig. Jag älskar den där känslan av att det är "mitt andra hem", jag har min lilla kontorsdel och alla mina fantastiska arbetskamrater. När man drabbats av de problem som jag haft är det en himla tur att man har både chefer och arbetskamrater som man kan lita på. Nu får jag såndär lyckokänsla igen över hur bra nätverk jag har både arbetsmässigt och privatmässigt. Senast jag satt här och kände mig glad gick ju allt åt skogen, så nu får jag väl gå upp och bråka lite med min man så att jag blir lite mindre lycklig istället.....