Ett år

Idag har det gått ett helt år sen vi sa farväl till Classe. Vi har gjort det lite extra fint vid hans viloplats under hans favoritträd idag, Bauer undrade vad allt detta spektakel skulle vara men lade sig ner fint så jag fick ett bra kort. Denna plats har även blivit Bauers favoritplats i trädgården.

Vad tiden har gått fort! Ett helt år! Det betyder även att vi snart har haft Bauer ett helt år. Det är konstigt med sorg, mest känner jag nu glädje när jag tänker på Classe men ibland slår det en helt som en blixt från en klar himmel och saknaden känns enorm. Min lilla, lilla pojke.
För er som inte haft husdjur kan detta väl tänkas märkligt. Jag har själv heller kanske inte tidigare riktigt förstått hur mycket familjemedlem en hund blir, hur stor saknaden blir när tiden tillsammans är förbi. Samtidigt som man kan glädjas över att välkomna en ny familjemedlem mitt i sorgen.





Classe sov gärna på rygg i soffan med nosen i vädret och invirad i en skön filt.

En av mina favoritbilder på Classe.


Classe i hans älskade bur.

Ett av de sista korten på Classe som min syster Elenor var snäll och tog en hel serie på honom nere i Aneby.

Min lilla, lilla pojke. Mamma saknar dig och jag är så tacksam för alla de år du var vår familjemedlem.