Tid

Just nu har jag inte riktigt haft tid att sätta mig vid datorn och filosofera ihop ett inlägg. Jag jobbar 50% det är helt underbart!!! Fick lite nya medicinrekommendationer vid kirurgbesöket och nu går det stadigt (och ganska snabbt) uppåt :-) Äntligen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

När jag kommer hem från jobbet så lägger jag mig några timmar innan jag grejar lite med den STORA vårstädningen. Har en låååång lista men gör bara en sak om dagen, bockar av och sen lägger mig i soffan resten av kvällen och känner mig så nöjd med dagen. Jag har väl aldrig tidigare storstädat på detta vis, lite varje dag. Normalt kör jag som bara den en hel helg så är allt klart sen. Föredrar nog egentligen ett snabbt röjande men det känns ganska avslappnande att bara ha en arbetsuppgift av vårstädningen som ska göras varje dag. Kanske ska dela upp det så i framtiden med, just nu är det för att jag måste ta det lugnt och det är första gången i mitt liv som jag gör storstädning på detta sätt och ju mer jag tänker på det när jag nu sitter här och skriver ner det, desto bättre känns det faktiskt att göra det på detta lugna mer "normala" sätt.

Är det så att jag både har blivit förnuftig och bara lite normalt pedant?

Förnuft

Idag är första dagen på några dagar som jag vaknar utan att ha så himla ont. Kunde ta mig ur sängen som en pigg 70-åring istället för en skröplig 100-åring. Fortsätter det åt det hållet så kommer jag snart ner till min egen åldersgrupp ;-) Dagarna efter en undersökning är sannerligen inte speciellt trevliga.

Nu har jag sådan där härlig söndagskänsla där man ska småfixa lite och planera inför kommande vecka. De flesta andra människor brukar ha söndagsångest över att helgen är slut. Jag tycker idag det är skönt med söndag och är ivrig på att det ska bli måndag och jag får åka iväg till jobbet. Jag har samlat på mig så mycket prat liksom som måste ut och jag har det bästa jobbet för det :-)

När jag har varit hemma extra, så bara flyger de första dagarna förbi. Jag kommer fortsätta på 50% en månad till och fyra timmar bara blåser förbi. Längtar tills jag kan få öka upp min arbetstid och att allt blir som vanligt igen.

Känns det igen? Jag undrar om det bara är kontrollfreak som mig själv som blir irriterad och störd när ordningen inte är riktigt som den ska. Det där med tålamod behöver jag också jobba lite på. Vet ju av erfarenhet att med tid så blir jag bättre, jag får bara inte bli för ivrig, men när man vaknar och känner sig piggare så blir man sådär ivrig, sådär så det pirrar lite av iver över att göra något. Vadsomhelst!!!

Då får man vara glad över att jag äntligen lagt till en gnutta förnuft och lärt mig bättre tålamod (även om det behöver jobbas på mer) och inte börjar att förta mig direkt.

Det får bli stickning (börjar få ganska ont i händerna av allt stickande) och så planerar jag för en lång hundpromenad i eftermiddag när Jossan kommer ut hit och hjälper gamla tant här lite. Nu har jag inte varit på hundpromenad på en knapp vecka och även om mina hundar inte är speciellt stora så drar de något våldsamt ibland. När man har kramp i hela ändalykten och halva ryggen så gör det jätteont att hålla emot två ivriga hundar som bara ska framåt. Så jag har blivit förnuftig och går inte med dom själv när jag har mer ont, utan Thomas eller Jossan får vara med och hålla den ena av dom (oftast Bond då eftersom han är en förklädd pitbull och faktiskt riktigt stark). Till och med så förnuftig har jag blivit att jag inser att även om jag har mindre ont idag så vore det idiotiskt att ge sig ut själv med dom och sen tvingas ta massa morfin när man kommer hem.

Käre vänner, håller jag på och blir vuxen med allt detta förnuft?

IG/MVG

IG=Icke Godkänd

det var betyget jag fick på återbesöket hos kirurgen igår :-(

Läkningen går otroligt sakta och krampen sprider sig till omkringliggande muskler och just nu är det musklerna längst ner i ryggen som gör att jag har en lite stapplig gång och inte kan ta mig upp från sittande utan att dra mig upp. Tänk ändå att allt detta levde jag med under hela år 2011 och första halvan av år 2012 och har glömt hur ont det gjorde!

Ökning av mediciner och halvt sjukskriven en månad till och sen återbesök för att se om jag läkt ihop till dess. Jag ligger nu i risken för att behöva göra ytterligare en operation efter nästa besök om inte musklerna slutat krampa till dess. Om operationsärren varit mer läkta så hade de nog satt upp mig för operation nu men vi får avvakta en månad och se, det kan ju ske under?

MGV=Mycket Väl Godkänt

Får jag däremot alltid i uppförande och för min kämpaglöd, envishet och ganska goda humör trots omständigheterna. Till så milda grad att läkarna nu vill ha lite hjälp med svar på frågor som varför jag lyckades ta mig tillbaka till arbete istället för ramla in i väääldigt långa sjukskrivningar som förr eller senare slutar i förtidspension.
Det är faktiskt svårt att svara på men för mig har den andra vägen aldrig varit ett alternativ. Jag vill jobba, jag trivs jättebra på mitt jobb och med mina arbetskamrater och faller istället lätt in i lite smådepp när jag är tvungen att vara hemma. Tror också jag hade med mig ett starkt psyke från början även om det vacklade rejält ett par gånger förra året. Men alternativet att ge upp fanns aldrig på riktigt hos mig.
Har varit inne på några chattrum med personer som har fastnat i liknande situation som jag och det som slår mig när jag tjuvläst lite där är att många faller in i en "offer-roll". Jag har nog aldrig gjort det och kanske är det just det som räddat mig? Jag har väl många gånger tyckt synd om mig själv och haft dagar (som idag) när det känns som jag inte kommer stå ut med smärtan en enda sekund till, men bitter, nä, det har jag faktiskt inte blivit. Det finns fortfarande precis lika mycket vilja kvar. Var den viljan kommer ifrån? Det har jag inte den blekaste aning om.

Påskliljor

Vi har uppenbarligen köpt olika sorters påskliljor, vanliga som de brukar se ut, och så hängpåskliljor. Tänk att jag visste inte ens att det fanns.... Nu hoppas jag att inte någon av de påskliljorna jag ställt i fönstret är en klängpåsklilja och börjar trassla in sig i gardinen ;-)

 

 Några små ynkliga små krokusar har också vågat sig upp i vårt land

Påsk

Här kommer en bildkavalkad från påsken. Det var så himla roligt att ha familjen här även om jag fick gå och lägga mig och vila med jämna mellanrum och inte kunde gå med på vandringen i Varnhem. Min kamera var i alla fall med där så när jag tittat genom alla kort så känns det som jag var med också.
Trötta har vi varit efter, blev ett intensivt dygn med mycket folk och man hinner knappt duka undan förrän man ska ta fram nästa sak man ska äta. Hundarna var också helt slut efter och hade med oss en vilodag igår.
Idag har jag börjat läsa på en bok jag fick av Affi och den är så spännande så jag gissar att jag ligger och läser till den är slut (vilket kan bli väldigt sent). Jag har planerat det så bra att jag har en semesterdag imorgon så då kan man få ligga och läsa sent om man vill....

 

 

Snart

Snart, sannolikt imorgon, kommer inlägg med bilder från påsken. Vi har haft en riktig slappardag här idag och jag har inte orkat sätta mig och kolla genom alla foton från helgen. Nu är det kväll och vi ska fortsätta att slappa hela kvällen också. En riktigt skön vilodag!

påsk

Ära var gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden....

Detta anskrämliga påskpynt kanske skrämmer iväg gästerna? Jag har nog aldrig påskpyntat i hela mitt liv och bildbevis nedan är svaret på varför.