Jag har ju bihålor... Efter att varit förkyld i omgångar under en tid så bestämde sig eländet för att krypa upp i den ena bihålan igår och täppa till där. Nu blir det lite extra jobbigt eftersom jag inte vågar mig på att äta penicillin för magen. Skit är det med dåliga bihålor och ännu sämre tarm.
Först trodde jag att jag hade fått migrän sent igår eftermiddag vilken var väldigt konstigt eftersom jag alltid får migrän på natten. När jag vaknade idag på morgonen begrep jag direkt att det inte vart migrän utan en bihåla som var igenkorkad. Nu blir det massa nässpray och böner för att få detta att läka ut av sig själv. Jag ska INTE testa att ta tigersalva över bihålorna igen... Har man provat den salvan en gång i ansiktet och upptäckt att det inte var någon bra idé så gör man inte om det (man skulle också kunnat läst på bisedeln att salvan absolut inte fick användas i ansiktet eller nära ögonen).
Så vet vi också att vårt billarm fungerar, eller inte fungerar kanske jag ska säga. Det har tjutit till och från hela förmiddagen vare sig bilen varit låst eller inte. Någon tjuv har nog inte heller varit i närheten däremot har det regnat kraftigt, och åskat ordentligt! Kanske blev bilen så rädd för åskan och ville påkalla uppmärksamhet att den vill in i garaget? Grannarna är nog ganska trötta på detta just nu ;-)
Annars har veckan bjudit på jobb mån-ons fulltecknat med utbildning så inte nog med att det är täppt i bihålan, hjärnan är också fullproppad. Ibland tycker jag att jag ska skynda mig att öka upp min arbetstid så fort ryggen känns lite bättre men efter att varit två heldagar förstår jag fullständigt varför man ska skynda långsamt med diskbråck och muskelinflammation. Det har gjort väldigt ont i ryggen men eftersom jag med heldagar inte missade utbildningen var det värt det. Går ju köra på lite också när man vet att det kommer fyra vilodagar på raken sen. Eftersom det nu blev tok med bihålorna kanske det blir för mycket vilande nu på dessa dagar och det är inte heller bra för ryggen. Ibland vet jag inte hur man ska vända sig för att få ordning på kroppen när det krånglar i varenda ände?
Var det inte så att livet skulle börja efter fyrtio? Gällde det bara fram till fyrtiofem och sen rasar hela skiten ihop? Man hör ju också att femtio är det nya fyrtio. Betyder det att livet börjar efter femtio då? Jag är lite trött på den dåliga funktion det är överallt i kroppen på mig nu och det känns ibland som jag inte orkar med en enda dag till för lite undrar man ju vilken sjukdom ska jag vakna med imorgon? Läkaren sa att kroppen för närvarande är så nedsatt att jag får räkna med mycket infektioner och trötthet. Jättekul! Verkligen! Jag hoppas att jag om några år kan se tillbaka och klappa mig själv på axeln för att jag orkade ta mig genom en lång jobbig period. Just nu med sprängande värk i ena bihålan, ryggen lite sisådär, magen inte på sitt bästa humör, ja då känns det lite tungt.
Nu ska jag väl inte gräva ner mig i elände utan en glädjande sak är att det sista med allt papperarbete för att få igång Jossans ersättning från (den mycket bra och med så trevlig personal och allt speciellt i telefon) myndigheten försäkringskassan är klar. Alla möten med kommun är också klart och det är igång både med boendestöd och sysselsättning. Nu börjar jobbet för henne att komma in i livet med folk kring sig och det lär väl bli en berg och dalbana men jag och Thomas kan nu ta ett kliv bakåt och vara föräldrar. Det känns väldigt skönt. En stor tung sten som jag kan lägga bort från min ryggsäck nu med allt det andra och ägna mig åt det jag kan, att just bara vara mamma :-)
