Ännu mer adventsstök

Vaknade vid sjutiden idag på morgonen av att jag hade en sprängande migrän. Riktig ordentlig migrän där halva ansiktet är lite bortdomnat. Eländes elände, jag som hade så mycket att stå i denna dag. Det var bara att ta en migräntablett och gå och lägga sig igen. Vaknade sedan igen vid halv tolvtiden och kände mig mer som en människa. Hade lite lagom baksmällekänsla av tabletten och känner att hjärnan har varit himla trög idag.
Igår vaknade jag av att Classe stod och spydde i sängen. Inget får upp en så kvickt som massa små pölar med hundspy på lakanen. (förutom min man då som sov som en stock genom hela händelsen). Kan inte annat än att undra vad jag ska vakna av imorgon. Hin håle själv som är här för att hämta mig?
När jag väl kravlat mig ur sängen hade Thomas och Jossan redan åkt till Värnamo, så jag hade huset för mig själv. Skulle fortsätta där jag slutade igår med adventspysslandet. Gick trögt att komma igång, och halva dagen hade redan gått. Så skulle jag in till blomsterlandet i Skara och handla lite för att göra iordning krukorna som står på pelarna vid ingången till våra domäner (porten in till mitt pedanteristiska helvete). Så skulle jag ha lite mossa som jag inte orkar gå ut i skogen och plocka själv. Jag betalar visst gärna 20 kr påsen för att få slippa gå ut i skogen, och det är inte speciellt mycket i en sån påse. Skulle för den delen inte ens behöva ut i skogen, hela gräsmattan består ju av mossa här i trädgården. Synd ändå att repa upp lite här, skulle ju bli ett fult hål i det gröna mjuka.
Väl tillbaka efter shoppingen skulle jag köra igång. Det skulle sys gardiner och dukar, planteras lite, pyntas lite här och där, tvättas och lite annat. Detta har heller aldrig varit några problem för mig tidigare att strukturera upp och få allt gjort snabbt, men nu gick det oerhört trögt att ens komma igång med en sak. Så fort jag gick nånstans såg jag ju något annat som - ja just det, det ska göras också. Började då fundera över att är det så här vanligt folk har det? Tycker många pratar om att det är körigt och att de inte får nåt gjort, att allt tar lång tid. Då fick jag nästan lite panik. Allt jag gör har alltid varit svisch, svisch, svisch.... och det var då tusan om jag nu skulle sitta här och skylla på ålder, påverkad av migräntablett, att jag varit hängig hela hösten. (hade i huvudet redan tänkt på alla orsaker till att allt gick trögt) Nej här skulle sättas fart, och se, bara man kom igång. Har sytt till köket, uppsatt och klart. Blommor planterade, allt pyntat och klart. När jag ända satt vid symaskinen la jag upp ett par byxor och sydde en dyna till Classe. I´M BACK!

Imorgon ska jag och Thomas in till Skövde och köpa tyg för att klä om vår soffgrupp. Ska försöka få med honom in på Hem&Hobby också. Det är en sån himla rolig affär, tycker jag. Min man hoppar inte högt av glädje över att behöva gå och titta på pynt och plocka i alla möjliga saker man vet att man aldrig kommer att köpa. Men han är bra snäll och följer oftast med när jag vill och står och lyssnar på mitt pladder om konstgjorda blommor, tavlor, tyger och häftiga prydnadssaker.
På kvällen ska jag förhoppningsvis fika med Marie och Tina och skvallra en stund.

Men nu när jag sitter här och pladdrar kommer jag på att jag inte tänt det första ljuset i adventsstaken! Klockan är snart halv tolv så nu måste jag springa upp och tända ljuset och sitta och tindra vid det en stund.

Ålderskris

Nog för att livet börjar efter fyrtio, men en och annan hake finns det också. Orken! Jag har, för första gången nånsin, inte gjort klart mitt adventspysslande på en och samma dag. Har inte ork till det. Jag ser ingen annan möjlighet än att det är de där 42 som ställer till det. Eftersom jag idag var tvungen att åka och handla lite tyg och annat innan jag kunde starta upp borde inte göra någon skillnad. Att jag sen också ska sy nya gardiner och dukar till köket borde inte heller ställa till så mycket i min optimistiska beräkning av tidsåtgång. Allt det här plus lite matlagning, duschning av växter och lite omplantering när man ändå var igång, var faktiskt inga problem för några år sen. Så nu sitter jag här i ett hus som inte är riktigt klart för första advent imorgon.

Thomas blev tilldelad uppgiften utebelysning och granris. Chefen här hemma fördelade uppgifterna för ett par veckor sen (vilket då betyder att jag fick allt utom dessa två uppgifter ). Jag har efter det, trots att det varit jobbigt, inte tjatat en enda gång eller frågat hur det går med förberedelserna med adventsprojektet. Nu visar det sig att man inte kan släppa en man så vårdslöst vind för våg med så viktiga uppgifter. Det blir lätt lite tokigt då. Nu hade ju granriset inte huggt av sig själv och krypit hem hit, så det finns nu inget granris i krukorna på framsidan med en vacker ljusslinga i. Trots att Thomas, enligt egen utsago, gjort kontroller tidigare i veckan har det visst hänt något med de två ljusnäten som ska pryda buxbombuskarna. Den ena har slutat att lysa och den andra har försvunnit. Märkligt! Det var nog ett spöke här hemma på riktigt härom natten.

Efter att ha kommit cirka halvvägs insåg jag det omöjliga i detta uppdraget att få klart allt idag, så försökte få till ljus i alla fönster även om gardinerna inte är bytta. Det kändes nästan som om jag fick de symptomen som förkylda män har (se Matildas blogg). Jag riktigt kände hur ryggraden krympte och krökte sig. Jag fick enormt ont i trampdynorna och blev helt enkelt tvungen att halta på båda benen. Samtidigt fick jag förmodligen en släng av graviditet eftersom jag hörde mig själv stöna och stånka. Tills imorgon kommer jag förmodligen ha självläkt och kan göra färdigt mid adventsstök.

Nu ska vi äta fondue och sitta och ha det mysigt. Jossan har önskat detta till mat idag. Kanske blir det lite James Bond efter det. Om jag kan se så långt som till tv:n. Lyckades tidigare med att slänga en näve hudlotion i ena ögat. Det är inte att rekommendera. Sikten är kraftigt reducerad. Vore kanske ett ypperligt tillfälle att prova kläder och spegla sig lite. Kommer ju vara skitsnygg i det mesta just nu.

Ha en trevlig första advent

Proffs-shopping!

Nu har jag, Linus och Anna-Lena näst intill tömt Ullared. Man kunde åtminstone tro det när vi skulle få in sakerna i bilen. Att tre personer kan fylla en kombi till bristningsgränsen är helt otroligt. Det går verkligen inte beskriva med ord hur roligt det var att packa in i bilen. Anna-Lena fick sätta sig i mittan i baksätet, sen tryckte vi in kassar och saker från alla möjliga håll. Fick sådana skrattattacker att jag svär att det kom några droppar.....
På kvällen åt vi goda pizzor, behövde verkligen energi efter att ha trängts bland allt folk på dagen. Sen somnade jag som en stock i gästrummet på den lilla soffan som är ca 70 cm bred. Inte illa att få plats med hela kroppen där. Fick flytta undan en blomma på pidestad så att jag inte skulle slå sönder det ifall jag ramlade ur, men sov gott hela natten. Och vaknade sist!!! Jag tror aldrig att jag har gått upp efter Anna-Lena.
Nu är jag hemkommen och allt är uppackat och lite ungefärligt sorterat och gömt på olika ställen. Varken Thomas eller Jossan skulle väl ha några svårigheter att hitta hemligheterna om de vill.
Nu måste jag ta ett litet tag i tvättstugan innan jag kan sätta mig i soffan och relaxa. Sen kommer jag inte att göra ett enda handtag till idag. Ska samla krafter inför imorgon då det är en stor dag. Alla gardiner ska bytas, stakar och slingor ska fram......
Goder Afton

Spöken!

Inatt har det uppenbarligen varit paranormala aktiviteter i detta hus. Kände mig lite mörkrädd igår när jag skulle lägga mig, så jag fick låta smålampor vara tända i de andra rummen. Vid tvåtiden vaknade jag av att Classe morrade och skällde. Han höll på en lång stund men hoppade inte ner ur sängen. Trodde först att han drömde men han var verkligen vaken och alert. Så var han tyst några minuter och sen reste upp huvudet och morrade igen åt det som jag inte såg. Och det var inte ett "pratmorr" utan riktiga morr. Hela han var spänd.
Nu är det ju inte speciellt svårt att skrämma upp mig inte. Hjärtat dunkade så högt så att jag hade svårt att höra alla yxmördare som smög runt huset. Jag vågade mig inte ur sängen utan låg där och väntade på överfallet. Under denna väntan måste jag blivit så trött att jag somnade om igen. Ett par timmar senare var det dags igen. Jag vaknade av att Classe började skälla, och nu hoppade han ner ur sängen och sprang ut i hallen. -Nu är min sista stund kommen, tänkte jag. Men så hör jag att någon öppnar med nyckel och säger -Hej lilla puffen. Då är det min kära man som åkt hem lite tidigare från jobbet. Äntligen finns han i huset, då kan jag somna om och veta att han räddar mig från alla yxmördare, spökan och annat oknytt.
Är nu inte helt utvilad efter denna händelserika natt. Som tur är börjar jag lite senare idag, så har kunnat gå och ta det lite lungt nu.

Vinter

Eftersom jag jobbat kväll idag så fick jag en behaglig morgon. Vakna utan en väckarklocka och ta det lugnt.
Gick en längre promenad med Classe, han var just nu väldigt intresserad av att vara ute, sannolikt någon tik som är i de där berusande veckorna. -Tänk, tänk om jag bara kunde få tag på henne, tänkte Classe. Ivrigt nosar han överallt, springer lite stirrigt fram och tillbaks, krafsar lite på en extra trevlig fläck, men aldrig, aldrig finns hon där. Det är verkligen ett himla hundliv! Inte nog med denna besvikelse, mamma Hillevi tyckte att man skulle tvättas lite med! Att min goda pissdoft som jag ansträngt mig för att pissa ner mig själv på ben och mage ska duschas bort? Jag luktar hane! Beredd hane! In i duschen och stå där med darrande ben. Verkligen försmädligt, tur att den där tiken som lämnat så goda dofter efter sig inte ser mig nu.........
Det komiska i detta, att jag förmänskligar min lilla "bebis", är att jag just nu läser Ceasar Millans bok om hur man lever ett bra liv med hundar. Alla som läser här har väl sett mannen som talar med hundar och vet att han skulle svimma om han såg hur jag och Thomas klemar bort den lille pojken. Hur vi än larvar oss med honom är det aldrig nån tvivel om vem som är flockledare i detta hus. Kan ni gissa vem?

Imorgon ska vi ha after work på jobbet och göra lite julpyssel, göra egna julkort och dekorera ljus. Så ska vi äta lite god mat och sitta och prata lite. Ska bli jätteroligt. Kan vara lite svårt att prata till punkt med jobbarkompisar när telefonen ringer hela tiden.

Så kommer min lilla flicka hem imorgon och stannar till söndag. Hon ska ta hand om Classe nu när jag ska till Ullared och Thomas ska jobba. Ska bli roligt att ha henne hemma ett par dagar. Men Ullared!!!! Jag har inte påbörjat att skriva inköpslista ännu. Och vi ska dit på torsdag!!!!! Nu är snart det kokta fläsket stekt, jag måste skriva en inköpslista! Hinner inte att blogga mer nu, Inköpslista!!!!!!!!

Vilken dag!

Idag har jag haft både ofantligt roligt och varit så irriterad att jag nästan börjat lipa. Satte mig i bilen för att halka in till Skara. Nu syns det givetvis inte till en enda plogbil så det var synnerligen slirigt, snön yrde ner och det blåste ganska kraftigt. På den så kallade kilometerrakan ut mot stora vägen tog jag det därför väldigt lugnt. För lugnt tyckte han i bilen bakom, som gasade på och körde om. Vilken idiot tänkte jag. Och jag säger det. Den som myntade uttrycket skadeglädjen är den enda sanna glädjen träffade verkligen mitt i prick. Karln fick sladd och snurrade runt och kanade ner i diket!!!!!! Som den goda och fina människa jag nu är, stannade jag för att se om idioten behövde hjälp. Han tog sig upp och verkade lite förvånad över att det var så halt. Förträngt förra vintern? Vinter före det? Eller nån annan vinter för del delen?
Kände mig nöjd med mig själv, min klokhet över att köra försiktigt (som en riktig kärring), min godhet för att jag stannade och hjälpte till (för att se vad det var för j----a pucko). Sen när jag fortsatte in till Skara kom jag på det här med skadeglädje, det var nog på grund av den som jag kände mig så nöjd. Från skadeglädje är det ju inte långt till elaka skratt. Så helt plötsligt satt jag och övade mig (högt) på mitt bästa elakskratt, moahahahaha..... riktigt galna häxskratt. Vad roligt det var. Att sjunga för sig själv är helt okej, att prata för sig själv är väl lite suspekt, och att sitta och högt skratta massa galna skratt är ju rena galenskapet. Hade det funnits en dolk kamera i bilen så hade jag blivit inspärrad på närmsta dårhus direkt. Men jag var på ett otroligt bra humör när jag kom in till stan. Nästan som lite terapi så där.
Sen började det kärva till sig. Skulle till massa olika ställen för att handla. Varje gång jag kom ut från en affär var jag tvungen att sopa av bilen, snö överallt, håret blåser i ansiktet, när man väl sätter sig i bilen ser man mer eller mindre ut som en snögubbe vilket sen smälter och blir blött. Efter femte bilavsopning hängde nästan tårarna i ögonvrån och jag jag upp och åkte hem. Min kära make fick åka och handla det sista på affären här hemma. Jag var tvungen att sitta i soffan och tjura av mig en liten stund innan jag började med nåt annat.
Sen har jag målat tavelramen, det kommer bli himla vackert. Plockat ner porslin som jag ska ge till Anna-Lena och Matilda, färgat håret och borstat Classe. En produktiv dag med både toppar och dalar.
Bästa på hela dagen var tidigare ikväll när jag hörde något konstigt plingande utanför. Då kom det häst och släde, bjällra och lite lyktor på släden. Satt några stolta barn invirade i filtar i släden. Jag välte nästan ner blomkrukorna i fönstret i mina ansträngningar för att se ut. Vilken flashback jag fick. Tänk vilka barndomsminne jag och mina syskon har. Vi har åkt häst och släde med bjällror på hästen och facklor sprakande i släden med farfar vid tömmarna. Jag frågade pappa en gång för några år sen om detta verkligen hade hänt eller om jag börjar försköna min barndom alldeles enormt. Men detta minnet är sant!

Och ni vet hur det var förr, det var verkligen en meter snö på vintern också. Jämt!

Snöstorm!

Idag när jag slått upp mina blå och tittat ut genom fönstret dalade humöret en aning. Det är riktig snöstorm ute. Eftersom morgonpromenaden med Classe är min uppgift var det bara att stålsätta sig. På med massa kläder, kränga på en inte så samarbetsvillig Classe hans overall, för att sen ge sig ut i ovädret. Classe är inte heller vidare förtjust i detta väder, han anser att det går lika bra att sköta behoven inne. Nu ljuger jag lite, nr 2 har han aldrig gjort inne, eller i trädgården, eller ens i närheten av hemmet. Man måste en bit bort till väl inarbetade platser för att få detta överstökat. Han är väldigt noggrann med vart han ska lämna en liten bit av sig själv. kvar.
Märks att Classe är lite äldre nu. Nu när det är lite kyligt får han kramp i tassarna väldigt fort. Så när han börjar halta lite får mamma lyfta upp honom en mycket kort stund, sen ska han ner igen. Måste se lustigt ut när vi är ute och går. Nu ligger han vid elementet i hallen och värmer sig efter denna strapats. Eftersom vi märkt att han nu gärna ligger vid det elementet har vi skyndat oss och lägga dit en filt, men ska ordna en liten mjukare dyna till honom. Jag vågar verkligen inte räkna efter hur många speciellt, enbart för honom, inrättade liggplatser vi har åt honom i detta lilla hus. Man får nästan skämmas.....

Idag ska det bli en pyssel och fixardag. Jag ska in till frissan mitt på dagen, och när jag är inne i stan ska jag passa på och handla lite. Måste ha färg till ramen jag håller på med där mitt otroligt vackra tomtebroderi ska in. Sen ska jag nog ställa mig och påbörja strykningen av alla dessa adventsgardiner. Thomas, man som han är, är chef över alla ljusstakar och slingor, så det behöver jag inte bry mig om. (Här är det extremt uppdelat efter gammelmodiga ideér om manligt och kvinnligt, och tänkt jag tycker det är skitbra. Alla dessa kvinnosakskvinnor, suffragetter och kvinnopartimedlemmar skulle bränna mig på bål om de fick tag på mig). Förmodligen ska jag be honom åka ut till skogen och stjäla lite fint granris också. Ska vara lite till krukorna på framsidan där en ljusslinga ska vara. Sen har jag planer på att knåpa ihop en dörrkrans alldeles själv. I tanken verkar det inte så speciellt svårt, i verkligheten är det nog en aning sticksigt.
Nej nu måste jag köra igång med dagens projekt. Ska börja med lite vanlig strykning av det jag tvättade igår. Tänk vad lite tvätt det är nu sen Jossan flyttade. Hon måste slita som ett djur med all tvätt hon ställer till med. Eller så kanske hon inte slänger kläder i tvättkorgen efter att ha använt plagget en timme eller två nu när hon får tvätta själv.

Pyssliga hälsningar