Rastlös

Står fortfarande kvar vid min strategi att inte äta pencillin, även om jag emellanåt vacklar betänkligt. Huvudet känns som en jätteballong som väger 150 kg. Å andra sidan har jag kunnat sova inatt och hoppas att jag kan sova kommande natt också. Allt blir mycket lättare då.
Jag gör inte mycket annat än att ligger i soffan och slötittar lite på tv, läser lite eller bara ligger och gör ingenting. Man blir himla rastlös, helt i onödan egentligen för jag orkar inte göra annat än att ligga ner. Nu ska jag i all fall snart få lite middag av min kära make. Kycklingfilé och sallad blir det idag.

Kanske ändrat mig

Kanske ska man ringa till vårdcentralen ändå och be om pencillin. Fast det vore ju bättre om det läkte ut av sig självt. I mina ynkligaste stunder tror jag inte jag ska stå ut en sekund till med denna värk. Fast nu har jag klarat av hela denna dagen. Nu är det bara det värsta kvar, att klara av att somna när det spränger i skallen, man blir helt igentäppt när man lägger sig och allt bara känns som ett enda stort elände.

Har jag klarat denna dagen och lyckas sova inatt så kan jag nog klara morgondagen också. Visst vore det bättre att skippa pencillinet ändå?

Minnet är kort

I alla fall hade jag glömt hur det känns att ha bihålsinflammation. Jag hade faktiskt glömt hur himla ont det gör och hur jobbigt och irriterande det är. Jag hade glömt hur hopplöst det känns när det bara värker och värker och det inte spelar någon roll vilken tablett man stoppar i sig för det blir inte bättre ändå. Jag hade glömt hur ledsen man känner sig och hur eländigt allt, precis allt, känns.
Men nu har jag fått tillbaks mitt minne helt gällande detta. Jag är helt säker på att jag har fått bihålsinflammation. Jag har inte ätit pencillin på nästan ett år och jag vill verkligen inte äta det igen nu. Jag har förra vintern i färskt minne vad gäller mediciner i alla fall. Jag minns bestämt att jag efter avslutad pencillinkur bara var frisk nån vecka innan det var dags att få en ny kur. Så nu har jag bestämt mig för att försöka att undvika pencillin och bara låta det gå över av sig själv. Jag återkommer om några dagar för att se om jag fortfarande har den inställningen. Ibland är det nämnligen så att man lätt skulle kunna banka huvudet i väggen om någon sa att det skulle hjälpa, att värken skulle försvinna av det. Och det kanske den skulle den korta stund man skulle vara avsvimmad efter att ha bankat huvudet i väggen.
I alla fall känns det logiskt för mig att med förra vinterns facit i hand inte äta pencillin om det inte är absolut livsnödvändigt. Och än känns det inte så i alla fall. Om några dagar när Thomas helt tröttnat på mitt ynkande kanske han börjar tycka att pencillin är helt livsnödvändig. I alla fall äktenskapsöverlevnadsnödvändigt.

Sjukt värre

Nu är det illa ställt i Axvall, jag har en märklig förkylning. En form av täppt/nysattacksförkylning. Får sådana nysattacker och ögonen rinner. Är också precis kokhet så min kära make tyckte det var bra att ha ett levande element i huset när det blåser kallt ute.

Var och jobbade i fredags men var bra trött och hängig. Sen har det vägt lite i helgen om det ska bli en förkylning eller bara försvinna. Nu har jag svaret på det och känner mig mindre nöjd med utfallet. Kommer att få vara hemma några dagar till tror jag. Känner mig så dålig och är helt slut. Fast inte kan jag sova heller. Blir helt igentäppt när jag lägger mig ner, det kliar i benen och allt är eländigt. Som tur är så har jag tröstat mig med lite godis idag, annars vet jag inte hur det hade gått. Ikväll ska jag i alla fall vräka i mig två sömntabletter och sova och snarka högt hela natten. Thomas kommer nog att välja alternativet att sova i källaren.

Så det har inte hänt något här på flera dagar, ligger bara utslängd i soffan och beklagar mig. Jag och min kära soulmate såg reklam på nån ny idiotisk dokusåpa från nån amerikansk galen familj. Vi funderade då lite på hur en dokusåpa om oss skulle te sig. Inte mycket action här inte, inte många gräl heller. Fast sen kom vi på det att idag har jag både sovit i vår egen säng, jag har slumrat i soffan och sov på förmiddagen nere i källaren i Jossans rum. Så inte ska man säga att här inte händer saker. Det är spännande varje gång man vaknar för att se vad det var man somnade nånstans.

Ungefär som Classe har det nu. Jag misstänker starkt att han börjar bli senil. Man kommer på honom flera gånger med att bara stå nånstans och titta nånstans i fjärran som om han undrar vart han är och hur i hela fridens namn han kom dit. I lördags när jag var ute med honom blev han stående säkerligen tio minuter på en fläck och gjorde ingenting, varken nosade eller annat. Jag tror han undrade vad som hände. Han vet att han låg i sin korg och sov och helt plötsligt står han ute i regnet ett stycke hemifrån....
Sen fick han en prinskorv när vi kom in. Han lade den på hallgolvet och bara stod över den en lång stund, helt borta i tanken. Ni skulle sett hans min när han sen kom tillbaks till verkligheten och upptäckte att han hade en prinskorv! Han blev alldeles till sig av lycka över den. Han måste undra vem som varit så snäll och gett honom den. Mycket stolt kom han och visade upp för mig vad han hade fått.

Ibland när jag har svårt att sova, är just nu inne i en sådan period, så önskar jag att jag vore lite senil. Kanske skulle jag inte ha så ont av att jag inte kan sova om jag inte vet om det?

Migrändags och deoproblem

Idag har jag legat i min månatliga migrän. Man kunde ju tro att när livmodern blev bortopererad så skulle även den hormonella migränen fösvinna men inte. Det sitter fortfarande en äggstock kvar och låter hormonerna rusa ibland. När man pratar om rusande hormoner brukar man väl mena betydligt trevligare saker än migrän egentligen. Och det är klart, det händer att det sker roligare saker än migrän i detta huset också.
På tal om hormoner så satt jag och bläddrade i min almenacka och såg att det var marie bebådelsedag idag. Jag kände mig alldeles helt säker på att jag alldeles nyss hade sett att det var jungfru marie bebådelsedag. När jag tittade lite nogare så är det visst knappt en vecka mellan dessa dagar. Inte för att man vill peka finger men något har uppenbarligen hänt under dessa dagar som inte har med migrän att göra.

Denna dagen har jag då inte gjort annat än legat ner. Gick upp vid niotiden och hann duscha innan den lilla huvudvärken jag hade blev nåt helt annat. Fick ta en tablett och lägga mig direkt och sov sen till tre-halv fyra. Efter det sen har jag legat i soffan och inte gjort ett skvatt. Nu är klockan halv elva och jag ska snart gå in till sängen och lägga mig igen. Sådana här dagar bemödar jag mig inte ens att ta på mig stegmätaren. Jag uppskattar att jag kanske lyckas skrapa ihop 1000 steg, förmodligen är det betydligt mindre men jag avrundar det i alla fall till 1000 när jag för in det i vår stegtävlingstabell på jobbet.

Jag läste i tisdagskväll ut den sista twilightboken. Kanske ska jag i framtiden leta efter böcker att läsa på tonårsavdelningen? Det var i alla fall en himla bra serie. Thomas tyckte jag var himla tråkig som låg och läste hela tiden.

Min kära make har idag igen lyckats få mig att förstå att man inte nog kan förklara vad det är jag egentligen ber honom handla. Jag skrev en deo på shoppinglistan, skrev ner märke och färg men tänkte att det skulle hjälpa lite om jag även visade min handkräm som är i samma märke. Det visade sig förmodligen bara röra till det hela. Nu har jag en tub handkräm till men fortfarande ingen deo. Jag blir inte ens förvånad längre när det blir lite tokigt på detta viset. Handkrämen kommer ju också att gå åt, problemet är att jag imorgon kommer att få låna hans axe-deo och lukta som en karl. Enligt reklamen så får man massa kvinnor efter sig som blir helt till sig när man luktar så gott, det kan verkigen bli ett problem att behöva värja sig mot massa tokiga fruntimmer.

Tidsbrist

Tänk att jag är så upptagen att jag inte hinner blogga ens en gång. Har skitschema denna sexveckorsperiod med minst tre dagar 10-19 varje vecka. De dagarna blir det inte annat än jobb och sen hem och i princip vänta på att jag ska få gå och lägga mig. På torsdag och fredag denna vecka jobbar jag i alla fall sen kväll och får ordentlig sovmorgon. Det är de dagar man förmodligen kommer att vakna tidigt och vara pigg som en mört (undrar om mörtar verkligen är pigga?).
Igår lyckades jag i alla fall försova mig. Hörde verkligen inte klockan och måste slått av den där snoozern ett par gånger. Sen vaknade jag av att min kära make låg i sängen och snarkade. Det är verkligen inte ett gott teckan eftersom han jobbar natt och slutar klockan sex på morgonen. Jag insåg direkt att har han hunnit hem och lagt sig och somnat så borde jag varit ur sängen för länge sen. Lyckades i alla fall bli mindre än en halvtimme försen.

Igår tog jag även bort de förhatliga stygnen. Det gick bra men ska nu ha några små klisterlappar istället ett tag. Sved lite igårkväll tyckte jag i alla fall, men är så glad att stygnen är borta.

Jag har nu inte mycket kvar av sista twilightboken. Jag ska läsa färdigt den ikväll. Hade trott att jag skulle läsa ut den i helgen, och skulle förmodligen gjort det om jag inte jobbat hela söndagseftermiddagen och kvällen. Som jag säger, jobb är roligt men tar mycket tid. Å andra sidan skulle jag bli galen utan jobb och utan rutiner.

Vintern, denna förbaskade vinter är nu på väg att ge sig. ÄNTLIGEN! Tänk att man kan bli så glad över att få se en gnutta gräs i kanten på sin gräsmatta. Tycker det försvinner snabbt nu och jag ser stora fläckar av vår gräsmatta. Intill ena husväggen ser jag även lite blomskott som håller på att tränga upp. Aldrig har väl krokus och annat varit så efterlängtat. Tänk också hur skönt det ska bli när snön är helt borta och de sopar bort allt grus och sand som är utslängt denna vinter. Nu går man mot härliga tider och nu den närmaste tiden ska jag gå mot frukostbordet.

Arbetsvecka

Denna veckan har schemaläggarna slått på stort och enbart gett mig 10-19 pass. Det är himla långa dagar. Så veckan består enbart av pendling och arbete, lite te och smörgås på kvällen innan det är dags att sova för att orka med nästa dag. Jag har nästan enbart dessa tider under kommande schemaperiod, det är inte roligt det.

Jag har i alla fall hunnit med att läsa ut andra boken i twilightserien. Det går verkligen inte att lägga från sig dessa böcker. Innan veckan är slut har jag nog läst ut de resterande två böckerna också.

Annars ägnar jag stor del av dagen åt att vänta på våren. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit med om en sån hemsk och eländigt lång vinter. Läste i tidningen igår att den första tranan har kommit till Hornborgasjön nu. Stackars trana, det kan inte vara roligt att komma dit och upptäcka att det fortfarande är vinter. Jag antar att någon tranfantast springer ut med mat åt den.

Jag väntar också på att det ska bli måndag så att jag kan få gå och ta bort alla stygnen. Det ska bli skönt att bli av med alla klisterlappar jag har överallt över dessa. Jag har fått byta ett par gånger och det har blivit alldeles rött på skinnet av klistret i hudtejpen. Just nu kliar det väldigt mycket överallt. Då får jag klia lite bredvid eftersom det är farligt att röra vid själva stygnen enligt mig.

Nu är det dags att få på sig lite kläder. Skulle annars vara väldigt skönt att kunna åka till jobbet i mitt fina nattlinne, mysbyxor och raggsockar som jag har på mig. Så skulle man ha en riktigt skön fåtölj att sitta i vid arbetsplatsen, kanske en skål popqorn bredvid också. Tänk vad trevligt det skulle vara.