Sjukt värre

Nu är det illa ställt i Axvall, jag har en märklig förkylning. En form av täppt/nysattacksförkylning. Får sådana nysattacker och ögonen rinner. Är också precis kokhet så min kära make tyckte det var bra att ha ett levande element i huset när det blåser kallt ute.

Var och jobbade i fredags men var bra trött och hängig. Sen har det vägt lite i helgen om det ska bli en förkylning eller bara försvinna. Nu har jag svaret på det och känner mig mindre nöjd med utfallet. Kommer att få vara hemma några dagar till tror jag. Känner mig så dålig och är helt slut. Fast inte kan jag sova heller. Blir helt igentäppt när jag lägger mig ner, det kliar i benen och allt är eländigt. Som tur är så har jag tröstat mig med lite godis idag, annars vet jag inte hur det hade gått. Ikväll ska jag i alla fall vräka i mig två sömntabletter och sova och snarka högt hela natten. Thomas kommer nog att välja alternativet att sova i källaren.

Så det har inte hänt något här på flera dagar, ligger bara utslängd i soffan och beklagar mig. Jag och min kära soulmate såg reklam på nån ny idiotisk dokusåpa från nån amerikansk galen familj. Vi funderade då lite på hur en dokusåpa om oss skulle te sig. Inte mycket action här inte, inte många gräl heller. Fast sen kom vi på det att idag har jag både sovit i vår egen säng, jag har slumrat i soffan och sov på förmiddagen nere i källaren i Jossans rum. Så inte ska man säga att här inte händer saker. Det är spännande varje gång man vaknar för att se vad det var man somnade nånstans.

Ungefär som Classe har det nu. Jag misstänker starkt att han börjar bli senil. Man kommer på honom flera gånger med att bara stå nånstans och titta nånstans i fjärran som om han undrar vart han är och hur i hela fridens namn han kom dit. I lördags när jag var ute med honom blev han stående säkerligen tio minuter på en fläck och gjorde ingenting, varken nosade eller annat. Jag tror han undrade vad som hände. Han vet att han låg i sin korg och sov och helt plötsligt står han ute i regnet ett stycke hemifrån....
Sen fick han en prinskorv när vi kom in. Han lade den på hallgolvet och bara stod över den en lång stund, helt borta i tanken. Ni skulle sett hans min när han sen kom tillbaks till verkligheten och upptäckte att han hade en prinskorv! Han blev alldeles till sig av lycka över den. Han måste undra vem som varit så snäll och gett honom den. Mycket stolt kom han och visade upp för mig vad han hade fått.

Ibland när jag har svårt att sova, är just nu inne i en sådan period, så önskar jag att jag vore lite senil. Kanske skulle jag inte ha så ont av att jag inte kan sova om jag inte vet om det?