söndag 31 oktober 2010

Vill inte!

Det är nog det Bauer säger till mig när jag frågar varför han inte kan ligga i sängen med mig och vila lite nu mitt på eftermiddagen. Thomas är och skjutsar Jossan till tåget så att hon kommer hem till Värnamo igen. Jag vill helst av allt bara sova så att jag slipper känna huvudvärken, men Bauer vill inte.
Han förklarade det att det är inte det att han inte kan sova, om han bara blundade skulle han somna direkt. Det är bara det att han vill inte för han har lite för mycket bus i kroppen just nu. Idag på morgonen busades det så vilt med kamptrasan att två tänder flög ut.
Jag tycker det ska bli skönt när alla vassa valptänder är borta, jag kommer ha betydligt mindre sårskorpor på händerna då. Just nu ser det inte klokt ut i munnen på honom med massa dubbla rader med tänder som spretar åt alla håll och kanter, som en haj ungefär.
Jag får väl göra ett ryck och lägga mig på golvet och kasta hans favoritpipleksak en stund. Sen är det min tur att säga till honom att -mamma vill inte mer nu!

fredag 29 oktober 2010

Elände

Ibland tar eländet aldrig slut känns det som. Igår fick jag åka till vårdcentralen för att få nytt pencillin eftersom jag blivit mycket sämre. Har en sprängande värk i hela huvudet och nacken, sitter inte ens bara i bihålorna nu. Thomas fick ringa till vårdcentralen åt mig eftersom jag var näst intill helt avdäckad då. Oh nej, inte fanns det några tider till gode doktorn inte, jag hade ju bara ätit pencillin en vecka och fick allt stå ut lite till.... Min kära make stod på sig och förklarade också att eftersom jag varit hemma en vecka måste jag också ha ett läkarintyg. Sköterskan frågade vad jag jobbade, och vips, så fanns det en ledig tid 10,30, kunde det passa? Får man särbehanding om man jobbar på myndighet? Inte mig emot för den delen.
Läkaren förklarade för mig att man alltid måste komma in direkt när det är bihålsinflammation för det läker vanligtvis inte av sig själv. Jag förklarade för honom att det gör jag gärna bara den i telefon vill ge mig en tid. Han verkade lite irriterad över att man som patient får tjata sig till en tid men vet ju om det här med läkarbristen såklart. Nu kan eventuellt inflammationen spridit sig från bihålorna till hjärnhinnan. Det är inte alls så farligt som det kan låta när det enbart rör sig om virus, som det gör i mitt fall. Fick ny medicin och stränga order om hur jag ska göra och om något tillstöter ska jag akut in. Lite blod stal de också och ska bli kontaktad på måndag om jag måste göra mer prover.
Har nu bett en jobbarkompis att lägga förslag på att vår eminenta myndighet ska införa ett "ynkbidrag". Ju mer man gnäller och ynkar sig för sina åkommor, desto högre bidrag ska man få. Jag kommer i sådana fall att få ett väldigt högt bidrag! Än så länge har jag så ont och är så trött att jag ligger mest och slumrar. När värktablett slutar hjälpa är det bara att peta i sig en till. Det blir alltid mer gnäll när jag blir lite bättre och blir rastlös och frustrerad över att ligga och vila hela dagarna. Då är det inte lätt att vara make till mig.

Min make sköter sig nu alldeles storartat och tar hand om hela ruljansen i huset, utan att knorra det minsta. Ett problem som dök upp i onsdags var ju att det var valpkurs på kvällen. Vi hade bestämt tidigare att maken åtminstone skulle följa med. Nu blev det så att han fick åka själv på detta. Det var en ganska moloken make som lite motvilligt åkte iväg på detta. Hem kommer däremot en helt omvänd make som tyckte det var jätteroligt att vara på hundkurs, så fort tiden gick och vilka roliga övningar!!!! Kors i taket och allt annat, men nu har han tränat i flertalet små omgångar här med Bauer och upptäckt vad kul det faktiskt är. Så framtidens hundkurser ser verkligen ut som om vi ska vara med båda två och ha roligt på.

Det är verkligen användbart med vuxna barn också. Min lilla flicka kommer hem ikväll och hjälper sin ynkliga mamma att ta hand om Bauer när pappsen jobbar. Jossan hade nog hellre efter att jobbat en hel vecka och haft massa andra möten inbokade, legat hemma och slappat under helgen, men snäll som hon är så hjälper hon gärna sin mamma lite. Jag kanske får ge henne lite lön om hon utför arbetet väl.

Tänk vilken glädje (och nytta) man kan ha av sina älskade familjemedlemmar! Man behöver bara bli riktigt ordentligt sjuk först....

tisdag 26 oktober 2010

Ligga still

Det är inte så himla lätt som det låter. Det är ju alltid lite vanligt hushållsarbete som måste fixas med, man måste bädda sängen och laga lite mat och plocka iordning lite. Har man en valp i huset så måste man leka lite också. Så vill jag inte gå runt och vara ful och äcklig så man måste duscha och fixa till sig lite och ta på sig dagkläder. Så bara genom att göra det mest elementära gör det att man inte ligger still.

Ringde till vårdcentralen igår eftersom jag nu ätit pencillin i fyra dagar och det känns inte som om det har hjälpt någonting, har fortfarande skitont över vänster sida i ansiktet. Sjuksköterskan tyckte jag var väldigt gnällig och förklarade för mig, att eftersom du, Hillevi, har haft bihålsinflammation flera gånger borde DU veta att det inte går över på några dagar! DU borde veta att du ska vila och värmebehandla över bihålorna. Jaja, får man inte gnälla lite tänkte jag, eller undra, eller vara frustrerad, eller så. Eftersom jag nu inte sökte och fick pencillin för en månad sen när jag fick ont i bihålorna så har det för mig tagit lång tid. Trodde verkligen att det skulle läka av sig själv och det har inte gjort så jätteont förrän den sista veckan. Så det är klart att det för sjuksköterskan som svarade i telefon verkar som om jag haft problem sen i torsdags, men egentligen är det en månad, så självklart tyckte hon jag var riktigt gnällig.
Eftersom mitt jobb är att sitta som svarande i telefon vet jag precis vad hon tänkte och tyckte om mig, och inte var det speciellt positivt.

Så igår låg jag still med värmedyna över bihålorna. Hade jag legat mer still är risken att jag blir dödförklarad om det kommer förbi nån sjukhuspersonal. På kvällen låg jag med värmedyna över halva ansiktet länge när jag och maken kollade på tv. Senare i köket fick han se värmedynan ligga på bänken och han undrade om jag frös? FRÖS? Han hade inte ens upptäckt att jag legat med värmedynan i ansiktet. Han är för tillfället lite trött på sin gnälliga fru och låtsas nog att jag inte ligger i soffan bredvid och ynkar mig.

Nu ska jag skynda mig att lägga mig i soffan igen och ha värme på bihålan. Nu har jag ju suttit vid datorn en stund och det är säkert inte tillåtet.

söndag 24 oktober 2010

Regnrusk

Gör mitt bästa för att köra slut på Bauer så att jag kan få sova middag sen. Igår lyckades jag alldeles utmärkt med det för han sov hela eftermiddagen och kvällen. Vi håller på att öva in ett nytt tricks men det kommer nog ta honom några dagar att fatta vad jag menar. Han kan redan sitt, ligg, stanna kvar, vacker tass och så hoppa (stå på bakbenen)efter en godis. Håller också på med att få stå på bakbenen till att snurra ett varv med, det tricket ska vi kalla dansa!
Nu hör jag att han är uppe på soffbordet igen. Det måste vara hans bästa bus! Så fort han blir själv där uppe, eller han följer med mig ner i källaren först, springer upp och river ner några fjärrkontroller eller annat från soffbordet och kommer sedan ner nöjd med vad han busat till det lite.
Nu ska jag klä på mig regnkläder och trotsa det ruggiga och hemska vädret med att vara ute nån timmer. Hujedamej! Det är inte allt som är roligt med att ha hund, som vädret ibland.

I fredagskväll var vi i Tidaholm hos familjen Larsson. Thomas fixade lite med datorn, jag satt mest och var trevlig. Vi fick god tacos alá Magnus, ju mer plock desto bättre, det gillar vi. Bauer fick också "leka" med Dixie, eller rättare sagt, försöka klara att hoppa och vara jobbig så länge som möjligt innan hon nyper till ordentligt. Till slut var måttet rågat och Bauer fick sig en sinkadus och lugnade ner sig lite. Åtminstone fram till Ludde kom, som han nu tyckte var en väldigt trevlig herre i rätt storlek att hänga med.

Har nu ätit pencillin sen i torsdags men värken över vänster sida ger sig inte så enkelt. Känner mig inte speciellt hoppfull över att jag inte kommer att behöva en omgång pencillin till direkt efter denna kuren. Himlans elände!

Nej, nu måste jag ut, ingen idé att dra på det, regnet och rusket försvinner inte för att jag väntar och nu börjar Bauer bli otålig på att det ska hända något.

torsdag 21 oktober 2010

Snö

Idag har första snön kommit. Bauer tog först några försiktigt steg ner för trappen, men så fort han upptäckt att det gick att äta var det ingen fara. Han rusade runt alldeles lycklig över detta fina, goda vita som hans mamma lagt dit. Jag sa till honom före vi gick ut i trädgården att det skulle finnas en överraskning och han blev verkligen glad över "presenten". Blickan jag fick sa "tack snälla mamma, du är den bästa"!


Igår var jag däremot inte alls nån snäll mamma som tvingade honom att åka bil till Skövde fram och tillbaks. Hundkursen blev inställt igår så då tog jag och maken en tur till hundaffären i Skövde för att köpa en sele som Bauer ska ha på sig i bilen. Det är en speciell bilsele som man spänner fast i säkerhetsbältet. Eftersom bilåkning är bland det otäckaste som finns kommer det nog ta ett tag innan han kan åka i buren utan att spy. När han nu fick sitta i sätet klarade han hela vägen in till Skövde och hela tillbaks. Spyan kom precis när jag stannat och parkerat utanför huset. Lite ansträngande tycker jag det känns att bilåkning ska vara ett sånt problem. Jag vill ju kunna åka ner till Aneby nån helg och lite så. Just nu får alla sådana långåkningar skjutas upp på oviss framtid.


Så är jag givetvis inte riktigt frisk heller! Eller ja, det är väl ingen överraskning men jag har fått mig en kur pencillin idag mot bihålsinflammation. Jag har förvisso haft det i en månad men tänkt att det skulle läka av sig själv. Idag på morgonen satte det helt stopp och jag trodde först det var migrän som satt helt fel i huvudet. Visade sig att även de små bihålorna i pannan är inflammerade. Uppenbarligen läker inte detta av sig själv och nästa gång ska jag banka på dörren till vårdcentralen vid första tecken istället för att gå och "självläka".
Eftersom det var så synd om mig så övertalade jag min man att det var dags att inhandla present till frugan. Så jag fick en bok, en jättebra bok är det, jag vet det för jag har den redan och läste den för ett tag sen så jag ska inte beklaga mig över att han inte vet vad han ska handla till det gnällande monstret där hemma. Lite sköjlmedel fick jag också, så tvätta kan jag i alla fall roa mig med.

måndag 18 oktober 2010

Hormonellt var det här!

Idag har det varit en sån där helt bortkastad dag igen. Vaknade med migrän och vet ju vad det betyder, hela dan åt skogen. Thomas har nu väckt mig, kl 16.00, och jag hade säkert fortsatt att sovit några timmar till annars.
Blev tvugnen att kontrollera min almenacka då jag var helt säker på att det bara var två veckor sen jag hade migrän. Nu visade det sig att det faktiskt var 4 veckor exakt (vad tiden går fort, var tar den vägen?). Så med 28 dagars punklighet så kommer skiten. I torsdags och fredags så tyckte jag att de flesta kunder var väldigt jobbiga i telefon, kanske var det då pms jag hade? Nu vet jag inte om jag ska gratulera min hormoner till att vara punktliga eller om jag ska gratulera mig själv över att en dag migrän (ibland två) är det enda jag behöver stå ut med, det är så att säga "mina kvinnliga dagar" (kommer aldrig ångra min operation, den bästa nånsin). Min kära soulmate får huvudvärk och illamående när jag pratar om mina hormoner (såvida det inte är mina "glada" hormoner som väsnas).
Kanske skulle jag hålla mer exakt koll på datum. Tänk om jag kunde tigga till mig nån hormontablett och även slippa migränen? Fast så bra ska man väl inte få ha det. Kanske blir jag straffad sen med ett klimakterie utan dess like, kanske kommer jag att bli en riktig ragata?

Nu hinner jag inte sitta här och filosofera, Bauer har tagit en ask med halstabletter och rusat upp för trappan med väldig fart. Tänk att han ändå kan lista sig till vad han inte får ha, och trodde han att han skulle komma undan med en sån odiskret flykt?

söndag 17 oktober 2010

Helgpyssel

Nu har jag precis varit ute med Bauer ett par timmar. Gick till en äng som vi inte varit på tidigare och tränade lite kontaktövningar. Han är mycket intresserad av att komma springande till mig i full fart men han var inte intresserad av sina leksaker ute just idag. Igår kväll fick jag honom att leka med en leksak ute i grönområdet här bredvid i alla fall.
Så har han lyft på benet vid kissning två gånger under denna utetid! Till och med att han lyckades bajsa på asfalt, vilket han tidigare bara gjort på gräs (i alla fall när jag varit ute med honom). Det är så orättvist att Thomas har honom hela tiden och jag bara gör lite gästspel på helgerna. Hela helgerna blir nu inriktade på valp, valp och valp. Igår lyckades jag tydligen bra i mitt gästspelande för han gick frivilligt att sov middag med mig även om Thomas då hade gått upp. Jag när nu stora förhoppningar om att han ska börja älska middagslurer i sängen.
Så satt vi i bilen en halvtimme igår kväll och har ägnat nästan lika lång tid där ute nu. Bauer uppskattar inte detta det minsta! Vi ska gå och inhandla sele som man kan fästa i bilbältet så han åtminstone sitter säkert även om han inte sitter i buren. Så får vi hoppas att vi med idogt tränande kan få honom att gilla att ligga i bilburen och åka bil. Tills dess vill jag i alla fall att han åker säkert, så måste före onsdag inhandla selen.

Kommande vecka blir i samma tempo som de senaste veckorna varit. Långa arbetsdagar och diverse aktiviteter efter jobbet gör att jag kommer att få torsdag kväll hemma i soffan. Igår när Thomas vaknade så satt vi i soffan tjugo minuter och pratade lite innan jag gick för att sova middag. Före ha åkte till jobbet sen så skämtade vi lite om att det var roligt att umgås och att vi ska försöka göra om det snart. Det är ungefär så det är just nu på Wilsons väg.

I torsdags var vi och tittade på en etta till Jossan i Skara, en stenkast från domkyrkan. Jättefin med stort kök, balkong och badkar, hallen var också stor. Thomas mailade bilder till henne och hon bestämde sig för att hon ville ha den. Så 1 februari blir Jossan Skarabo igen. Tyvärr kunde Jossan inte titta på lägenheten när hon var hemma sist men får hoppas att vi kan åka dit nästa gång hon kommer hem. Kan ju vara kul att få se stället man ska bo på innan man flyttar dit. Vi hade ju sånt flax när Thomas ringde till en kompis och de fått en uppsägning samma dag! Då är det till att vara snabb eftersom det inte finns många hyresettor i staden, bara bostadsrätter.

Nu ska det bli lite lunch och sen middagslur.