Elände

Ibland tar eländet aldrig slut känns det som. Igår fick jag åka till vårdcentralen för att få nytt pencillin eftersom jag blivit mycket sämre. Har en sprängande värk i hela huvudet och nacken, sitter inte ens bara i bihålorna nu. Thomas fick ringa till vårdcentralen åt mig eftersom jag var näst intill helt avdäckad då. Oh nej, inte fanns det några tider till gode doktorn inte, jag hade ju bara ätit pencillin en vecka och fick allt stå ut lite till.... Min kära make stod på sig och förklarade också att eftersom jag varit hemma en vecka måste jag också ha ett läkarintyg. Sköterskan frågade vad jag jobbade, och vips, så fanns det en ledig tid 10,30, kunde det passa? Får man särbehanding om man jobbar på myndighet? Inte mig emot för den delen.
Läkaren förklarade för mig att man alltid måste komma in direkt när det är bihålsinflammation för det läker vanligtvis inte av sig själv. Jag förklarade för honom att det gör jag gärna bara den i telefon vill ge mig en tid. Han verkade lite irriterad över att man som patient får tjata sig till en tid men vet ju om det här med läkarbristen såklart. Nu kan eventuellt inflammationen spridit sig från bihålorna till hjärnhinnan. Det är inte alls så farligt som det kan låta när det enbart rör sig om virus, som det gör i mitt fall. Fick ny medicin och stränga order om hur jag ska göra och om något tillstöter ska jag akut in. Lite blod stal de också och ska bli kontaktad på måndag om jag måste göra mer prover.
Har nu bett en jobbarkompis att lägga förslag på att vår eminenta myndighet ska införa ett "ynkbidrag". Ju mer man gnäller och ynkar sig för sina åkommor, desto högre bidrag ska man få. Jag kommer i sådana fall att få ett väldigt högt bidrag! Än så länge har jag så ont och är så trött att jag ligger mest och slumrar. När värktablett slutar hjälpa är det bara att peta i sig en till. Det blir alltid mer gnäll när jag blir lite bättre och blir rastlös och frustrerad över att ligga och vila hela dagarna. Då är det inte lätt att vara make till mig.

Min make sköter sig nu alldeles storartat och tar hand om hela ruljansen i huset, utan att knorra det minsta. Ett problem som dök upp i onsdags var ju att det var valpkurs på kvällen. Vi hade bestämt tidigare att maken åtminstone skulle följa med. Nu blev det så att han fick åka själv på detta. Det var en ganska moloken make som lite motvilligt åkte iväg på detta. Hem kommer däremot en helt omvänd make som tyckte det var jätteroligt att vara på hundkurs, så fort tiden gick och vilka roliga övningar!!!! Kors i taket och allt annat, men nu har han tränat i flertalet små omgångar här med Bauer och upptäckt vad kul det faktiskt är. Så framtidens hundkurser ser verkligen ut som om vi ska vara med båda två och ha roligt på.

Det är verkligen användbart med vuxna barn också. Min lilla flicka kommer hem ikväll och hjälper sin ynkliga mamma att ta hand om Bauer när pappsen jobbar. Jossan hade nog hellre efter att jobbat en hel vecka och haft massa andra möten inbokade, legat hemma och slappat under helgen, men snäll som hon är så hjälper hon gärna sin mamma lite. Jag kanske får ge henne lite lön om hon utför arbetet väl.

Tänk vilken glädje (och nytta) man kan ha av sina älskade familjemedlemmar! Man behöver bara bli riktigt ordentligt sjuk först....