Hormonellt var det här!

Idag har det varit en sån där helt bortkastad dag igen. Vaknade med migrän och vet ju vad det betyder, hela dan åt skogen. Thomas har nu väckt mig, kl 16.00, och jag hade säkert fortsatt att sovit några timmar till annars.
Blev tvugnen att kontrollera min almenacka då jag var helt säker på att det bara var två veckor sen jag hade migrän. Nu visade det sig att det faktiskt var 4 veckor exakt (vad tiden går fort, var tar den vägen?). Så med 28 dagars punklighet så kommer skiten. I torsdags och fredags så tyckte jag att de flesta kunder var väldigt jobbiga i telefon, kanske var det då pms jag hade? Nu vet jag inte om jag ska gratulera min hormoner till att vara punktliga eller om jag ska gratulera mig själv över att en dag migrän (ibland två) är det enda jag behöver stå ut med, det är så att säga "mina kvinnliga dagar" (kommer aldrig ångra min operation, den bästa nånsin). Min kära soulmate får huvudvärk och illamående när jag pratar om mina hormoner (såvida det inte är mina "glada" hormoner som väsnas).
Kanske skulle jag hålla mer exakt koll på datum. Tänk om jag kunde tigga till mig nån hormontablett och även slippa migränen? Fast så bra ska man väl inte få ha det. Kanske blir jag straffad sen med ett klimakterie utan dess like, kanske kommer jag att bli en riktig ragata?

Nu hinner jag inte sitta här och filosofera, Bauer har tagit en ask med halstabletter och rusat upp för trappan med väldig fart. Tänk att han ändå kan lista sig till vad han inte får ha, och trodde han att han skulle komma undan med en sån odiskret flykt?