Rastlös

Står fortfarande kvar vid min strategi att inte äta pencillin, även om jag emellanåt vacklar betänkligt. Huvudet känns som en jätteballong som väger 150 kg. Å andra sidan har jag kunnat sova inatt och hoppas att jag kan sova kommande natt också. Allt blir mycket lättare då.
Jag gör inte mycket annat än att ligger i soffan och slötittar lite på tv, läser lite eller bara ligger och gör ingenting. Man blir himla rastlös, helt i onödan egentligen för jag orkar inte göra annat än att ligga ner. Nu ska jag i all fall snart få lite middag av min kära make. Kycklingfilé och sallad blir det idag.

Kanske ändrat mig

Kanske ska man ringa till vårdcentralen ändå och be om pencillin. Fast det vore ju bättre om det läkte ut av sig självt. I mina ynkligaste stunder tror jag inte jag ska stå ut en sekund till med denna värk. Fast nu har jag klarat av hela denna dagen. Nu är det bara det värsta kvar, att klara av att somna när det spränger i skallen, man blir helt igentäppt när man lägger sig och allt bara känns som ett enda stort elände.

Har jag klarat denna dagen och lyckas sova inatt så kan jag nog klara morgondagen också. Visst vore det bättre att skippa pencillinet ändå?

Minnet är kort

I alla fall hade jag glömt hur det känns att ha bihålsinflammation. Jag hade faktiskt glömt hur himla ont det gör och hur jobbigt och irriterande det är. Jag hade glömt hur hopplöst det känns när det bara värker och värker och det inte spelar någon roll vilken tablett man stoppar i sig för det blir inte bättre ändå. Jag hade glömt hur ledsen man känner sig och hur eländigt allt, precis allt, känns.
Men nu har jag fått tillbaks mitt minne helt gällande detta. Jag är helt säker på att jag har fått bihålsinflammation. Jag har inte ätit pencillin på nästan ett år och jag vill verkligen inte äta det igen nu. Jag har förra vintern i färskt minne vad gäller mediciner i alla fall. Jag minns bestämt att jag efter avslutad pencillinkur bara var frisk nån vecka innan det var dags att få en ny kur. Så nu har jag bestämt mig för att försöka att undvika pencillin och bara låta det gå över av sig själv. Jag återkommer om några dagar för att se om jag fortfarande har den inställningen. Ibland är det nämnligen så att man lätt skulle kunna banka huvudet i väggen om någon sa att det skulle hjälpa, att värken skulle försvinna av det. Och det kanske den skulle den korta stund man skulle vara avsvimmad efter att ha bankat huvudet i väggen.
I alla fall känns det logiskt för mig att med förra vinterns facit i hand inte äta pencillin om det inte är absolut livsnödvändigt. Och än känns det inte så i alla fall. Om några dagar när Thomas helt tröttnat på mitt ynkande kanske han börjar tycka att pencillin är helt livsnödvändig. I alla fall äktenskapsöverlevnadsnödvändigt.

Sjukt värre

Nu är det illa ställt i Axvall, jag har en märklig förkylning. En form av täppt/nysattacksförkylning. Får sådana nysattacker och ögonen rinner. Är också precis kokhet så min kära make tyckte det var bra att ha ett levande element i huset när det blåser kallt ute.

Var och jobbade i fredags men var bra trött och hängig. Sen har det vägt lite i helgen om det ska bli en förkylning eller bara försvinna. Nu har jag svaret på det och känner mig mindre nöjd med utfallet. Kommer att få vara hemma några dagar till tror jag. Känner mig så dålig och är helt slut. Fast inte kan jag sova heller. Blir helt igentäppt när jag lägger mig ner, det kliar i benen och allt är eländigt. Som tur är så har jag tröstat mig med lite godis idag, annars vet jag inte hur det hade gått. Ikväll ska jag i alla fall vräka i mig två sömntabletter och sova och snarka högt hela natten. Thomas kommer nog att välja alternativet att sova i källaren.

Så det har inte hänt något här på flera dagar, ligger bara utslängd i soffan och beklagar mig. Jag och min kära soulmate såg reklam på nån ny idiotisk dokusåpa från nån amerikansk galen familj. Vi funderade då lite på hur en dokusåpa om oss skulle te sig. Inte mycket action här inte, inte många gräl heller. Fast sen kom vi på det att idag har jag både sovit i vår egen säng, jag har slumrat i soffan och sov på förmiddagen nere i källaren i Jossans rum. Så inte ska man säga att här inte händer saker. Det är spännande varje gång man vaknar för att se vad det var man somnade nånstans.

Ungefär som Classe har det nu. Jag misstänker starkt att han börjar bli senil. Man kommer på honom flera gånger med att bara stå nånstans och titta nånstans i fjärran som om han undrar vart han är och hur i hela fridens namn han kom dit. I lördags när jag var ute med honom blev han stående säkerligen tio minuter på en fläck och gjorde ingenting, varken nosade eller annat. Jag tror han undrade vad som hände. Han vet att han låg i sin korg och sov och helt plötsligt står han ute i regnet ett stycke hemifrån....
Sen fick han en prinskorv när vi kom in. Han lade den på hallgolvet och bara stod över den en lång stund, helt borta i tanken. Ni skulle sett hans min när han sen kom tillbaks till verkligheten och upptäckte att han hade en prinskorv! Han blev alldeles till sig av lycka över den. Han måste undra vem som varit så snäll och gett honom den. Mycket stolt kom han och visade upp för mig vad han hade fått.

Ibland när jag har svårt att sova, är just nu inne i en sådan period, så önskar jag att jag vore lite senil. Kanske skulle jag inte ha så ont av att jag inte kan sova om jag inte vet om det?

Migrändags och deoproblem

Idag har jag legat i min månatliga migrän. Man kunde ju tro att när livmodern blev bortopererad så skulle även den hormonella migränen fösvinna men inte. Det sitter fortfarande en äggstock kvar och låter hormonerna rusa ibland. När man pratar om rusande hormoner brukar man väl mena betydligt trevligare saker än migrän egentligen. Och det är klart, det händer att det sker roligare saker än migrän i detta huset också.
På tal om hormoner så satt jag och bläddrade i min almenacka och såg att det var marie bebådelsedag idag. Jag kände mig alldeles helt säker på att jag alldeles nyss hade sett att det var jungfru marie bebådelsedag. När jag tittade lite nogare så är det visst knappt en vecka mellan dessa dagar. Inte för att man vill peka finger men något har uppenbarligen hänt under dessa dagar som inte har med migrän att göra.

Denna dagen har jag då inte gjort annat än legat ner. Gick upp vid niotiden och hann duscha innan den lilla huvudvärken jag hade blev nåt helt annat. Fick ta en tablett och lägga mig direkt och sov sen till tre-halv fyra. Efter det sen har jag legat i soffan och inte gjort ett skvatt. Nu är klockan halv elva och jag ska snart gå in till sängen och lägga mig igen. Sådana här dagar bemödar jag mig inte ens att ta på mig stegmätaren. Jag uppskattar att jag kanske lyckas skrapa ihop 1000 steg, förmodligen är det betydligt mindre men jag avrundar det i alla fall till 1000 när jag för in det i vår stegtävlingstabell på jobbet.

Jag läste i tisdagskväll ut den sista twilightboken. Kanske ska jag i framtiden leta efter böcker att läsa på tonårsavdelningen? Det var i alla fall en himla bra serie. Thomas tyckte jag var himla tråkig som låg och läste hela tiden.

Min kära make har idag igen lyckats få mig att förstå att man inte nog kan förklara vad det är jag egentligen ber honom handla. Jag skrev en deo på shoppinglistan, skrev ner märke och färg men tänkte att det skulle hjälpa lite om jag även visade min handkräm som är i samma märke. Det visade sig förmodligen bara röra till det hela. Nu har jag en tub handkräm till men fortfarande ingen deo. Jag blir inte ens förvånad längre när det blir lite tokigt på detta viset. Handkrämen kommer ju också att gå åt, problemet är att jag imorgon kommer att få låna hans axe-deo och lukta som en karl. Enligt reklamen så får man massa kvinnor efter sig som blir helt till sig när man luktar så gott, det kan verkigen bli ett problem att behöva värja sig mot massa tokiga fruntimmer.

Tidsbrist

Tänk att jag är så upptagen att jag inte hinner blogga ens en gång. Har skitschema denna sexveckorsperiod med minst tre dagar 10-19 varje vecka. De dagarna blir det inte annat än jobb och sen hem och i princip vänta på att jag ska få gå och lägga mig. På torsdag och fredag denna vecka jobbar jag i alla fall sen kväll och får ordentlig sovmorgon. Det är de dagar man förmodligen kommer att vakna tidigt och vara pigg som en mört (undrar om mörtar verkligen är pigga?).
Igår lyckades jag i alla fall försova mig. Hörde verkligen inte klockan och måste slått av den där snoozern ett par gånger. Sen vaknade jag av att min kära make låg i sängen och snarkade. Det är verkligen inte ett gott teckan eftersom han jobbar natt och slutar klockan sex på morgonen. Jag insåg direkt att har han hunnit hem och lagt sig och somnat så borde jag varit ur sängen för länge sen. Lyckades i alla fall bli mindre än en halvtimme försen.

Igår tog jag även bort de förhatliga stygnen. Det gick bra men ska nu ha några små klisterlappar istället ett tag. Sved lite igårkväll tyckte jag i alla fall, men är så glad att stygnen är borta.

Jag har nu inte mycket kvar av sista twilightboken. Jag ska läsa färdigt den ikväll. Hade trott att jag skulle läsa ut den i helgen, och skulle förmodligen gjort det om jag inte jobbat hela söndagseftermiddagen och kvällen. Som jag säger, jobb är roligt men tar mycket tid. Å andra sidan skulle jag bli galen utan jobb och utan rutiner.

Vintern, denna förbaskade vinter är nu på väg att ge sig. ÄNTLIGEN! Tänk att man kan bli så glad över att få se en gnutta gräs i kanten på sin gräsmatta. Tycker det försvinner snabbt nu och jag ser stora fläckar av vår gräsmatta. Intill ena husväggen ser jag även lite blomskott som håller på att tränga upp. Aldrig har väl krokus och annat varit så efterlängtat. Tänk också hur skönt det ska bli när snön är helt borta och de sopar bort allt grus och sand som är utslängt denna vinter. Nu går man mot härliga tider och nu den närmaste tiden ska jag gå mot frukostbordet.

Arbetsvecka

Denna veckan har schemaläggarna slått på stort och enbart gett mig 10-19 pass. Det är himla långa dagar. Så veckan består enbart av pendling och arbete, lite te och smörgås på kvällen innan det är dags att sova för att orka med nästa dag. Jag har nästan enbart dessa tider under kommande schemaperiod, det är inte roligt det.

Jag har i alla fall hunnit med att läsa ut andra boken i twilightserien. Det går verkligen inte att lägga från sig dessa böcker. Innan veckan är slut har jag nog läst ut de resterande två böckerna också.

Annars ägnar jag stor del av dagen åt att vänta på våren. Jag kan inte komma ihåg att jag någonsin varit med om en sån hemsk och eländigt lång vinter. Läste i tidningen igår att den första tranan har kommit till Hornborgasjön nu. Stackars trana, det kan inte vara roligt att komma dit och upptäcka att det fortfarande är vinter. Jag antar att någon tranfantast springer ut med mat åt den.

Jag väntar också på att det ska bli måndag så att jag kan få gå och ta bort alla stygnen. Det ska bli skönt att bli av med alla klisterlappar jag har överallt över dessa. Jag har fått byta ett par gånger och det har blivit alldeles rött på skinnet av klistret i hudtejpen. Just nu kliar det väldigt mycket överallt. Då får jag klia lite bredvid eftersom det är farligt att röra vid själva stygnen enligt mig.

Nu är det dags att få på sig lite kläder. Skulle annars vara väldigt skönt att kunna åka till jobbet i mitt fina nattlinne, mysbyxor och raggsockar som jag har på mig. Så skulle man ha en riktigt skön fåtölj att sitta i vid arbetsplatsen, kanske en skål popqorn bredvid också. Tänk vad trevligt det skulle vara.

Omstylad

Jag var modig! Nu har jag en kort häftig frissa färgad i lite olika mörka nyanser med några röda kontraster. Superkort på ena sidan och långt på andra. En häftig kärring!
Just nu sitter jag och väntar på min kära make som åkt in till staden för att köpa en platt-tång till mig. Undrar var expediten tycker om Thomas behov av detta redskap........

Twilight och omstyling

Denna veckan börjar jag med en ledig dag. Å andra sidan ska jag för denna lediga dag jobba på veckans sista dag istället.

Jag har nu städat lite, sparar dammsugningen till Thomas så att han inte känner sig utanför. Sängen är renbäddad och det är dammat och mina gröna växter har fått lite mat. Det är ett problem jag har med alla gröna växter. De växer alldeles för mycket i detta huset! Nu börjar det bli problem med endel palmer för de är snart uppe i taket. Även små fina växter jag köper och planterar i krukor som står i fönstren, växer iväg och blir för stora. Ibland har jag försökt att klippa ner lite men det är inte alltid det blir så lyckat. Så slutar det med att jag har massa för stora växter som jag inte vet vad jag ska göra av. Då brukar de hamla nere i källaren, och det är inte mycket grönt som överlever här nere.

Annars har jag även idag efter duschen fått byta de käcka vattentäta kompresserna jag hade. Det gick inte att skippa duschen. De var inte så vattentäta som det stod på förpackningen. Nu fick jag byta ut allihop och nu sitter det bara vanliga kompresser med lite hudtejp över. Klistret på de jag hade har i alla fall lyckats ge stora klistermärke som nu inte gör att det ser riktigt klokt ut plus att det blir lite "klistrigt". Jag försökte lösa detta med aceton men blev lite yvig i mina rörelser och spillde aceton i såret. Så nu kan man säga att det inte finns en enda levande bakterie där i alla fall. Det var inte vetigt vad det sved. Jag får helt enkelt ha lite klisterränder kvar. Jag kan i alla fall känna mig trygg att ett sår är sterilt. Blev nästan full i skratt när jag öppnade de små förpackningarna med sterila kompresser. När jag fepplar runt med dom en stund och tappat lite på toalettgolvet och klippt med kökssaxen till en lagom bit och sen försökt få dit lite tejp utan för många veck på den, så är det så långt från sterilt det kan komma.

Nu ska jag lägga mig och läsa en liten stund. Jag har börjat på twilight-serien, skitbra. Läste också recentionen på baksidan där det stod att det var den bästa kärlekshistorien för tonåringar som någonsin skrivits. Tonåring och tonåring, en fyrtioårig kärring kan också tycka att det är bra.

Sen ska jag idag gå till modellsalongen och klippa och färga håret. Det ska bli en hel omstyling så jag hoppas att jag inte gråter när jag kommer hem. Det kan i alla fall inte bli sämre än vad det är nu då jag de senaste månaderna bara sparat på håret för att ha lite valmöjligheter vid denna omstyling. Får se hur modig jag är. Kanske blir jag så vacker att en snygg vampyr kommer och förför mig sen. Eller så får jag ta min man som har lovat att älska mig i nöd och lust.

Förfärlig egenvård

Det är vad jag fick ägna mig åt för en stund sen. Till min stora fasa upptäckte jag efter duschen att flera av de "vattentäta" kompresserna var på väg att ramla av. Jämmer och elände! Alldeles ensam i huset konstaterade jag snabbt att detta var en situation som jag skulle bli tvungen att lösa på egen hand. Efter lite rotande i mitt medicinskåp fann jag på några liknande inplastplåstrade kompresser. Problemet var ju nu att få bort de som hängde löst helt, utan att se stygnen som sitter där under. Så har det ju blödit lite också som liksom stelnat till som mitten av kompressen sitter fast i. Hemskt, hemskt och hemskt. Så stack det upp små svarta spindelben som jag vet är stygn.
Duschen var ju nu helt ogjord eftersom jag blev precis kokhet och genomsvettig. Jag kunde ju verkligen inte ringa till Thomas så att han ska komma hem från jobbet för att ordna detta bekymmer jag hamlat i. Så efter att ha funderat en stund och grämt mig över att alla mina vårdutbildade släktingar ska behaga bo så långt bort, så var det bara att lösa detta själv. Under högljudda stånk och stön och några aj för säkerhets skull så fick jag bort det som satt och klistrade snabbt på de nya utan att försöka titta så noga. Lite snett och vint blev det nog men det få duga.
Efter detta hemska har jag nu vilat mig i soffan en halvtimme. Har också konstaterat att jag kanske inte kan duscha igen förrän om en vecka då stygen är borttagna. Det är fler än hälften kvar som inte lossnade idag. Ren sannolikhet är att några av dom lossnar nästa gång, så det får bli att lukta skit istället tills stygnen är väck.

Nu ska jag stappla runt kvarteret med Classe och sen sova några timmar efter denna pärs.

Sinnessjuk var ordet sa Bull, sinnessjuk sa Bill.

Lura min kropp? Icke då!

Satt jag inte i förra inlägget och skröt över att det gick att lura min migrän genom att ta en tablett i förväg. Jojo..... Nu är visst inte skallen så dum utan migränen lurades lite bara och kom inatt istället. Fast jag tror att jag hjälper den på spåren genom att sitta och stressa upp mig över att det sitter massa stygn i skinnet lite här och där. Jag tänker verkligen som en komplett tokig människa skulle tänka. Nu har jag precis duschat och det var ett besvär. Man får nämnligen inte peta på de olika ställen som är "opererade". Sitter fina vattentäta kompressplåster överst på alla ställen. Besväret var att inte komma åt något nu när jag duschade och skulle torka mig och sen smörja in mig lite. Man vet inte vad som kan hända om man råkar vidröra något, det kanske exploderar eller nåt annat hemskt. Precis livsfarligt är det i alla fall.

I vilket fall är det nu helt uppenbart att jag måste hålla mig så långt borta från alla dårhus de närmsta dagarna. Får de fatt på mig nu så kommer jag aldrig mer att släppas lös. För den delen har jag analyserat mig själv och kommit fram till att jag har fobi, mycket fobi!

Oförutsedda efterdyningar

Ibland är det märkligt. Jag anser att jag har bra koll på allt, är förutseende och i mitt cv uttrycker jag det så att jag är bra på att organisera. Allt detta är förvisso sant men egentligen bottnar det i att jag är ett fullkomligt kontrollfreak. Jag går ofta och planerar hur jag ska göra olika saker på mest tidsbesparande sätt och visst, jag hinner mer än de flesta under en dag när det gäller skötsel av hem, renovering eller att ställa till med kalas. Det blir nästintill aldrig kaos när jag organiserar något, just av den anledningen att jag är verkligt bra på det, jag är förutseeende.

Är det inte då just nu väldigt märkligt att jag inte kunnat förutse att det faktiskt kommer att göra ont efter att läkaren skurit och sytt i mitt skinn? Jag har inte haft en tanke på "efteråt" i den bemärkelsen. Jag har varit fullt fokuserad på att ta mig till läkaren och samla tillräckligt med mod och självkontroll (för att inte resa mig mitt i alltihop och gå hem halvfärdig i total panikattack) att få själva utförandet gjort, så det har inte ens funnits den minsta tanke på efteråt förutom att jag skulle få migrän (där jag enligt läkaren kunde ta en tablett före jag gick och la mig för att stoppa det innan det kommit, och det funkade). Inte har jag tänkt något på att när någon skär och syr så svider det, bränner, värker och bultar när bedövningen släpper? Hur kunde jag ha missat detta?
Fast kanske är det hjärnans egna lilla sätt att få en att genomgå något som man kanske inte skulle göra om man lyckades sortera alla fakta före. Är det detta som kallas det undermedvetna? Det liksom döljer saker för en som man utan större intelligens skulle kunna tänka ut? Jag var riktigt förvånad igår kväll över hur ont det gjorde på några av ställena. På endel känns det knappast alls, där har de använt något som heter stans (tror jag, har lösryckta minnesfragment av vad som sades) de var sådana prickar som liksom stod utåt. Jag antar att de mer klipps av på nåt sätt. Däremot på två ställen där de fick skära mer långt och brett och lite djupare, där gör det riktigt ont.
Igår när jag skulle lägga mig smög även tankarna fram att det faktiskt sitter stygn i mitt skinn. Detta leder till nästan panikkänslor, vad ska jag göra åt det? Man kan ju inte slita bort stygnen och vad gör det egentligen att de sitter där? Detta är bara ren galenskap som börjar härja i hjärnan. Man har ju inte mycket mer att göra än att känna efter när man väntar på att sömnen ska anfalla. Då kommer de förbjudna tankarna, stygn! Jag får panik över att jag vet att något sitter fast i skinnet på mig. Jag vet inte vart gränsen går för att kalla något för fobi, men jag antar att jag i alla fall är farligt nära den gränsen i detta fall.
Tack gode gud för sömntabletter! Dubbel dos så var det problemet ur världen. I alla fall tills jag vaknade idag på morgonen. Nu har jag fullt sjå att styra bort tankarna från skalpeller, stygn och allt annat hemskt. Jag ska se om jag inte kan leta på ett broderi som verkligen kräver full uppmärksamhet, eller något annat som gör att man inte tänker.

Förutseende, jag??????

Jag överlevde!

Som om det ens fanns en möjlighet att kola vippen under borttagandet av några prickar. Det som kan hända är att man blir helt galen av skräck och hoppar ner från sängen och slår huvudet i nån kant och dör, så visst finns det en ytterst liten möjlighet. Så ska därför meddela att jag klarade mig från detta med en hårsmån.

Nu sitter jag med nio stygn utspridda lite här och där. Det tog en timme ungefär att få bort dessa, lite jobbigt var det att ligga så länge när man känner att paniken ibland vill poppa upp. Det jag kanske var mest rädd för var bedövningssprutorna, sen är det ju bedövat och det går bra att skära bästa man vill. Jag har fått en sån jättebra kvinnlig läkare och det var en jättegullig sköterska med. Det var tack vare denna läkare jag ens vågade mig på att göra detta enorma ingrepp. Så läkaren var snäll och bedövade runt på alla ställen direkt, enda stället det gjorde ordentligt ont på var i benet, de andra gick bra. På ett ställe fick hon sen skära större än vad hon trodde så när hon sydde där så kändes ytterstygnen, det var bara lite halvbedövat där. Efter en kort överläggning så kom jag på att det skulle vara lika besvärligt att bedöva mer som att fixa till de två stygnen så det var bara att sy på så kramade jag handen på sköterskan.

Efter att det var klart så kände jag mig nästan som hulken, så stark, så modig, jag hade inte lipat någonting. Fast känslan försvann direkt då hela kroppen blev som gele och det var svårt att gå på benen ut till bilen där kära maken väntade. Jag tror jag spänt varenda muskel jag har och har nog aldrig varit så utmattad (har jag säkert fast jag inte kommer ihåg det nu). Sen har jag sovit hela eftermiddagen och jag kan inte säga att det var trevligt att vakna upp, bedövningen hade då släppt. Fast nu är det bra att det är på flera olika ställen på kroppen. Man har inte ett ställe på kroppen att fokusera alla smärtkänslor till. Det svider och sticker och bränner lite här och där, värst är det under bröstet där det är fem stygn på samma ställe. Det är i alla fall så himla skönt att detta är gjort. Nu skulle ju detta skickas på test också men det bekymrar mig inte ett skvatt. Jag inbillar mig inte att jag lider av någonting, det besvärliga för mig är gjort.

Sen försökte jag lura Thomas med att det nu är strängeligen förbjudet för mig att göra någon form av hushållsarbete på de närmsta veckorna, åtminstone de tråkiga sakerna. Han ville se ett läkarintyg för att godkänna det så jag har redan gjort dagens gärning genom att trimma Classe, men dammsugning och matlagning tror jag inte jag klarar av på ett tag.....

Operationsdag

Det låter väl kanske lite överdrivet, men åtminstone några små kirurgiska ingrepp ska utföras idag. Jag ska ta bort ett gäng prickar som sitter lite här och där på kroppen. Övertalade läkaren att få en längre tid för att ta alla på en gång så att jag slipper åka dit mer för detta. Nu återstår det att se hur modig jag är efter första sprutan. Känner mig inte alls lika kaxig som när jag stod och påstod att det är lika bra att göra allt på en gång. Vad i hela fridens namn fick jag den dumma idén ifrån? Galenskap!
Min kära make ska vara med och skjutsa eftersom jag inte är att lita på som bilförare sådana här dagar. Så har jag varit förutseende att ta en semesterdag imorgon. Sannolikheten är enorm att det kommer migrän efter detta läkarbesök. Jag spänner mig så mycket så när jag är klar brukar jag somna ordentligt, blir nästan som medvetslös av anspänningen. Sen när man vaknar brukar ett härligt migränanfall komma krypande. Det är faktiskt de enda gångerna som jag verkligen kan säga att jag av stress får ett migränanfall. Vanligtvis har jag annars migrän när jag vaknar på morgonen, brukar vara fyra-fem veckor mellan varje gång, typiskt hormonell migrän alltså. Det är extremt sällsynt att jag får migrän under dagen när det är stressiga perioder utan vid just dessa tillfällen, otäcka läkarbesök eller tandläkarbesök. Undrar egentligen om man kan ta en migräntablett när jag kommer hem från läkarbesöket, före jag somnar, i förebyggande syfte? Jag vet inte om det fungerar så och om det inte gör det är det ju bortkastat om migränen kommer senare och det finns tidsgräns på hur lång tid det ska ta mellan tabletterna. Då kan jag kanske inte ta en till och det kommande migränanfallet hinner därför bli värre i väntan på att jag ska kunna ta en tablett. Dessa frågor gör att jag aldrig provat att ta i förebyggande syfte, men kanske skulle man prova det?

Usch, nu är det bara en halvtimme kvar innan vi måste åka. Mina händer skakar så det är svårt att skriva till och med. Jag har tusen fjärilar i magen och ibland åker de upp i halsen så det känns som om jag ska kvävas, jag tror att det är ångest egentligen och inte fjärilar. Hujedamej!!!!! Nu finns det ingen återvändo. Det är lite försent för att komma på en tillräckligt bra ursäkt för att avboka läkartiden, tro mig, jag har redan förkastat hundra olika förslag som har poppat genom huvudet. Det är ju inte så att jag skulle vara modigare en annan dag om man skjuter på tiden, fast på nåt sätt känns det så när jag ibland ändrar mina tandläkartider till senare datum. Det är ju verkligen helt idiotiskt. Nej, nu börjar det snart bli rena rama gallematiasprat här, dags att avsluta och klä på sig och åka till läkaren. HUUUUUUUUUUUUUUU

Kung Bore

Heter väl han som sköter om vintern. Nu undrar jag om han strödde ut vinter över Axvall och sen åkte på semester till något varmt land och liksom har glömt bort vintern han lade ut här. Jag skulle i alla fall väldigt gärna vilja tala lite med Kung Bore. Jag har endel viktiga saker att säga honom. Eftersom han vet vart jag bor så får han gärna kontakta mig på valfritt sätt.

Vi kan se detta inlägg som en efterlysning

Värnamovisit

Nu sitter jag hemma hos Jossan och ska äta lite tunnbröd till frukost innan jag ska fara vidare. Jossan är nu stylad och fin för att visa upp sitt "nya jag" på skolan. Nya jeans har hon på sig också, hittade hela tre par jens åt henne igår. Jag fick ett nattlinne som passar till en ungdomlig tant.............

Vägarna i Småland har inte varit något roligt att åka på. Det tog oss över tre och en halv timme ner hit. Trodde att det skulle bli lättare söder om Jönköping då vi kom till E4, men det blev bara värre. Så hörde jag på radion att polisen gått ut och vädjat till folk att inte ge sig ut på vägarna i just den trakt jag körde runt i. Självaste statsministern fick vända, planet kunde inte landa i Jönköping, så viktiga möten blev inställda. Fast vi vanliga medborgare, vi tar oss fram i vilket väder som helst. Annars skulle ju Sverige stanna helt. Tänk vilken katastrof det skulle vara för ekonomin om inte folk trotsade vädret och gav sig ut och gjorde av med bensin, handlade och åkte till jobbet. Den lilla medborgaren är den som håller snurr på systemet.

När vi väl kom ner till Värnamo så började ett digert schema. Det är mycket man ska hinna med. Jag säger till Jossan att jag längtar efter att komma hit och inte behöva göra något, bara strosa lite på stan och ha det trevligt. Nu har vi storhandlat mat, shoppat kläder, varit på restaurang, bytt gardiner, städat lite, tvättat massa tvätt, sytt upp jenas för hand, så har jag med jämna mellanrum tjatat lite på Jossan också precis så som en riktig mamma gör. Det är inte utan att hon tycker det ska bli skönt att jag ska åka nu och inte komma hit förrän om tre månader eller nåt.

Nu skriker brödet på mig för att bli uppätet.

Omstajlad dotter

Det var tur för mig att jag hann glädja mig ordentligt ett par dagar över att det töade. Idag töar det inte mer, det är snöstorm istället. Jag får väl se det så att det blir mer snö som jag sen ska glädjas åt att se töa bort.

Igår var Jossan på modellsalongen och jag tappade hakan när hon kom hem. Hon hade klippt av sig håret i en kort tuff frissa. Jättesnyggt blev det. På kvällen sen färgade vi det i kastanjbrunt, det blev verkligen jättebra. Ikväll när vi är nere hos henne där det finns en fungerande platt-tång så ska vi stajla det lite. Ska sen ta kort och visa här hur söt hon är min lilla flicka.

Jag ska dit om två veckor. Ska bli spännande och se hur mycket omstajling jag vågar ge mig på. Skulle tippa på att det blir ett fegt mellanting.

Nu ska vi snart äta frukost och sen packa ihop och sätta oss och köra ner till Värnamo. Kommer nog att ta sin tid i detta oväder.
Sen ska jag och Jossan runt och shoppa lite och fixa och dona lite i hennes lägenhet och sen sannolikt sätta oss på en restaurang. Sen överlåter den snälla dottern sängen till mamma och ligger själv i den smala soffan.