Tråååååååååååååååååååkigt!

Det är så himla tråkigt att vara hemma. Det kryper i benen på mig när jag bara ska ligga ner. Nu är klockan åtta på morgonen och hela dagen är framför mig utan en enda sak att göra mer än att ligga ner. Det känns ju inte som något nödvändigt ens att vakna, det bästa vore om man kunde sova hela dagen och inte märka av hur tråkigt allt är.
Igår tidigt på kvällen kände jag mig nästan bättre en liten stund. Jippi, tänkte jag, det nya pencillinet verkar fort. Några timmar senare var jag så igentäppt att jag knappt kunde prata. Thomas undrade vad jag hade gjort för att bli så extra mycket täppt. Ingenting, bara legat i soffan.....
När man är förkyld är man ju alltid mer täppt på morgonen och kvällen. Varför är det så? Jag kan förstå morgonen när man är nyvaken att man är mer igentäppt då, men varför på kvällen? Någon signal till kroppen att man ska sova nu eller? Hur är det i sådana fall för de som jobbar ständigt natt, tvärtom?
Jag har inte mycket annat att göra än att tänka på sådana här tråkiga saker.

Idag ska det vara två möten på jobbet också som jag missar. Det är så himla typiskt. Jag få helt enkelt försöka att inte tänka på det för då blir det bara ledsamt. Man missar så himla mycket information plus att när bara vår egen grupp har möten så har vi så himla roligt.

Nej, nu får jag tänka på nåt annat istället. Undrar vilka idiotiska dagsåpor jag kan titta på idag när jag ligger i soffan? Det finns massa konstiga program på dagtid som jag inte kan begripa att en enda normalt begåvad vuxen människa skulle vilja titta på.

Så kan jag tänka på att jag fyller år imorgon. Undrar vilka överraskningar Thomas och Classe har ordnat för mig. Förmodligen massa guld, glitter och godis.