snooozzzeeeeeeeeee

Idag på morgonen måste jag ha snoozat flertal gånger, och jag kan inte ens komma ihåg att jag hört klockan! I alla fall sket sig idén med att göra övertid en timme före jag börjar. Morgonpigga jag! Tiden är ur led.
Istället fick jag lite tid att surfa på nätet och jag har fortfarande inte löst gåtan över vad folk gör hela dagarna på internet. När jag har kollat mail, facebook, bloggat, läst några andra bloggar, kollat blocket och kanske aftonbladet, ja då finns det inget mer att göra. Vad gör folk timme efter timme på internet?
Det enda jag kan fastna i är spindelharpan. Till den behövs inte ens internet. Man ska spela den svåra, med alla färger i kortleken. Det är kul det!

Skräcksamtal

Jag fick tidigt idag på morgonen ett trevligt samtal, från kirurgen. Har fått operationstid redan den 28 mars. Har nu haft en smärre panikångestattack och gråtit hysteriskt. Det hjälpte inte ett smack! Den jätteenorma klumpen i magen är fortfarande kvar. Eftersom de ska i onsdags att kötiden är 2 till 2 1/2 månad så hade jag räknat ut detta till början/mitten av maj, vilket ligger så otroligt långt fram i tiden att jag inte skulle behöva stressa för detta än. Nu är det istället exakt tre veckor till det fasansfulla. Uppenbarligen hade jag graderats upp i kösystemet.

För tillfället är det nu fullständig kaos i min lilla hjärna över detta. Mitt normala motto om att "man inte ska skjuta upp någonting tills imorgon om man kan göra det idag!", det gäller för allt här i livet, utom just otrevliga läkarbesök, hemska undersökningar, operationer och tandläkarbesök. Man måste alltid ha undantag för en regel. Nu är det inte så att jag är så osmart att jag inte begriper att man inte slipper att göra det otrevliga för att man skjuter upp det. Jag visste väl redan för ett och ett halvt år sen när jag hoppade av operationskön att dagen skulle komma när operationen måste göras. Men redan, så snabbt?

I alla fall försöker jag glädja mig åt det lilla jag kan glädja mig åt idag, jag är bara schemalagd 4 timmar ikväll på jobbet med start halv fyra. Istället för att åka dit tidigare och göra lite admitid och fått gjort den där delen av en utbildning som var kvar, tänker jag ligga här och tycka synd om mig en lång stund istället. Jag slår även två flugor i en smäll med detta, för jobbar jag så mycket kortare dag så blir jag av med lite av min plusflextid också.

Först tänker jag gå in och krypa ner hos min man och bli kramad lite. Han blir säkert jätteglad av att bli störd efter att ha jobbat hela natten. Ibland har nöden ingen lag, när man känner sig liten är det skönt att få kura ihop sig bredvid maken en stund.

Hen=levande pinne

Jag blev påmind idag om en artikel som jag läste för ett tag sen om ännu ett idiotiskt tilltag i jämställdshetsdebatten. Ni som läser min blogg eller känner mig vet ju att jag inte kan låta bli att förfasa mig över vilka dumheter som kan inträffa när idioter försöker "göra sitt" i denna "kamp".

Jo, ett dagis nånstans i Sverige har helt enkelt tagit bort könen på barnen. Nu menar jag inte rent fysiskt (det vore ju inte riktigt vettigt att få hem en stympad unge efter en dag på dagis) utan de har mycket fiffigt kommit på att det heter inte han eller hon, det heter HEN. Alla ska kallas för hen, man får inte säga flicka eller pojke, för det existerar inte längre.
Men, herregud, blir dessa barn då mer jämställda? Vad är det för idioter till föräldrar som lämnar sina barn på detta dagis, och låtsas de även hemma att det inte finns två kön? Hur ska dessa stackars barn reagera sen när de börjar skolan och på skolgården få höra viskningar om hur barn vanligtvis blir till när de är itutade att det inte finns pojke och flicka?
Och så undrar jag om det heter ett hen eller en hen.

Det komiska i det hela är ju att hen faktiskt betyder höna på engelska. Läser man i svenska ordlistan så står det så här: Hen 1 höna 2 (fågel)hona. Är inte detta jättekomiskt? Då blir alla så hen som springer runt på detta dagis flickor, eller? Och är det inte alltid det jag har misstänkt, att de där suffragetterna vill bli av med männen helt och hållet.
Jag tror att kommande nobelpristagare i medicin allt får forska fram nåt så att hela mänskligheten blir totalt könlös, då finns det längre ingenting att skylla på när något är orättvist. Man skulle ju kunna vara som en vandrande pinne ungefär och dela av en bit av sig själv, och vips, så har man fått en liten avkomma! Enklare kan det ju inte bli, alla är exakt likadana och det där med fortplantning behöver då inte heller finnas med. Tack gode gud att jag kommer vara död sen länge innan nån forskare kommit fram till detta, inte vill jag vara en levande pinne inte!

Hej och fixat

Inte skrek jag hej direkt när jag satte mig ner på min kontorsstol på jobbet idag. Lite mer sådär sakta med en inandning "hej" eftersom det gör ganska ont att sitta för tillfället. Är fortfarande för slak i benen för att orka stå, annars har jag ju så fiffigt bord som man bara kan höja. Huvudvärken har jag dragits med hela dan idag med men inte så illa som igår.
Nu ska jag njuta av att det är fredagskväll och att jag faktiskt slipper sova imorgon bitti också, lite beordrad övertid hade hunnits med att meddelats när jag var hemma en dag. Lika bra att åka och göra det direkt så är det gjort sedan. Jossan är som vanligt snäll och kommer ut hit senare ikväll för att vara hundvakt imorgon. Å andra sidan kan man ju se allt som jag köpt till henne och alla pengar man får sticka åt som en liten (läs stor) löning för hundvakteriet.

Jag åkte för att inhandla mig en tröstpresent efter jobbet idag, till och med maken tyckte att jag förtjänade att få något fint. Tyvärr fanns det inte en enda klädtrasa som jag kunde tänka mig att äga i hela den affären jag var inne i. Som tur var kom jag snabbt på att jag ändå behöver en ny handväska och hittade snabbt en i hyllan. Lite tingeltangelsmycken åkte med till kassan också och kände mig riktigt nöjd över dessa egenhändigt inhandlade gåvor till mig själv. Nu kan man verkligen börja undra vad jag kommer att förtjäna att få i tröstpresent efter att jag har opererat mig. Jag kan knappt bärga mig för att se vad jag kan hitta på då, ivrigt påhejad av en ordentligt fostrad make.

Tröstpresent

Ja, det hade jag trott att jag skulle kunnat åka och köpa mig efter ett besök hos kirurgen. Det gick inget vidare med det. Jag tog mig knappt ut till bilen och hur jag lyckades ratta hem till Axvall har jag ingen aning om (stannade efter ett par km och spydde).
Eftersom jag trodde att det bara skulle vara en undersökning så åkte jag själv, annars är ju alltid maken med som stöd. Nu bad kirurgen så snällt om att få knipsa några sådanadär knölar som han i solsidan också har. Efter en stunds dividerande så gick jag med på detta efter att fått den jättebra informationen om att då behöver de inte skära i detta området när jag opereras sen. Lät ju som en bra idé då tyckte jag. När jag senare på kvällen legat och vridit mig i smärtor, spytt av värk och börjat tappa förståndet, då tyckte jag inte längre att det var en bra idé.
Jag kan inte hantera smärta bra alls. Jag får panik och ångest på riktigt och allt blir som i en dimma. Jag tappar förmågan att tänka och blir faktiskt rädd på riktigt att jag ska tappa förståndet. Har detta att göra med att man är ett kontrollfreak också kanske?

Efter intagande av (för många) sömntabletter så lyckades jag somna till slut. Vaknade sen vid midnatt, och givetvis, där var den, stressmigränen. Det är inte ofta jag får migrän av stress utan har ju min vanliga hormonmigrän en gång i månaden. När den kommer av stress känns det nästan värre för man har ju stresshuvudvärk också samtidigt som verkligen sitter i hela huvudet. Så idag har jag legat i ett förbaskat skallabank hela dan, ändalykten känns inte så trevlig heller för den delen.

Nu börjar det kännas som det klingar av men jag ropar inte hej förrän jag är över bäcken. Imorgon när jag sitter på jobbet igen, då ska jag ropa hej! Tröstpresent ska också inhandlas då. Nu tror jag att det behövs minst en dubbelt så stor tröstpresent efter detta! Jo, det låter allt rimligt.

Kirurgbesök på agendan

Idag ska jag bara arbeta på förmiddagen för i eftermiddag ska jag till kirurgen på KSS. Min förhoppning är att läkaren erbjuder en operation så snart som möjligt. Så vore det ur världen sen. Låter väl enkelt? Jag ska också vara tydlig med att jag efter operationen behöver så starka värktabletter att man helt enkelt däckar av och sover hela tiden, då kan man inte ligga och känna efter hur ont det gör. Hujedamej!
Om jag klarar läkarbesök och undersökning utan att gråta allför mycket så får jag åka och köpa mig en present till mig själv. Då har man nämligen förtjänat att få något fint. Det tycker jag är en jättebra regel, jag har hittat på den alldeles själv!

Våren

Nej, den har inte kommit över natten, märkligt!