Inte skrek jag hej direkt när jag satte mig ner på min kontorsstol på jobbet idag. Lite mer sådär sakta med en inandning "hej" eftersom det gör ganska ont att sitta för tillfället. Är fortfarande för slak i benen för att orka stå, annars har jag ju så fiffigt bord som man bara kan höja. Huvudvärken har jag dragits med hela dan idag med men inte så illa som igår.
Nu ska jag njuta av att det är fredagskväll och att jag faktiskt slipper sova imorgon bitti också, lite beordrad övertid hade hunnits med att meddelats när jag var hemma en dag. Lika bra att åka och göra det direkt så är det gjort sedan. Jossan är som vanligt snäll och kommer ut hit senare ikväll för att vara hundvakt imorgon. Å andra sidan kan man ju se allt som jag köpt till henne och alla pengar man får sticka åt som en liten (läs stor) löning för hundvakteriet.
Jag åkte för att inhandla mig en tröstpresent efter jobbet idag, till och med maken tyckte att jag förtjänade att få något fint. Tyvärr fanns det inte en enda klädtrasa som jag kunde tänka mig att äga i hela den affären jag var inne i. Som tur var kom jag snabbt på att jag ändå behöver en ny handväska och hittade snabbt en i hyllan. Lite tingeltangelsmycken åkte med till kassan också och kände mig riktigt nöjd över dessa egenhändigt inhandlade gåvor till mig själv. Nu kan man verkligen börja undra vad jag kommer att förtjäna att få i tröstpresent efter att jag har opererat mig. Jag kan knappt bärga mig för att se vad jag kan hitta på då, ivrigt påhejad av en ordentligt fostrad make.
The Bitter End
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar