Överlevt

Jag har i alla fall lyckats överleva operationen utan att förlora förståndet. Känslan en liten stund före, att jag fortfarande kunde resa mig upp och gå därifrån höll på att ta över för en liten stund. Då var den snälla sjuksköterskan snabbt framme med nåt lugnande och sprutade i droppnålen. Så försvann förmågan att tänka ut hela meningar ganska direkt. Smart drag syster. Nu känner jag mig i alla fall nöjd över att ha gjort denna operation efter att ha skjutit upp den några år. Läkaren var nöjd med sitt ingrepp och hoppas att det ska läka bra och att jag sen ska vara smärtfri ett antal år framåt. Just nu gör det fruktansvärt ont. Eftersom jag är klok så vet jag att jag kommer inom något dygn göra "nummer två", det kommer inte alls bli kul. Äter bara sånt som ska hjälpa det hela på traven, ni vet sånt som jag aldrig annars äter, päron, morötter, majs. Jag spar de starkaste morfintabletterna tills dess och överlever nu på lite normalstarka värktabletter. Lite skojar de nog med hjärnan på mig för det verkar inte som en enda bokstav på tangentbordet sitter där den brukar, det blir knasigt hela tiden. Nu får jag nog vila mig lite till och ligga och titta på den stora fina ringen som min soulmate gett mig i present.