Ännu mera sjuk...

Denna vintern kommer inte kvala in på någon topp-tio-lista för mig när jag blir gammal som en höjdarvinter. Det är bara elände och elände. Idag har jag varit på vårdcentralen och fått konstaterat att jag har lunginflammation. Det hade jag aldrig gissat på. Jag trodde halsinfektion, kanske till och med halsfluss men var visst helt ute och cyklade. Kommer ihåg att jag hade lunginflammation för 3-4 år sen och då verkligen kände hur det bubblade i lungorna och hostade som en besatt. Nu är det inget bubbel och hostar bara lite lagom diskret även om det kommer upp äckliga saker när jag hostar. Men enligt proverna var det ingen tvekan. Jag vet inte riktigt vad det är för skillnad på sänka och crp. De flesta människor, mig inkluderat, kallar felaktigt provet de tar i armvecket för att man tar sänkan. Jag vet ju att själva handlingen inte heter så utan att det är ett namn på ett prov. Men har fått för mig ändå att sänkan visar om man har infektion. Men gör inte crp det också? Är det crp som då kallas snabbsänka? Om det nu är så varför har man kvar sänka-provet när man kan få svaret snabbt? Fast jag kanske har helt fel, brukar ju inte lyssna så noga eftersom de på vårdcentraler och sjukhus pratar om äckliga saker. I alla fall hade jag 93 och har man över 50 så är det lunginflammation sa sjuksköterskan. Och vänder man på 93 så blir det 39, vilket jag hade i feber förra fredagskvällen.

Var inte alltför lycklig när jag gick från vårdcentralen med detta besked och intruktioner om att ligga hemma en vecka. Så skulle jag till hundaffären och handla kulor till Classe, då tog jag en sväng på ICA också som ligger i samma byggnad. Trött och irriterad och lite yr kom jag ut med kundvagnen till bilen för att packa in. Nu går det inte med ord beskriva hur mycket jag hatar den förbaskade saaben från första början och efter idag är det ännu mer. Dörrarna står inte uppe av sig själv som en bildörr ska göra när man har öppnat den, och det är omöjligt att fixa säger Thomas, eller så har han inte lust med det... Så när jag trasslat för att få upp bakdörren (centrallåset är också trasig så man måste öppna förardörren och kränga in armen för att låsa upp bakdörren) så åker dörren igen och min halsduk fastnar där. Förmodligen blev det lite i "baklås" för nu gick det inte öppna dörren alls, så jag står där med halsduken fast och det blåser iskall nordanvind. Så då gör jag som vilket annat fruntimmer som helst skulle göra, jag börjar gråta. Då kommer det två killar i 15års-ålders och frågar om jag behöver lite hjälp. Så en av dom klättrade in i bilen och fick upp dörren, sen hjälpte de mig med kassor och körde tillbaks kundvagnen åt mig, under hela tiden rann tårarna på mig. Så ikväll sitter de med sina kompisar och berättar om den galna tanten på parkeringen de hjälpte idag. Hulkande hoppade jag in i bilen och slirade hem till Axvall. Nu ska jag inte kliva utanför min ytterdörr på flera dagar utan tycka ordentligt synd om mig, hosta, snora och knapra pencillin och dricka slemlösande hostmedicin så att jag kan hosta upp ännu mer äckel. Så helgens egentliga begivenheter som trissfest och åka till Jossan och sova över och ha myskväll blir det inget med. Jag får glädja mig åt att jag oftast i livet brukar se saker från den positiva sidan och att jag accepterar hur det faller sig. Just nu känns det ganska motigt och inte lätt att hitta några ljusglimtar, men det kommer nog.