Blev idag väckt vid sjutiden av denna lilla pipiga vovve, samma visa som igår. Nu är det den godaste och finaste tiken i hela Axvall som löper. Förvisso är det en briard som är minst 10 gånger större än Classe men det hjälps inte, han är helt hopplöst förälskad nu. Vilket för oss betyder att han gnäller och piper och vill ut hela tiden, helt omöjlig att stå ut med. Eftersom han vet att det är jag som släpar mig runt på morgonpromenaden så är det ett himla pipande runt sängen här nere i källaren som jag fortfarande är förpassad till, för att jag ska kravla mig ur och ta mig upp. Efter att ha hostat och fräst upp mig ordentligt (under tiden springer då denna lille pellejöns runt och piper och tär på tålamodet) så är det dags för en promenad runt kvarteret. Det är ungefär så långt jag tar mig just nu och inte går det fort inte. Classe stirrar runt som en idiot och hinner knappt kissa eller annat, han bara letar. Varje dag måste han bli lika besviken när vi kommer hem igen utan att han har fått napp. Stackars lilla gosse! Igår fick han i alla fall tillåtelse att yla upp sig lite till melodifestivalen, då blir han lycklig, oj vad det skär i öronen men kul är det en stund. Nu ligger Classe i sin soffa däruppe och nosar på och slickar sina tassar, han har nog lyckats få med sig lite "kvinnodoft" in, härligt, så har han lite att pyssla med en stund.
Börjar känna att detta pencillinet jag fått nu hjälper bättre än det andra. Igår på förmiddagen fick jag helt plötsligt ett städbehov och dammsög och dammade. Har inte brytt mig speciellet mycket över hur det har sett ut, och det måste vara ett bra tecken att jag börjar se det igen. Nu är det väl lätt att förhasta sig lite, så satt hela kvällen med en febertopp och var kokhet. Vis av detta ska jag inte göra något ansträngande alls under denna dagen.
Imorgon ska jag in till KSS och röngta både lungor och bihålor, det blir roligt att komma ut lite. Är sjukskriven till och med onsdag och hoppas verkligen att jag är i form för att börja jobba på torsdagen. Känns som om jag varit hemma hur länge som helst nu, dagarna bara flyter in i varandra.
Nästa helg kanske Jossan kommer hem, det vore mysigt. Nu har vi inte setts sen jullovet. Jag tror aldrig att det gått så lång tid nånsin utan att vi setts. Det går bra bara man vet att hon trivs och har det bra, då är mamma nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar