Hopp

Nu känns det verkligen att jag håller på att bli bättre. Så mycket lättare allting känns då. Sen igår kväll har jag knappt haft feber och känner att det är på väg bort men det var verkligen en seg omgång. Var nere på vårdcentralen och crp (heter det så) var nere på 18 mot tidigare 53. Hade visst högt kalciumvärde, vad i hela fridens namn nu det är och vad det visar?
Är schemalagd imorgon, lördag, och som det känns nu så kommer jag att åka iväg och jobba, så himla skönt att få komma iväg, glädjer mig inför detta. Har sån massa saker jag måste gå genom och känner verkligen en strimma av hopp att jag ska orka med mer än att klä på mig och borsta tänderna. Så hoppas att jag kan sova utan massa hosta så att jag får lite gjort imorgon. Läkaren skrev intyg till och med måndag men känns som jag kan hoppas på en tjuvstart.
Är ändå totalt förundrad över att tiden faktiskt ändå går när man inte gör ett enda skvatt på en hel dag, för att sen bli en hel vecka. Varje morgon är en besvikelse för att man inte mår bättre, efter morgontoalett är man helt slut och får sova förmiddag lite. Sen ligger jag i soffan och väntar på att maken ska komma hem. Har inte läst mycket eller handarbetat eller ens egentligen tittat på tv:n som hela tiden står på. Vart har tiden tagit vägen?

Classe har i alla fall varit nöjd med att få sovsällskap hela dagarna. Vi har flyttat runt mellan sovrum, soffa i vardagsrum, hörnsoffan i Classes rum och sängen nere i Jossans rum. Classe gnisslar och är nöjd över att han får ligga bredvid hela tiden.
Vi ska in till veterinären den 21 september då jag har en ledig veckodag. Classe ska genomgå en hel seniorundersökning med massa blodprov, urinprov hur man nu lyckas ta det på en hund, och kroppsundersökning. Sannolikt kommer vi få lägga till en röngten också för något står inte rätt till med hans bakben, de lever sitt eget liv när vi är ute och går och när han ska snurra runt så viker de sig ofta för honom. Det verkar inte som om han har speciellt ont av det och han blir jätteglad när vi ska ut. Jag hoppas att de hittar något som ger svar på det men inte något som är hemskt. Just nu tycker jag det är obehagligt och ledsamt för att man inte vet vad det är och jag tycker det är jobbigt att se att han har problem med gången. Lilla, lilla bebisen.

Idag skulle vi ätit oxfilé men jag fick upp den ur frysen för sent så det får bli oxfilé imorgon och idag blev det mat från pizzerian. Jag tog en köttbit som förmodligen sitter så långt från där oxfilén sitter på djuret om man ska döma av mörhet. Idag fick jag en skosula men imorgon kommer köttet att smälta i munnen, mmmmm (hoppas alla vegetarianer spyr nu).