Campingsug

Blev inte så många timmar i solstolen idag, det var alldeles för tråkigt att ligga där. Busade lite med Bauer och vattenslangen. Vi har uppenbarligen en hund som inte är det minsta rädd för vatten. Han försökte fånga strålen hela tiden. När han sen var helt blöt sprang han runt som en stolle och rullade sig i torr jord och blev så fin, så fin......
Jag fick sätta upp en grind så att han inte kunde springa in i huset och torka av sig på sofforna inne. Sen fick det bli en heldusch med schampo så nu är han fin och luktar gott igen. Så sov jag och Bauer middag i tre timmar medan maken slet med häcken. Nu är alla plantor nergrävda och det blev jättebra. Nu ska det bara vattnas som attan så att plantorna inte sloknar. Det är bra med häckplantor som redan är över en meter höga när man köper dom, det blir ju en häck direkt istället för små ynkliga skott som man sen ska vänta i flera år innan det blir en häck av det.

Igår kväll var jag också inne i husvagnen för första gången i år. Bara av att gå in i den så kommer ett enormt campingsug och man skulle vilja städa ur och packa in och åka iväg imorgon!!!!! Det är av den anledningen som jag dragit mig lite för att ens gå in i den tidigare, jag visste hur det skulle bli. Å andra sidan är det faktiskt bara två veckor kvar till vår planerade västkustvisit. Och eftersom högtrycken kommer nu så kommer lågtrycket lagom till vi ska iväg, men det är helt enligt tradition.

Solstol

Idag är det solstol som gäller. Mellan varven ska jag resa på mig och kolla så att maken gräver ordenligt och inte slarvar när han ska sätta thujahäcken. Han har även sitt bigaråträd att gräva ner idag. Jag antar att jag kommer få många besök vid altan då han vill ha lite "drickapaus". Passar mig alldeles utmärkt för det är ganska skittråkigt att bara ligga i en solstol och försöka att ignorera ogräset jag vet finns i landet precis bredvid altan.

Bauer har vi precis satt upp "pippilotter" i luggen. Vi gjorde misstaget att klippa av lite där i vintras och nu måste det växa ut för att det sen naturligt ska dela sig i en mittbena. Förmodligen ligger han nu och kanar runt i gräset och försöker få bort det hemska som mamma har snott fast i pälsen på honom.

Häck var det här

Idag har jag och maken varit i Lidköping och hämtat 45 häckplantor som imorgon ska grävas ner (av maken såklart, själv är jag en bra arbetsledare). Sen kommer vi att vara helt "inhäckade" av thuja. Nu är alla mina blomstercheckar slut så nu får jag börja samla på nya genom att vinna på miljonlotteriet. Det har tagit ett bra tag att spara ihop till alla dessa blomstercheckar, hade gått betydligt fortare att bara sparat pengarna istället för att få lotter på posten varje månad (få och få, det är ju en räkning med i kuvertet också) . Å andra sidan är det ju lite spännande när det kuvertet med lotter kommer, tänk om.....

Hann med en snabb sväng in till jobbet för att lämna mitt senaste sjukintyg. Detta kommer, peppar peppar ta i allt trä och rita kors i taken och allt annat, bli min sista hela vecka hemma. från och med nästa vecka ska jag börja jobba 25%. Nu blir det bara en vecka eftersom jag sen ska ha två veckor semester, men vill så himla gärna före min semester ta ikapp i min mailbox och allt annat så att jag är lite uppdaterad när jag sen är tillbaks efter semestern. Egentligen är jag helt sjukskriven 3 veckor till men jag ska tjuvstarta lite och försöka att inte förivra mig.

Det gjorde jag ju i fredags och har fått betala för det hela helgen. Plus det att efter ett läkarbesök av den sorten med de förberedelser man är tvingad till före så blir hela systemet ur led några dagar efter. Så har jag mina migrändagar nu också. Migränen tränger inte helt genom morfinet, blir bara ett sånt där eländigt molande i flera dagar. Man skulle kunna ta en migräntablett men det räcker med nån treo för att få det att lugna sig lite. Även om det nu gick att kombinera morfin med migräntablett så har jag hittills inte vågat gjort det.

Nu är äntligan sommarvärmen tillbaks och jag ska försöka få tillbaks den fina solbrännan som jag hade för ett tag sen. Förhoppningsvis har vattentemperaturen i poolen kommit upp till lagom badnivå till helgen så att det blir premiärdopp då. Jag ska då verkligen försöka att vinna över Jossan och ta mig i först.

Lite för ivrig

Eftersom det gick så bra på läkarbesöket i torsdags med beskedet, ingen ny operation, så kunde man ju räkna ut med knäna att jag skulle förivra mig lite i fredags och göra för mycket saker eftersom jag helt plötsligt inbillade mig att jag var helt frisk. Blev jättedålig mitt i natten så Thomas fick åka iväg en stund från jobbet och skjutsa ut Jossan hit så hon fick leka sjuksköterska lite.

Igår så fick jag då ligga hela dagen förutom en liten stund på eftermiddagen när jag var ute i trädgården med min kamera och försökte få både Bauer och Niko på bild samtidigt när de rusade som stollar runt i trädgården.

Här kommer några kort på godingarna

Äldre make

Idag har min kära make blivit ett år äldre. Men det spelar ingen roll hur han försöker, han kommer aldrig att komma ikapp mig åldersmässigt. Roligt för mig att ha en "toyboy"....

I alla fall blev han glad för dagens presenter, en mycket bra rakapparat och ett bigaråträd. Sorgligt nog är det fredag och han började jobba klockan sex ikväll, roligare födelsedag kan man ju ha än att jobba ett fjortontimmarspass. Själv ligger jag i soffan och läser skvallertidningar och Bauer har fullt upp med att försöka få tag på en fluga. Han hoppar runt och käftarna smäller ihop stup i kvarten, men flugan flyger vidare....

Positivt

Positivt besked blev det idag på läkarbesöket. Ingen mer operation blir det i alla fall nu. Såren är nästan helt läkta men blev sjukskriven ytterligare tre veckor. Det var som läkaren sa sist jag var där, det är bara tiden som kan läka ihop det, man får ha tålamod.
Från och med idag ska jag även börja minska ytterligare på morfinet och om det fungerar bra hoppas jag på att kanske kunna börja jobba 25% om någon vecka. Eftersom jag ska ha två tidiga semesterveckor så vill jag så gärna få jobba före det och ta ikapp det jag har missat, uppdatera mig eftersom vi fått ett nytt datasystem under tiden och hinna gå genom alla mail och ett par utbildningar som gjorts under tiden jag varit borta. Det vore så jätteskönt om det går bra nu så att jag sen kan ha semester utan ångest över att allt ska göras efter det. Även som jag inte hinner börja jobba "på riktigt" så hoppas jag vara uppdaterad åtminstone.
Så är det ju den där gränsdragningen mellan att inte bli för ivrig och försöka skynda på, det borde jag ju lärt mig nu att det inte fungerar.

Summan av kardemumman är att jag känner mig nöjd efter dagens läkarbesök och att det går åt rätt håll och att jag förhoppningsvis efter min semester ska vara i full gång igen utan några problem. Det jag är mest tacksam för är att det inte blir nån operation till nu. Var en enorm lättnad!!!!!!!!! Det är bara tålamod och tid, tur att jag är en sån tålmodig person....... (men får säga att jag av denna "resan" lärt mig enhel del om tålamod.

Siar inte om morgondagens besked

Har visst gått några dagar sen jag besökte internet sist. Har haft storasyster här på övernattning med en liten skaratur och affärsbesök och titt på Jossans lägenhet i måndags när Affi kom. Så grillade vi grillspett och åt gott och gick bort några få kalorier på kvällspromenaden med Bauer.

På tisdag morgon åkte Affi hem och jag åkte till jobbet och hälsade på en stund. Nu har jag varit hemma i två månader. Det är verkligen inte klokt! Jag har så mycket att ta ikapp så det får jag knappt börja tänka på ens för då blir jag stressad. Nu ska jag till läkaren imorgon och få svar på hur min närmaste framtid ska bli. Antingen kommer jag få börja jobba lite smått, några timmar om dagen, eller så ligger jag inom kort på ett operationsbord igen. Jag kan faktiskt inte själv ens säga vad jag tror att det kommer bli. Jag hoppas så enormt mycket på att slippa ytterligare operation och få börja återgå till ett normalt liv. Samtidigt så måste jag ju bli riktigt bra nu så att det inte blir trassel senare, då skulle ju allt elände nu varit halvt onödigt.
Jag är spänd inför morgondagens besök, både för vad resultatet ska bli och för att jag vet att dessa undersökningar står väldigt högt upp på min topplista över saker man INTE vill göra. Kommer bli lite extra morfin imorgon under undersökningen så förhoppningsvis kommer jag sova gott hela eftermiddagen sen (såvida jag inte får ett ledsamt besked för då kommer jag att gråta hela eftermiddagen istället).

Idag har jag och Jossan varit och handlat födelsedagspresent till min kära make som blir ett år äldre på fredag. Hoppas han blir glad och överraskad över vad vi finurligt tänkt ut att han behöver.
Så har jag också varit inne hos Stina en sväng och fått en god kopp caffelatte. De bor i min gamla lägenhet nu, det var 25 år sedan jag bodde där. Det var lite ändrat i kök och dörrar som var borttagna så det kändes inte alls som om det skulle vara min gamla lägenhet. Lite flashback fick jag ändå när jag gick upp i trappuppgången. Givetvis på högsta våningen, tre långa trappor i ett trapphus som är som en spiral. Vilket betyder att när du gått halva den ena trappan ser du inte om det är någon efter dig. Eftersom jag var 20 år när jag bodde där och ofta var ute till sent på natten så var det många gånger som jag sprang uppför trappan med nyckeln i högsta beredskap för att hinna undan massmördaren som säkerligen förföljde mig.......

Söndagsbestyr

Imorgon ska jag ha finfrämmat i form av min bästaste storasyster. Så kvällens bestyr har bestått i att städa huset lite så att det är fint när hon kommer.
Annars har jag ordnat med massa tråkigt pappersarbete under kvällen, fy vad det är tråkigt att sortera och sätta in i pärmar. Nu är det fixat i alla fall och kommer om några månder stå igen med en hög papper som ska sorteras och in i olika pärmar....

Kvällspromenaden har jag och Bauer "njutit" av i spöregn. Jag fick fram mina gamla gummistövlar som övervintrat i pannrummet och de läcker in vatten. Så jag ska se fram emot att köpa ett par nya fina gummistövlar att ha denna sommar. Eftersom vi planerar att campa på västkusten vet jag ju av tidigare erfarenheter att det inte är någon idé att packa bikini och sånt, utan jag måste ha med regnställ och gummistövlar. Kära släkten i Bua vet alltför väl hur vädret brukar bli när jag kör dit min nos.

Förra sommaren tillbringade ju jag och maken tre nätter i Falkenberg då det vräkte ner regn precis hela tiden. I år har vi tänkt oss att campa i Torekov, där finns det i alla fall en trevlig skog att promenera i precis bredvid campingen. I skogen under alla granar så regnar det mindre....
Annars är det faktiskt ibland riktigt mysigt att ligga inne i husvagnen och höra regnet smattra mot taket. Fast inte dag ut och dag in ....

Gapskratt

Dagen började med en enorm trötthet, jag till och med somnade om i soffan efter morgonbestyren. Om jag gör det, då är jag verkligen trött. Sen när jag väl masat mig upp undrade jag var solen var som enligt prognosen skulle stråla från en klarblå himmel idag. Framåt tolvtiden började det klarna upp men blåste fortfarande storm. Låg i alla fall ute på altan ett par timmar innan jag gick och kröp ner i sängen igen och sov till sjutiden ikväll.

Vår middag ikväll var kycklingfilé med egenhändigt gjord pizzasallad. Jag har gjort exakt samma pizzasallad minst tusen gånger men vet inte vad som hände när jag skulle blanda ihop dressingen idag. I alla fall blev det enormt mycket överdoserat med vinäger, det var totalt oätligt och Thomas min när han fick in detta i munnen ledde till ett totalt skrattanfall från min sida. Det gick bara inte att sluta skratta utan jag skrattade tills tårarna sprutade. Salladen gick att rädda genom att skölja den lite, då blev den god och smakade som vanligt. Mest nöjd var jag ändå över att jag för första gången sen jag blev sjuk har haft tårar rinnande nerför kinderna av skratt istället för gråt, även om det nu var min stackars man som jag skrattade åt.

Resterande av kvällen ska spenderas i soffan och titta på lite säsongsavslutningar av serier. Hade tänkt mig att raka ansiktet på Bauer också men det kanske får vänta tills imorgon. Jag lägger fram sakerna i alla fall och ser om andan faller över mig. Det är så irriterande att vara så trött att minsta lilla aktivitet ska ta musten ur en redan innan man har börjat!
Har i alla fall idag minskat morgondosen av morfinet och hoppas att det ska fungera, går det bra så fortsätter jag om nån vecka att plocka bort ytterligare nån tablett och en vacker dag så kommer jag vara tablettfri och helt normal igen. Såvida läkaren inte nu på torsdag på mitt återbesök bestämmer att jag ska opereras igen, men det tänker jag inte fundera över nu en lördagskväll när jag för första gången på 2 månader haft ett hysteriskt skrattanfall.

Blomstercheckar

Så här fint blev det på vår inglasade altan efter storstädning och upp med de sedvanliga röda pelargonerna. Hade massa blomstercheckar som jag fått i vinst från miljonlotteriet som jag utnyttjade för inköp av de fina blommorna. Har fortfarande massa blomstercheckar kvar som senare i sommar ska användas till häckplantor då detta är sommaren som vi äntligen ska sätta upp häck, tuja, på den resterande biten där det saknas häck. Just nu är det ett mycket provisorisk (och fult) nät lite illa ihopspikat som skyddar för att inte Bauer ska springa iväg. Ska bli skönt när häcken kommer upp. Vi kommer ändå att få ha ett lågt nät längst ner eftersom det tydligen inte är några problem för en liten hund att klämma sig mellan en tjock tujahäck......

Under tiden jag och maken fixade altan så roade sig Bauer själv i trädgården med en av hans favoritleksaker.

Fika

Idag, onsdag, hade jag en besvärlig "morgonsittning", vilket har betytt sängläge nästan hela dagen:-(
Annars blir det bättre för varje dag som går, vill bara att läkningen ska öka upp sitt tempo lite.

Piggnade i alla fall till under eftermiddagen och hade fikabesök av två arbetskamrater. Så skönt att få sitta och prata några timmar om jobbet. Fick en jättefin orkideé som jag ska göra mitt yttersta med att inte ha ihjäl.

Thomas har idag monterat upp poolen så nu ska den bara fyllas med vatten och så ska sommarvärmen komma (???) så det går att doppa sig i den också.

Imorgon kväll hoppas jag kunna åka in till Stina en sväng och få en god caffelatte. Det bästa med riktigt goda vänner är att de finns för en när man har det krångligt. Skulle jag behöva avboka för att jag mår sämre så är det inga problem. Eller som Stina sa, ringer du en minut före du ska komma och säger att du inte kommer så tar vi det en annan dag bara. Det är riktiga vänner som säger så och menar det. Jag är så lyckligt lottad att jag har kvar min närmsta krets av vänner sen tonårstiden. Det är guld värt!

Pelargoner

Nu är pelargonerna äntligen på plats på min inglasade altan. Knallröda som varje sommar. Det är så härligt när altanen är klar, då börjar den bästa årstiden. Så vill jag bara ha tillbaks solen och värmen också så vore det perfekt.
Bästa maken har hjälpt till med vårstädningen av altanen och jag tror aldrig att han hade kunnat räkna ut hur mycket tid det faktiskt tar att vårstäda en inglasad altan. Å andra sidan verkar det visst som om jag städar på lite onödiga ställen enligt honom, det är därför det tar så lång tid...

Modern kärring

Det är inte utan att jag minsann är lite hipp. Idag har jag och maken varit i Skövde då det var dags att uppsöka 3-butiken för att förlänga våra abbonemang och införskaffa nya mobiler. Nu var det mest maken som ville ha ny mobil. Jag är lite omodern och tycker om min gamla med knappar. Problemet med den förhistoriska mobilen är att man är tvungen att ladda den varje natt annars så håller inte batteriet för en hel dag. Och skulle man använda den riktigt mycket en dag så behövs den laddas om lite under dagen med.

Tänkte ändå att jag skulle ha en ny mobil, fast i gammal tappning, alltså med knappar och inte touchscreen, eller smartphone eller vad det nu heter. Nu sitter jag här i alla fall med en sådan ny fin modern mobil som jag aldrig skulle ha...... Och efter att ha lyckats messa lite både med Thomas och Jossan, ringt och hittat var man ställer larmet så får jag nog säga att jag känner mig nöjd, mycket mer nöjd än vad jag hade kunnat förvänta mig. Det är ju roligt att man blir positivt överraskad över något som man varit ganska anti mot. Det bästa med allt är att mitt abbonemang kommer fortsätta kosta 69 kr varje månad och jag ringer fritt till alla i 3nätet och till all fast telefoni. Telefonen kostar inget men man är bunden i 2 år. Vilket inte gör ett smack eftersom jag aldrig tänkt att byta bort mitt 3 mot någon annan operatör. Så mycket nöjd med dagens affärer.

Thomas mobil är bra mycket mer avancerad än min. Min är bara fin och har fått ett nytt fint mobilsmycke på sig också. Jag ska dessutom bara använda den till att ringa och messa och ha väckarklocka på den. Möjligtvis kanske jag kan ta en och annan bild med den också. Å andra sidan har jag ju en fantastisk kamera som jag nu begriper hur den fungerar också. Känns som om hjärnan sakta men säkert börjar komma tillbaks. Tänk vad smart jag ska bli sen när jag är helt tablettfri igen!!!!!

Vårfint

Nu är jag klar med städning vardagsrummet och har fått upp vår/sommargardiner och tillhörande pynt. Det har tagit mig över två veckor att storstäda halva huset, normalt tar det en dag. Bara att lära sig att ta lite i taget och låta det ta den tid som krävs nu.

Nu är det bara den eländige tråkiga källaren kvar. Vi har bestämt oss för att göra om Jossans gamla rum till ett riktigt gästrum med dubbelsäng och inte massa andra onödiga möbler. På väggarna ska vi dra ner den gamla vävtapeten och måla om och det ska upp nya lister och sånt. I samma veva ska vi även göra om i kontoret här nere i källaren. Det ska bli vårt "efter-semestern-projekt".
Eftersom vi ändå ska stöka ner så mycket då (om ett kvartal eller så) så behövs det ju inte någon storstädning här nere utan bara en liten vanlig veckostädning med lite extra tillägg.

Bauer är sedan i torsdags eftermiddag utan tratt på huvudet. Vilken lycka när han fick av den. Han rullade sig i gräsmattan minst en kvart, fram och tillbaks. Sen sprang han runt som en tok, varv efter varv, man blev nästan yr av att titta på honom. Jag ägnade mig åt att torka lyckotårar över att tratten äntligen var väck. Under senaste månaderna med operationer, smärta och massa tabletter är jag otroligt blödig och en riktig lipsill. Det ska väl gå över det också hoppas jag när jag är återställt och tablettfri igen.
Har börjat minska på morfinet och ska under nästa vecka försöka att plocka bort en till av de långtidsverkande tabletterna. Veckan därpå, den 26 maj, ska jag in till kirurgen och får då domen om det blir ytterligare en operation eller om jag skulle kunna få börja arbeta igen så smått. Behöver väl inte skriva vad jag önskar att utgången blir av det besöket.

Mästerfotograf

Jag kanske inte är mästerfotograf än, men här kommer ett smakprov av mitt första försök ute i trädgården med kameran.

Fastlimmad

Idag har jag igen haft en sån där sjusovardag (har fortfarande inte kollat var uttrycket kommer ifrån). Hade en dålig natt med flera toalettbesök och var vid tretiden på natten ganska gråtfärdig av värk och trötthet. Har under dagen i alla fall sovit ikapp de missade timmarna av min skönhetssömn.

Kvällen har jag ägnat åt att nåla gardintyg. Passar alldeles utmärkt att göra det samtidigt som det är en hockeymatch på tv som inte är alltför spännande. Förhoppningsvis, eller rättare sagt, det ska vara klart tills söndag. Vår/sommar-pimpningen av vardagsrummet. Nya gardiner ska upp och pynt i andra färger och blommor ska duschas och få lite ny jord, allt ska dammas och torkas. Slarvade ju genom min "efter-jul-städning" i år och det märks allt.

Min kära soulmate tror jag möjligtvis har drabbats av solsting. Idag kom han hem med ytterligare presenter till mig. Han har varit i Skövde och shoppade ett jättefint halsband och matchande ring i silver. Jag tackar och tar emot och älskar honom mer för varje dag. Efter många år ihop så tar man varandra för givna ibland. Förhållandemässigt har mina plågor den senaste tiden gjort att vi är närmare varandra än nånsin. Antingen går man stärkt ur en kris eller så glider man isär. Här hemma är limmet som håller ihop ett förhållande tjockare än tjockast. Så visst finns det positiva saker som jag kommer att ta med mig efter denna tid, fast jag hade gärna sluppit de enorma smärtor som jag haft.

Idag har jag även fotograferat alla blommor i min trädgård från varenda möjlig och omöjlig vinkel. Bauer har också blivit ordentligt fotad. Han undrade nog vad i hela fridens namn jag höll på med. Efter ett tag ville han inte vara med på den leken längre utan gick och la sig i skuggan.

Så har det kommit lite efterlängtat regn ikväll. Det luktar sådär härligt ute nu som det gör efter ett vår/sommarregn. Nu är det den bästa tiden på året. Allt blommar och slår ut och man har hela härliga sommaren framför sig. Semesterplaner där man drömmer om att få jättefint väder när man är ute och campar fast det är ganska okej att ligga inne i husvagnen och mysa också när det regnar ute. Å andra sidan är jag inte speciellt sugen på semester nu, jag vill börja jobba istället. Detta är min sjunde vecka hemma!!!! Hur har jag fått tiden att gå?

Plantering

Idag blev det solstol ett par timmar och sen plantering av blommor i alla krukor. Efter det var jag helt slut. Börjar störa mig att jag inte orkar göra så mycket saker. Eller att jag måste behärska mig för att inte göra mer för då får jag ligga och ha jätteont sen. Har väl ändå nu lärt mig en bra balans på vad jag klarar av.
Efter de aktiviteterna så var det tre timmars sömn i soffan under fläkten, skönt det.

Ikväll har vi gått en liten promenad med Bauer. Det är första gången han fått ut och gå lite efter operationen, han har bara varit i trädgården. Han blev väldigt lycklig över att få komma ut men den där förbaskade tratten runt huvudet ställer till det för honom när han ska nosa på allt och han fastnar precis överallt.
Idag var också första dagen som han lyfte på benet när morgonkisset skulle ut, så läkningen går jättebra framåt. På fredag eftermiddag ska han få ta av sig tratten. Egentligen är det tills på lördag den ska sitta men han ska få ha av den på fredag eftermiddag och sen kanske ha på den på natten igen när man inte kan ha så mycket koll på om han ligger och biter/slickar för mycket i såret. Vi ska ha filmkamera redo för det kommer bli rena rama glädjespring och skutt, kanske för hela familjen? Fast vi filmar nog bara på Bauer, jag tror varken jag eller maken gör oss speciellt snygga på en sådan film, skuttandes runt i trädgården.....

Blommor

Idag har jag varit i Skövde och shoppat lite blommor som ska planteras i utekrukorna. Var massa sådana där erbjudande, 4 för 100 kr och 5 för 100 kr, så det var lika bra att passa på. Eftersom det verkar som om vädret kommer hålla i sig denna veckan, åtminstone solen, verkar bli lite kallare mot slutet av veckan, så vill jag sitta och titta på mina utekrukor med blommor i, istället för alldeles tomma.

Efter denna shopping så tröt mina krafter helt och istället för att lägga mig och sola när jag kom hem så kröp jag ner i soffan under ett täcke och sov istället. Det var väldigt skönt! Förmodligen behövligt också, nu när jag kunnat börja göra lite mer saker så blir jag ibland lite för ivrig och tar i lite väl mycket. Det straffar sig direkt med massa mer värk så det är bara att försöka ha tålamod. Känns lite som om mitt förråd av tålamod börjar tryta litegrann. Jag har använt så mycket av det under den senaste tiden så jag behöver samla på mig lite nytt helt enkelt. Jag hoppas att bägaren fylldes på under de timmar jag sov i eftermiddag.

Kamera/väsklycka

Eftersom min soulmate är ett geni börjar jag nu förstå mig på min nya fina kamera lite. Ikväll gick det upp ett ljus till över hur man använder den och jag lärde mig några nya knappar! Det finns massa, massa knappar. Imorgon ska min trädgård och alla blomknoppar förevigas från alla möjliga vinklar.
Mest fotograferad kommer ändå Bauer att bli med knappen "i rörelse" intryckt. Vad skulle jag göra utan min man? Stå mig helt slätt, det är något som bevisats på många sätt nu under den senaste perioden.

Även om han idag gjort narr över mig och min nya väska som jag shoppade på marknaden. Vi har ju varsin "walk in closet" (tjusigt uttryck) och nu undrade maken om det inte var bättre att jag använde Jossans gamla rum som min "walk in closet" så jag får plats med alla mina väskor, skor och kläder. Då skulle vi kunna ha det andra lilla utrymmet som gästrum, det går säkert med kraft och vilja att knöka in en säng där:-)
I alla fall hävdar jag att jag idag har hittat den perfekta väskan som varken är för stor eller för liten och har tillräckligt med många fack. Om det är någon som behöver en svart handväska så har jag ett antal som jag nu tänker att skänka bort. Finns i olika storlekar och former, alla är fina men den jag köpte idag för endast hundra riksdaler är perfekt! (och den tillhör inte skaran av de som ska skänkas bort) Den som vill ha en väska kan få kort mailade på de olika väskorna till sig och välja en.

För att maken inte skulle bli alltför avundsjuk på min nya fina väska så fick han ett gäng kalsonger. Han ville nog hellre ha det än en handväska. Har även köpt en liten present till dottern som ska komma hit imorgon. Hon var hos läkare igår och fått urinvägsinfektion igen. Det märkliga är att hon inte märker att hon har det förrän hon mår illa och börjar spy. Inga problem med kisseriet eller feber eller så, först när yrsel, illamående och kräkattacker kommer. Då har infektionen redan blivit så kraftig att den gått upp i bäckenbotten och njurarna. Hur i hela fridens namn ska hon göra för att hålla koll på när hon får det igen och kunna gå till läkare i tid? Konstigt att det kan vara så tycker jag.

Bauer han kämpar på med tratten runt huvudet. Han tycker inte det är nåt kul och blir riktigt irriterad över den ibland. Däremot blir han inte rädd när han går emot nåt längre utan ska knöka sig in i trånga utrymme. Vi skämmer bort honom ordentligt nu med godis hela tiden, kommer nog att få ett slit sen när tratten är väck och vi inte längre tycker han är duktig som klarat av att äta mat eller dricka vatten eller tagit sig upp/ner i soffan. Allt uppmuntras just nu med glada tillrop och goda karameller. Man får väl hoppas att bli av med tratten ska vara så glädjande att han glömmer bort hur bortskämd han kommer hunnit bli under den tiden.

Sol och marknad

Idag är himmeln helt klarblå och jag tar just nu en liten paus i solandet för att byta tvätt i maskin. Jag och maken fick nya jättesköna solstolar av mina svärföräldrar i födelsedagspresent, så jag ligger verkligen gött ute på altan.
Bauer ligger på en dyna under parasollet och suckar emellanåt och gör några försök att få av sig tratten, sen suckar han ännu högre och tittar på mig med så ledsna ögon när hans försök misslyckades. Måtte dessa dagar med tratt gå fort.

Igår hade jag en spännande dag. Körde bil själv!!! Åkte en sväng till jobbet och han småprata med många jobbarkompisar då jag kom mitt i lunchtiden.
Sen var jag runt i ett par inredningsaffärer och handlade lite småprylar till vardagsrummet. Ska sätta upp sommargardiner och då måste man ju byta kuddfodral till myskuddarna i soffan och ha lite matchande ljus i rätt färg. Väldigt viktigt!

Senare under eftermiddagen tänker jag ta en liten promenad upp till Axevalla marknad. Jag brukar försöka att gå sent för då sänks priset på alla växter radikalt. Förhoppningsvis så gör jag några blomsterfynd där så att mina utekrukor kan få lite blommor i sig också istället för bara jord och lite gammalt visset bös kvar från förra sommaren.

Verkar på väderprognosen att det ska vara högsommar några dagar till nu så det är bara att passa på och njuta den tiden av dagen som jag kan njuta istället för att ligga och ha ont och ynka mig.

Tratt

Då var första dan med tratt på huvudet avklarat för Bauer. Hela förmiddagen låg han mest och tittade på oss med ledsna ögon och undrade vad vi har gjort med honom. När Jossan kom vid lunchtid så blev han i alla fall jättelycklig och tog närmast ett glädjeskutt. Vi har fått i honom både mat och vatten och han börjar lura ut hur han ska komma åt vattenskålen själv med tratten på huvudet. Först kunde han knappt gå genom en dörröppning utan att stöta emot nåt, och när han stötte emot nåt tvärnitade han och stod där tills vi flyttade honom....

Vi har fått möblera om soffbordet lite så att han kan ta sig runt. Han har även provat att ta sig in i bilburen som står i hallen, men fick backa ut eftersom det inte gick att svänga runt och ligga skönt där inne.
Så har han varit ute i trädgården ett antal gånger, mest har han bara stått still på det stället vi ställt ner honom på, men fram på sen eftermiddag började han strosa lite och göra försök till att nosa i backen. Och gissa vad som var ivägen då? Den där förbaskade tratten! Han har gjort några försök att bli av med den och komma åt att slicka och bita där det är irriterat nu. Tänk att inte ens få "tvätta" av sig efter att kissat? Måste vara hemskt för en hanhund.

Det kommer bli 10 långa dagar med tratt, första är nu i alla fall avklarad.

Kul-lös

Nu är vi hemma igen efter veterinärbesöket. Allt har gått bra och kulorna är nu borta. Bauer har även fått ettårsspruta, fått tänderna kollade, öronen rensade och klorna klippta. Veterinären var jättebra, vi hade blivit rekommenderad henne av en arbetskamrat till Thomas. Det var första gången vi var hos henne, en privatmottagning ett stycke utanför Falköping. Hon kommer att bli vår veterinär i framtiden.

Bauer har varit helt utslagen hela tiden och ligger nerbäddad i en mjuk korg nedanför soffan bredvid pappsen. Jag vet inte vem som det är mest synd om just nu. Thomas har fortfarande lite ont i kulorna efter att ha suttit i väntrummet och hört ljuden inne från operationssalen......

Jag gissar att ingen av oss (människor i alla fall) kommer sova speciellt mycket inatt. Här kommer vi oja oss som riktiga höns över vår lilla bebis.

Så här ser i alla fall mina två älsklingar ut nu ikväll.

Pappsen redo att trösta
Bauer med tratt som han nu ska ha i 10 dagar

Stora gråtaredagen

Det har det varit för mig idag, i alla fall hela förmiddagen. Inte för att jag hade mer ont än vanligt efter morgontoaletten utan för att allt känns så hopplöst nu. Är inne på min sjätte vecka hemma. De tre första veckorna gjorde jag ju inget annat än vred mig i plågor, grät och hade det hemskt. Nu tycker jag det börjar bli mer psykiskt jobbigt. Jag har "sängliggande-ont" kanske halva dagen, den andra halvan av dagen vill jag göra saker men börjar inse att det är ganska begränsat utbud på vad jag kan klara av att göra.
Hjärnan fungerar inte som den ska, är mycket trögare och idag på morgonen gjorde jag ytterligare ett försök att förstå mig på min nya kamera. Det gick givetvis åt skogen och det var det som var startskottet till ett lipande till och från hela förmiddagen. Kände mig bara så misslyckad och onyttig. Nu har jag lämnat över kameran till min kära make så får han lära sig hur den funkar och sen lära mig.

Så tänkte jag att jag minsann ska städa lite för till det behövs ingen hjärna direkt. En pedants mardröm är ju att ligga och titta på spindelväv i hörn och veta att golvlister, tavlor och massa saker måste dammas. Nu var det inte alls lika lätt som jag inbillade mig. Bestämde mig för att göra två rum idag och höll nästan på att ge upp halvvägs i det första rummet. Sen fick jag väl bita ihop lite och försöka inrikta mig på vad jag faktiskt kan göra och be Thomas göra det jag inte klarar av. Till slut var båda rummen klara (efter många, många tårar) och jag hade skitont! Har inte tidigare gjort något så fysiskt utan bara lite lättare dammning och dammsugning eller promenerat lite.

Efter att fått ligga i soffan på värmedyna och iproppad lite extra morfin så kände jag i alla fall mig nöjd över att två rum är klara, riktigt ordentligt genomstädade, fönstren putsade och blommor duschade. Allt sådär fantastikt rent bara.

En annan känsla är att jag också har gjort något vettigt, för första gången på evigheter. Nu kommer hall och kök att göras antingen imorgon eller på fredag och vardagsrummet och källaren får vi ta nästa vecka. Förhoppningsvis ska jag till och med kunna sy lite symaskin i helgen när maken jobbar.

Fortsätta gråta ska jag nog göra lite till ikväll också för den delen. Klockan halv sju ska Bauer in på operationsbordet, då ryker kulorna. Han har nu inte fått äta sen klockan 10 idag på förmiddagen och vi har inte kunnat ge honom en endaste liten godisbit, han som brukar få massor när vi är i trädgården och leker. Så det blir nog lite tårar där med när vi ska få honom nyvaken efter en operation, vår lilla, lilla bebis. Så ska han sen tvingas att gå med tratt på huvudet nån vecka också. Stackars lillen.

Sjusovare

Det har jag varit i två dagar nu. Både igår och idag har inte varit mina bästa dagar. Igår var jag åtminstone vaken hela förmiddagen och gick och la mig tidig eftermiddag för att sen vara uppe en sväng på kvällen. Efter att ha sovit hela natten lyckades jag kravla mig upp och få i mig och vovven lite frukost och sen byta sovställe till soffan. Vaknade mitt på dan och pratade med kära maken nån timme innan jag gick och la mig och sov hela eftermiddagen igen.

Undrar vart ifrån sjusovar-uttrycket kommer ifrån? Att man sover för sju personer? Ska ta reda på det en annan dag när jag inte är så trött.