Vi kommer iväg till slut

Nu verkar det ändå som att vi kommer att åka iväg till Korfu imorgon bitti. För min del har det varit osäkert nästan ända tills idag. På ett sätt har jag inte känt att jag haft ett val att stanna hemma. Min kära soulmate skulle nog knäckas om även den sista semestern denna hemska sommar blev inställd på grund av att hans eländiga fru bara ska vara sjuk.
Efter operationen för två och en halv vecka sedan fick jag verkligen hopp om att resan blir av när båda kirurgerna var helt överens om att jag vore dum som inte åkte. Så dök den här förbaskade bihålsinflammationen upp och höll på att stjälpa allt. Jag har de senaste dagarna verkligen preparerat mig med alla tänkbara mediciner och legat på värmedyna över bröstkorgen långa stunder. Det kanske låter trevligt men när man har feber är det inte speciellt skönt att ligga inbäddad i värmedynor.

Idag har jag packat och nu, vid midnatt, är det väl i princip klart. Nu ska jag försöka sova några timmar innan det är dags att ge sig iväg. Husvakten har anlänt idag så att vi är säkra på att huset och alla dess pinaler finns kvar när vi kommer hem. Idag på eftermiddagen plingade även min storebror på dörren och förvånade oss. Han hade kört ena dottern till Skövde där högskolestudierna börjar igen efter sommarlovet. Jossan var här då och jag sa till henne att hon fick öppna dörren för jag var säker på att det skulle stå ett litet olyckligt barn där och vilja sälja jultidningar (vilket jag redan köpt av grannens barn). Eftersom alla mina syskon bor långt bort så tillhör det inte vanligheterna att någon sådär huxflux plingar på dörren här, men det är lika roligt varje gång det händer.

Förresten så lyckades jag så bra med att sortera bort av de kläder jag hängt fram att det knappt ens blev ena sidan i min resväska med kläder. Genast skyndade jag mig ner och hämtade en klänning till av de bortsorterade, ifall om att jag vill använda den. Det är mycket stor risk att det ramlar i nåt mer innan väskorna stängs om några timmar.....

Marknad

Idag är det Axvalla marknad och jag och Jossan tog en snabb sväng mellan regn o åskskurarna. Det blev en väldigt fin regnjacka till Jossan inhandlad och några varma vinterstrumpor till mig.
På grund av vädret (otroligt varmt men väldigt varierande mellan sol och störtskurar med åska) så var det ganska lite knallar och inte speciellt mycket folk heller.

För övrigt ska dagen användas till packning. Kommer inte besluta förrän sent ikväll vilka kläder som ska få åka med. Packar jag ner nu så hinner jag ångra mig flera gånger och packa om. Lika bra att vänta till absolut sista när allt annat som absolut måste med är nedpackat. Då ser man ju också hur mycket plats det finns kvar. Jag borde ju tänka till lite, speciellt idag då det är fuktig åskvärme här och det verkligen inte går att ha kläder på sig. Jag ska ju till ett ställe där det är 15-20 grader varmare, så kanske räcker det med enbart bikinin? Kanske ändå inte passar sig att gå på restaurang på kvällen iklädd bikini.

Packning och bra sjuksköterskeråd

Ikväll har jag påbörjat tänkandet med min klädpackning. Som ni vet har jag en förmåga att släpa med mig alldeles för mycket. Jag har till och med på min att-göra-lista poängterat för mig själv att jag ska minimera min packning. Jag har förtydligat det lite med påpekande om att dagsklädsel består av bikini och sarong och att jag bara behöver lite svala kläder till kvällen. Inte hjälper väl ens mina egna pekpinnar!!!

Nu har jag gjort så att jag har hängt fram allt som jag VILL ta med mig, sen ska jag börja plocka bort saker, galge för galge ska tillbaks in i garderoben tills det bara återstår några få klädesplagg. Det är bra att hänga fram alla sina önskemål, för en del ser man ju direkt vad galet det är och så får man en större överblick över vad som går bra att kombinera med vad. Jag är så himla smart!!!

Ett område där jag kommer att svårt att kompromissa med mig själv är: skor och tingeltangel. Idiotiskt som bara den för jag kommer med största sannolikhet hasa runt i samma tofflor dag som kväll så kan mina höga fina sandaletter ligga i resväskan och vila sig.


Har idag också ringt till vårdcentralen eftersom penicillinet som jag fick inte gett önskad effekt. Man brukar ju på ett par dagar känna en ganska klar förbättring, något som inte har hänt här. Det är snarare så att jag känt mig sämre och hostat som bara den, det riktigt rosslar i luftrören på mig när jag ligger ner. Just denna sjuksköterska förstod inte vad problemet var. Jag var välkommen att återkomma på tisdag när min penicillinkur var slut, för man måste äta upp hela kuren först innan man ringer igen. När jag förklarade att det var lite panik eftersom jag ska till utlandet på söndag så kom hon på en jättebra idé. Jag kan på lördag, imorgon alltså, ringa till sjukvårdsrådgivningen och säga att jag behöver ett läkarintyg på att jag inte kan åka! Vilken jättebra idé! Då kanske de samtidigt kan bereda plats på psyket eftersom jag då kommer att knäcka min man.

Sen började hon prata om operationer jag gjort och att jag ändå inte skulle åka för det. När jag försökte förklara att den delen har jag tagit med kirurgerna som gjorde operationerna, och att de i princip sa att jag var dum i huvudet som tänkte tanken att inte åka, för du behöver miljöbyte, samla kraft för hösten. Sköterskan envisades ändå med att uttrycka sin åsikt om detta och frågade om jag tänkt att bada? Nu är det ju inte så att jag har ett stort hål nånstans på kroppen (???) där havsvattnet i sådana fall kan forsa in och ställa till med massa oreda. Det gick inte att få henne att förstå att jag ringde för mina bihålor och hostan och INTE för mina operationer. Tur att man har en förbaskat bra telefonvana så man vänligt men bestämt ändå lyckas styra samtalet någorlunda, men om hon begrep att jag litar mycket mer på de kirurger som opererat mig några gånger än hennes goda råd vet jag faktiskt inte. Å andra sidan var det ju inte ens det jag ringde om, men det var det sköterskan ville yttra sig om.

I alla fall så tänker jag ta hjälp av en trevlig flygvärdinna med råd om hur jag ska göra på flyget så att inte bihålorna exploderar, sen kan man ju gå till ett apotek där nere. De brukar ha så bra mediciner som gör att man blir frisk direkt, allt sånt är ju förbjudet i detta landet (man bör väl kanske inte läsa om möjliga biverkningar av dessa medikamenter). En gång på Spetses köpte vi en hostmedicin, och man hostade inte en endaste gång på flera månader efter att tagit en klunk ur den flaskan.

Först ska jag bara lösa vilka kläder som ska få följa med, ole dole doff.....

På västfronten intet nytt

Inte mycket som händer här så det finns inget att blogga om. Det jag sysselsätter mig med hela dagarna är att ligga och snora och hosta. Kände kanske en liten aning bättring när jag klev upp idag. Absolut inte så mycket förbättring som man kan förvänta sig efter att ha ätit penicillin sen i måndags. Men ska det krångla år 2011 så är det väl lika bra att det krånglar ordentligt på alla möjliga tänkbara vis.

Meducin Vitamin

Har varit på vårdcentralen och fått en ordentlig penicillinkur så hoppas att jag ska piggna till någorlunda på några dagar. Tyvärr står det i bipacksedeln att man inte ska sola när man äter detta penicillin. Det är en sjudagarskur så tar ju då sista tabletten på söndag när vi far, tyvärr står det vidare även att man inte ska sola under 5 dagar efter intagen kur. Hmmmm!
Nu är det så att vi ska ha med datorn så jag ska nu kolla upp vilka filmer jag vill ha istoppade i datorn så jag kan ligga i det kalla svala hotellrummet och kolla ikapp lite på alla filmer jag har missat istället för att ligga vid havet då.
Å andra sidan hade jag nog inte räknat med att jag skulle orka med mer än halva dagen vid havet, och eftersom jag har ganska mörkt skinn kanske det inte är så farligt att sitta i solen några timmar ändå. Jag tror att detta penicillin gör att risken för att bränna sig är större. Fast kommer ändå tillbringa mer tid på hotellrummet än vad jag kanske tänkt först.
Däremot ska jag verkligen njuta av de varma sköna kvällarna. Mmmmmmmmmmmm!

Måttet rågat

Här är verkligen måttet rågat, för att inte säga så överfullt att det rinner över alla kanter.

Givetvis kan jag inte få en liten normal förkylning som alla andra vanliga människor kan få. Kände direkt att det här går åt skogen, eller rättare sagt, åt bihålorna! Så de senaste dagarna har jag ägnat mig åt självynk i stora mått, sovit nån timme här och där (för det går inte sova längre stunder när man har bihålsinflammation), gråtit lite, snytit mig, plockat i mig säkerligen lite väl många alvedon, ätit isglass, tuggat på halstabletter, druckit te och gnällt hos maken över hur eländigt allt är.

Igår förmiddag reagerade min mage på detta nya i min kropp på ett mindre trevligt sätt. Ibland har jag hört att förkylningar kan sätta sig i magen och om det kan det, så är nog min mage förkyld också! Fick fullständig panik och ångest för jag vet vad som kan hända med mina roliga ärr och den sköra huden i avloppssystemet när det krånglar till sig för mycket med magen.

Så var det söndag, Thomas skulle iväg och jobba klockan tre vilket betydde att jag själv skulle ta hand om Bauer, helt själv, när jag knappt kunde stå på benen! Fick väl närmast ett hysteriskt anfall en stund där. En mycket mörk stund där de senaste månadernas helvete samlades ihop och samtidigt veta att om en vecka måste jag vara frisk o kry för då åker flygplanet (förhoppningsvis med mig på). Jag hade lyckats arbeta i tre dagar. Tre dagar!!! Och bara halva dagarna! Så ska man få bihålsinflammation! Ibland undrar jag lite hur mycket man tål innan man verkligen puttas över gränsen till fullständig galenskap.

Efter en halvtimmes hysteri var det dags att ta sig i kragen och försöka lösa uppkommen situation istället. Då finns den älskade familjen Larsson i Tidaholm som man kan ringa till och undra om Thomas möjligtvis kan panikåka dit och slänga av Bauer där tills imorgon? Givetvis, säger Linus, inga problem, kom hit med honom bara. Vad skulle man göra utan vänner? Jag har skrivit det tidigare om hur lyckligt lottad jag är med det sociala nätverk jag har, familj, vänner och arbetskamrater och mina närmsta chefer på jobbet.

Måste ta ett exempel till direkt nu om mina bästa vänner. En kompis från Göteborg ringde i lördags och inbjöd till lite tjejfest för oss, gamla gänget, om några veckor i Göteborg. Ska vara helgen efter vi kommer hem från Korfu. Ja, jag kommer gärna, om jag har en bra dag vill säga. Heller inga problem, bestäm dig samma dag, mår du bra så kommer du. Det är riktiga vänner det. Även om det ibland kan gå länge mellan kontakterna så är det detta gamla tjejgäng (där då Linus ingår som nu har Bauer) som det aldrig är några problem, inget tjafs, utan när vi pratas vid eller ses så är det bara kul, går det sen jättelång tid tills man hörs nästa gång så tar man bara vid där det slutade senast.

Ja, det blev en extra analys av vännerna det.

Så kontaktade jag jouren för att se om en kunde få träffa gode doktorn för att få sig lite pencillin, men se det gick inte, det fanns inga tider kvar under eftermiddagen. Så jag ska hänga på telefon direkt när vårdcentralen öppnar klockan åtta för att få mig en läkartid idag istället. Börjar jag med pencillin idag så borde jag ju vara frisk till söndag, det låter väl rimligt?

Reviderade helgplaner

Hade ju mina helgplaner klara för mig men när jag vaknade idag på morgonen insåg jag snabbt att de behöver en viss justering. Från inplanerade aktiviteter till soffläge och självynk. Helt tjock i halsen, snuvig och 38,5 i feber! Nu är verkligen det kokta fläsket stekt.

När jag opererades för en och en halv vecka sedan och diskuterade min kommande korfuresa med läkarna trodde jag ju nästan att de skulle tycka jag var galen som ens tänkte tanken att jag kanske skulle komma iväg på den. Det var ju tvärtom, båda läkarna sa, åk bara, njut och samla på dig lite energi inför hösten (du kommer behöva det hahahaha). Inte hade jag en tanke på att jag nu en vecka före resan skulle vakna med en kanonförkylning! Speciellt inte efter att ha lyckats jobba i tre dagar, och verkligen tänkt att jobba halvtid HELA nästa vecka!!!!

Nu ska det ynkas ordentligt samtidigt som jag tänker inta varenda anti-förkylnings-medel som finns att tillgå på apoteket. Det är då märkligt vad livet ska vara motvalls ibland.

Fredagsmys

Ja, här sitter jag och har fredagsmys alldeles ensam, eller inte helt ensam, Bauer befinner sig på samma kvadratmeter som mig hela tiden. Det spelar ingen roll vart i huset denna kvadratmeter befinner sig, bara vi är på samma. Han börjar bli trött på att behöva byta kvadratmeter så ofta som mamma tycker det är nödvändigt....

Har lyckats arbeta i tre dagar så det är faktiskt trevligt med fredagskväll och ledig helg. Förutom att maken är iväg och jobbar då så jag får fredagsmysa utan honom. Å andra sidan får jag mer gjort när inte han är hemma. Har efter den sena (och långa) eftermiddagsvilan hunnit med att städa hela huset, vattna blommor och plocka bort massa vissna blad på mina pelargoner ute på altan. När jag gjorde det så började min långa lugg att trilskas och vilja hänga ner i ansiktet och va besvärlig. Jag strök tillbaks luggen flera gånger innan jag upptäckte att det inte alls var min lugg. Det var en långbensspindel!!!!!!!! Hujedamej, men Bauer blev glad när det kom nerfarande spindeldelar till honom som han kunde smaska i sig. Äckelpotten.

Gjorde även världens fynd på hemvägen från jobbet idag. Skulle både till apotek och ica och hade tänkt att stanna till i Skara. Så kom jag på att i Lidköping så finns både apotek och ica under samma tak, så åkte dit. Det finns mer under detta tak, nämligen en skoaffär! Det var stora skyltar om 70% så tänkte, jag kikar väl lite då. Det var himla tur att jag gjorde det för jag hittade ett par perfekta bruna stövlar som jag letat efter i flera år, och detta med 70% avdraget pris! Gillar!!!!

Igår var vi i Tidaholm hos Larssons. Thomas skulle fixa lite spel på datorerna och jag och Linus skulle skvallra lite. Så var vi tvungna att skratta lite åt Dixie som inte är världens snyggaste kungspudel för tillfället, men det var inte så illa som jag trodde, men man kan konstatera att vissa raser gör sig bäst med päls... Bauer tyckte hon var snyggast i världen ändå och gör allt för att hon ska tycka om honom, vilket väl inte lyckas alltför väl. Som tur var så fanns Ludde på plats också och han tyckte om Bauer i alla fall.
Smart som jag är så passade jag på att raka ansiktet på Bauer sen på kvällen när han ändå var helt slut efter att fått umgås med hundar hela eftermiddagen.

Planer för helgen är att försöka sy lite symaskin imorgon och på söndag åka på hundens dag på hundklubben i Skara.

Äntligen varit på jobbet

Nu är det egentligen imorgon som jag ska börja jobba halvtid, men jag tjuvstartade lite idag med två timmar. Nu kan jag inte ett endaste dugg påstå att jag gjorde en enda vettig sak på dessa två timmar, inte yrkesmässigt i alla fall. Däremot tycker jag att gå runt bland kollegor och prata ikapp den senaste månadens frånvaro också räknas som jobb. När jag hade hunnit runt till alla var det bara en kvart kvar av mina två timmar. Mycket lägligt skulle en arbetskamrat bredvid mig ha fikarast just då, så då tog jag också lite fika.... Fast helt onyttig var jag inte, jag hann läsa två mail i min överfulla mailkorg;-)

Det var mer psykologiskt nödvändigt att ta sig iväg idag med en liten tjuvstart. När man inte kan lita på att magen sköter sig ställer det till en himla oro för en bara att åka hemifrån. Tänk om det värsta händer? Ja, och det kommer det göra, men vad ska man göra åt det? Det är bara att ta sitt pick och pack och åka hem för den dagen från vart man nu kan befinna sig. Det är på det sättet mitt liv kommer se ut under ett bra tag framöver så det är bara att borra ner huvudet och köra på.

Känslan av att kliva in på jobbet efter lång frånvaro igen är helt härlig. Jag älskar den där känslan av att det är "mitt andra hem", jag har min lilla kontorsdel och alla mina fantastiska arbetskamrater. När man drabbats av de problem som jag haft är det en himla tur att man har både chefer och arbetskamrater som man kan lita på. Nu får jag såndär lyckokänsla igen över hur bra nätverk jag har både arbetsmässigt och privatmässigt. Senast jag satt här och kände mig glad gick ju allt åt skogen, så nu får jag väl gå upp och bråka lite med min man så att jag blir lite mindre lycklig istället.....

Roligt ettårsfirande

Idag har vi haft ett fantastiskt ettårsfirande. Nämligen att det var ett år sedan vi hämtade den lille valpen Bauer nere i Skåne. Förra veckan hade vi ju minnesdag för vår Classe som fick somna in för ett år sedan. Det gick inte att vara hundlös många dagar för oss. Kan inte begripa att det gått ett helt år. Förvisso så märker vi mycket väl att vi har en tonårshund i huset med alla de hyss och bus som en sådan ställer till med. Men vi har inte ångrat oss en sekund, han är den mest fantastiska hund man kan ha.
Tyvärr har vi inte haft det bästa vädret idag så vi har inte kunnat vara ute och busa riktigt lika mycket som han kanske har velat. En ordentlig långpromenad ikväll blev det i alla fall med långlina och träning av inkallning med världens godaste hotdog som belöning när man kom.
Han har även fått lite lax och ishavssallad som kvällsmat. Fisk och räkor är nog det godaste han vet. Han tycker allt är gott egentligen, det var nog bara en paprikabit han slet med en gång för att få ner, annars är allt som bjuds mycket välkommet. Ikväll blir det soffmys och kanske ett gott tuggben. För mig och maken blir det en god bakelse till kaffet.


Ett av våra första kort på Bauer då vi mellanlandade i vår husvagn på campingen i Gränna på hemväg från Skåne. Nu vet jag att det står 16/8 på kortet men det var den 15/8, fel på den gamla kameran.


Liten valp vilar i "mammas" famn



Utslagen på julafton efter presentöppnandet.


Som vi är vana att se honom. I full fart i trädgården med en av alla hans leksaker.


Fluffig lugg...

Promenaddags igen och filmtankar

Idag har jag varit ute på promenad igen första gången efter operationen i onsdags. Gick med Bauer mitt på dagen runt grönområdet precis bredvid oss. Detta gav lite mersmak och gav mig ut på en lite längre promenad under aftonen ihop med både Bauer och maken. Nu blev det verkligen ett makligt tempo så Thomas fick gå lite fram och tillbaks med Bauer eftersom jag var så himla saktfärdig. De sista kvarteren innan vi var hemma igen var lite jobbiga så jag kanske överdrev promenerandet litegranna då. Fast när man bara legat ner i flera dagar så är det av ren rastlöshet man gör något lite oövertänkt sådär.

Under kvällen nu har vi tittat på en film, source code med Jake Gyllenhaal (vet inte om varken film eller namnet är rättstavat). Lite udda film men väldigt bra, där verklighet och overklighet flyter in i varandra. Det är just den typen av filmer som är populärt nu uppenbarligen. Såg adjustment bureau med Matt Damon häromdagen, och den är i liknande sfär, där man inte vet vad som är verkligt/overkligt och så vidare.
Egentligen är jag väl mest för riktigt hederliga action/thriller-filmer, där det blir åka av från första filmrutan fram till sista. Att det också är totalt overkligt att "hjälten" skulle överleva allt som händer tycker jag inte man behöver bry sig om. Jag vill ha spänning och bli road, jag vill inte sitta och fundera över att det är totalt orealistisk handling, för i en riktigt bra actionrulle är det ALLTID helt orealistiskt. Annars skulle det inte bli så spännande!

De här två filmerna vi sett just nu är en helt annan typ av orealistisk handling i. Här är det själva handlingen som styr, frågor om parallella världar och om vad som är verkligt och vad som inte är verkligt. Det handlar inte enbart om den fantastiske hjälten som ska rädda världen (som till exempel i The rock med Sean Connery, en av mina absoluta favoritfilmer). Sen fick man ju inte ont i ögonen ikväll av att titta på Jake Gyllenhaal heller direkt;-)
En film till i denna genré som vi snart ska se är super 8. Något som fascinerar mig är dagens filmteknik också, med den förbaskade stora tv:n vi har så gör sig tekniken ganska bra också. Annars är ju en biograf-duk oslagbar när det gäller storslagna filmer.

Ska försöka lista de bästa actionfilmerna jag vet, inte i nån ordning utan bara allteftersom de ploppar upp i hjärnan på mig:

The Rock
Mission impossible - filmerna
Jason Bourne - filmerna
Gladiator
Cliffhanger
Con air
Givetvis Bond-filmerna
Robin Hood med Kevin Costner
Die hard (fast de är kanske lite väl töntiga egentligen)
Rambo
Face off, Travolta är såååå bra som skurk
Eraser
The long kiss godnight
Oceans - filmerna
True lies
Några stycken filmer med Harrison Ford där han är nån agent (kommer inte ihåg vad de heter)
Air force one
Jakten på den försvunna skatten och efterföljare till den
De omutbara
Gudfadern - filmerna


Nu har jag säkert glömt massor, och sanningen är den att det görs inga "riktiga" rena actionfilmer längre. För när ni ser dessa titlar så är många av dom ganska gamla filmer.

Nån annan dag ska jag analysera mina tankar om dramafilmer som absolut inte tillhör min favoritkategori av film. Egentligen är gladiator nog klassad som en dramafilm, så det finns undantag men ytterst få sådana. Ett stort undantag av dramafilmer är också Brookback Mountain som är en av världens bästa filmer.

Nej, nu blir det fullständigt kaos i hjärnan på mig när jag ska sitta och tänka på vilka gamla filmer som jag sett och vilka som är mina favoriter, jag har säkert glömt nån jätteviktig! Jag slutar helt enkelt att skriva nu.

Vad är romantik?

Sammanflätade för alltid.

Idag firar vi vår sjätte bröllopsdag. Det har gått alldeles utmärkt att fira här hemma istället för på vackra Marstrand som tidigare var bestämt.

Thomas jobbade natt och sov halva förmiddagen, Jossan var här och skötte om nyopererade mig och tog långpromenad med Bauer på morgonen. Efter att Thomas vaknat, skjutsade han hem Jossan till stan och inhandlade varsin fin köttbit till oss som vi kalasat på ikväll. Ryggbiff blev det med massa frästa, färska grönsaker till och en fantastiskt god bearnaise. En god chokladkaka till kaffet fick bli efterrätten.

Under middagen satt vi och diskuterade vad som egentligen är romantik? Varken jag eller maken är mycket för långa middagar med tända ljus där man ska sitta och stirra varandra djupt in i ögonen.... Ingen av oss är romantiskt lagd, eller åtminstone det man normalt förknippar med ordet romantik. Det har även hänt att vi glömt både första daten-datumet, förlovningsdag och bröllopsdag.

Det jag tycker är romantik är det som händer i vardagen, som att komma hem klockan tio från jobbet en vinterkväll och Thomas har varit ute och öppnat garagedörren så jag bara kan köra in bilen direkt utan att kliva ur och öppna och krångla. Att soppåsen helt plötsligt är utplockad utan att jag bett om det, att något annat i hemmet också är gjort som jag egentligen skulle göra. När han har hittat nåt roligt på internet och sparar länken för att visa mig sen. När vi skrattar på samma ställe, av samma orsak, när vi ser på film eller är ute på stan och ser nåt vi tycker är lustigt.

Alla de där små sakerna. När man helt utan anledning får nån liten present, vad som helst, behöver inte vara något värdefullt utan bara det att när Thomas var ute i nån affär såg han något och la ner det i kundvagnen för att han tänkte på mig.

Den lilla saken Thomas såg fick honom att tänka på mig!!! Det är för mig romantik!

Och av den varan har vi massor i vårt äktenskap. Vi är bästa vänner, det finns ingen annan jag känner mig så trygg med, det finns heller ingen annan som vet så mycket om mig, som sett alla mina olika sidor och som ändå vill fortsätta leva med mig.
Thomas hämtade fusklappen med hans äktenskapslöften på idag, läste genom och tyckte, tja, det stämmer fortfarande, jag vill fortfarande det jag har lovat. Allt detta, det är för mig romantik och för det behövs det inga tända ljus, även om det till hösten kommer att tändas massor med ljus bara för att det är mysigt, inte för att det ska vara romantiskt.

Bauer fick också lite extra fint ikväll med att få slicka av båda tallrikarna. Höjdare!



Jag ansträngde mig åtminstone och klev ur pyjamasen en liten stund och kostade på mig ett danssteg.

Bröllopshelg med förhinder

Har inte haft världens bästa dag, men vad kan man förvänta sig? Magen igång igen efter operationen = stort AJ, fortfarande lite febrig och hängig. Har mest legat hela dagen antingen i soffan eller i sängen.

Planen för denna helgen var egentligen att vi just nu skulle sitta i vår mysiga husvagn på campingen vid Marstrand och imorgon fira vår bröllopsdag där. Vi var på en minihelg där för sex år sedan helgen efter vi hade gift oss. Men, men, vad är en bal på slottet? Eller en romantisk helg på vackra Marstrand? Det går precis lika bra att ligga här hemma och oja sig lite över värken istället. Min man tyckte det var onödigt att han hade semester denna helgen också och har nu åkt iväg för att arbeta istället. Så jag har dottern här som tar hand om sin gamla ynkliga mamma. Åtminstone får jag vara glad över att maken bara jobbar fredag och söndag natt så att vi kan äta något gott imorgon kväll och titta på vår film från bröllopet som min storebror med hjälp av lillebror redigerat så fint.... Alla som sett den vet precis vad jag menar;-)

Målning och äppellunden

Tycker båda två ser rätt nöjda ut med sina tilldelade arbetsuppgifter.


Idag har jag mest legat och vilat mig förutom att jag lyckades sy lite på symaskinen i förmiddags. Har haft mindre ont än vad jag räknat med, å andra sidan har jag tagit morfin med jämna mellanrum istället för att vänta in värken, så det kanske är en förklaring till det. Har inte haft nån "sittning" än så jag vet inte hur det kommer att gå, bara lite gammal vanlig väderspänning, och det räcker med det för att det ska bli obehagligt. Under eftermiddagen började jag känna mig lite mer hängig och har fått lite feber, förvisso bara 38, det kanske är normalt att få lite efter en operation. Jag får väl hålla lite koll på det.

Det är väl så att det är nog så arbetsamt för mig att vara arbetsledare, inte bara för min make idag utan även över dottern. Så kanske var det denna kraftansträngning som gjorde att jag fick lite feber....
Satte båda två på målning så nu är det bara en sida kvar av garaget och sen gavlarna på huset. Tänka sig vad mycket som kunde bli målat när det egentligen bara var ett litet staket som maken satte upp som skulle målas vitt......



Några foton på vår äppellund, det växer så det knakar i träden. Det ska bli gott med äppelpaj sen gjort på äpplen uppvuxna i den egna trädgården.

Överlevt

Kan man tänka sig att jag överlevde även denna operation! Fast jag kände mig inte alls så självsäker när man låg på operationsbordet och det är massa människor runt som ska ordna och fixa med massa saker. Kanylen däremot gled nog in alldeles av sig själv i armen, det kändes inte ett dugg! Sen kommer första medlet och efter en pytteliten stund så börjar taket snurra, sen sover man!

Det är ju inte jättebehagligt att vakna, ont gör det och man vet först inte riktigt vart man är, plus att det ligger andra människor bakom olika skynken och stönar och ojar sig och skriker aj ibland. Jag piggnade till fort och fick (inte pannkakor denna gång) men väl jättegoda ostsmörgåsar. Tänk att allt smakar så gott efter en operation?

Så kom maken och hämtade mig och nu ska jag ligga i soffan och bli ompysslad. Just nu är man ganska bedövad och fortfarande lite drogad. Gissar på att det kommer bli mindre roligt vid morgonsittningen imorgon bitti, men det tänker jag inte bekymra mig över ikväll.

Istället ska jag ligga och titta på den fina breda bissmarck-armlänken i silver som jag fick av min make som en efter-operations-present. Har en likadan bred fin ring som jag använder ganska mycket så nu blir det väldigt snyggt ihop. Piffig är hon kärringen minsann och en väluppfostrad make har hon också som lärt sig det här med presenter ordentligt.

Förberedelser

Idag har jag hållit på med lite förberedelser inför morgondagens operation. Det enda egentliga som faktiskt tillhör förberedelse för operation är att ta bort nagellack o duscha. Allt annat är mina egna påhitt, som att huset måste vara lite städat, man är tvungen att tvätta massa tvätt, blommor måste vattnas, man måste fixa lite i alla utekrukor och ta bort vissna blad, man måste plocka ordning på massa papper och i lådor som man inte gjort på länge, och, ja, listan kan göras hur lång som helst på totalt idiotiska saker som man "måste" göra dan innan man ska in på operation.

Egentligen är nog dessa saker bara ett sätt att hålla sig upptagen och försöka tvinga hjärnan att tänka på annat.

Var även inne i stan med maken och skulle handla mig en tycka-synd-om-mig-själv-dagen-före-operations-present. Nu hittade jag väl kanske inte nåt jätteroligt men det blev två nya tavlor till vardagsrummet, två nagellack och ett par kalsonger!!! Kalsongerna trodde jag var damsporttrosor med lite längre ben på bara. De hängde ihop med massa trosor på en speciell hylla för sportunderkläder. Nu var de så mjuka och sköna så jag tänker ha dom i alla fall som korta pyjamasbyxor, faktiskt har jag dom på mig just nu. Det är inte ofta jag bara går i underkläder när vi har gäster (väldigt sällan faktiskt) och skulle någon kliva in och undra varför i hela fridens namn kärringen går i ett par kalsonger, så får de väl undra då:-)

Snart dags igen

På onsdag morgon ska jag infinna mig på KSS för att genomgå ytterligare en operation. Börjar bli lite nervös nu. Denna operation måste bli bra, det är bara två och en halv vecka kvar då tills vi ska flyga iväg till Korfu. Efter överläggningar med både läkare och sjuksköterska så är förhoppningen att allt ska gå vägen.

Sen är det den vanliga sprut o nål o sjukhusfobi som jag dras med. Första steget är ju att få in en kanyl i armen, hujedamej. När det är avklarat så brukar man få lite lugnande så man förhoppningsvis relaxar lite. Sen är det stora problemet sövningen (vilket hittills inte misslyckats en endaste gång). Jag brukar ha en lång konversation med narkosmänniskan att de verkligen inte får snåla på sövningsmedlet utan se till att jag verkligen sover ordentligt innan de börjar operera. Precis när jag haft denna långa överläggning om detta så kommer jag ju på att de inte får ge mig för mycket heller, för då kanske jag inte vaknar sen. Då måste jag förklara det också för narkosmänniskan några gånger innan jag är helt säker på att de förstår att jag behöver precis lagom mängd medel (som om de inte kunde sitt jobb???).
Stackars narkosmänniska!! Fast jag hoppas innerligt att jag inte är den enda som ligger på operationsbordet och ojar mig.

Sen är det det otrevliga med att vakna upp efter en operation. Ont som tusan gör det och lite mer morfin kan man få i kanylen, fryser gör man så det är inte klokt, men då har de små trevliga värmefiltar man kan få på sig. Sist jag opererade mig hade jag till slut flera stycken värmefiltar på mig så frös jag. Fast några timmar senare var jag jättepigg, överlycklig över att det gått bra och att jag överlevt, det vill säga, blivit ordentligt sövd och även ordentligt väckt och vrålhungrig var jag. Mitt i natten fick jag de godaste pannkakor jag ätit i hela mitt liv.

Riktigt tråkigt att jag ska behöva göra om samma sak igen, men jag kanske får pannkakor denna gången också.

Så morgondagen (tisdag) ska jag tillbringa med att ha ångest över kommande operation. Förmodligen kommer jag vid några tillfällen känna mig helt frisk och läkt och undra om det inte är onödigt med en operation ändå, för att i nästa stund ha jätteont och ta morfintablett.
Så på onsdag så smäller det, håll tummarna!

De två små apungarna

Här kommer en liten film på de två små apungarna. Egentligen är de ju hundar men när de leker sin bästaste lek så låter de som apor.

Bauer och Niko in action....

Ett år

Idag har det gått ett helt år sen vi sa farväl till Classe. Vi har gjort det lite extra fint vid hans viloplats under hans favoritträd idag, Bauer undrade vad allt detta spektakel skulle vara men lade sig ner fint så jag fick ett bra kort. Denna plats har även blivit Bauers favoritplats i trädgården.

Vad tiden har gått fort! Ett helt år! Det betyder även att vi snart har haft Bauer ett helt år. Det är konstigt med sorg, mest känner jag nu glädje när jag tänker på Classe men ibland slår det en helt som en blixt från en klar himmel och saknaden känns enorm. Min lilla, lilla pojke.
För er som inte haft husdjur kan detta väl tänkas märkligt. Jag har själv heller kanske inte tidigare riktigt förstått hur mycket familjemedlem en hund blir, hur stor saknaden blir när tiden tillsammans är förbi. Samtidigt som man kan glädjas över att välkomna en ny familjemedlem mitt i sorgen.





Classe sov gärna på rygg i soffan med nosen i vädret och invirad i en skön filt.

En av mina favoritbilder på Classe.


Classe i hans älskade bur.

Ett av de sista korten på Classe som min syster Elenor var snäll och tog en hel serie på honom nere i Aneby.

Min lilla, lilla pojke. Mamma saknar dig och jag är så tacksam för alla de år du var vår familjemedlem.

Hoppla, Mera målning

Idag fick vi ett litet ryck, eller det kanske är så att jag får idéryck och min make sen får utföra arbetet. Eftersom vi hade lite mer vit målarfärg än vi behövde och pratade lite för några dagar sen om att kanske ska vi måla huset också när vi ändå håller på och målar? Så igår var vi på utflykt i Skövde och köpte lite till vit färg. Jag skulle ändå till apoteket och det var ju spännande att få ut och åka lite... till storstan och allt.

Var även inne på öb efter inhandlade av färg på rusta, och handlade hundgodis och så fick jag syn på fina små block med hård pärm. Då kom jag på att jag allt behövde ett fint litet block att ha på köksbordet att skriva lite anteckningar och alla mina listor över saker som ska göras. Jag är ett stort fan av listor! Man kan verkligen inte leva utan att skriva listor om allt!!!! Mitt stora problem blev ju att välja vilket block jag skulle ta, det fanns flera olika tryck på framsidan. Vilket var finast? Vilket skulle passa bäst att ligga på mitt köksbord? Min make fick väldigt svårt att förstå hur det kan ta sån tid att välja vilket block man ska ha. Jag fick snällt förklara att eftersom jag inte har så mycket viktigare saker att tänka på så får han helt enkelt stå ut med att jag tar lite tid på mig och går och tittar på helt andra onödiga saker som vi inte ska köpa eftersom min vardag består av att ligga och ha ont. Att då få strosa runt både på rusta och öb kan faktiskt vara riktigt spännande.

Efter att ha varit inne i två affärer så orkade jag inte mer utan maken fick springa in på apoteket och hämta ut mina droger;-)

Efter att jag sovit hela eftermiddagen idag så frågade jag maken vad han trodde att jag var sugen på att göra. Han gissade på massa saker, men inte på att börja måla lite på huset. Han tycker det är ren galenskap att arbeta på kvällen. Men eftersom det är jag som är enväldig härskare i detta huset, så blev det lite målning. Till och med jag målade fem stycken brädor. Jag kan ju stå och stryka färg i normal ståhöjd så man slipper böja sig och krångla eller gud bevars, kliva upp på en stege. Så efter denna jättehjälp från mig så fixade maken resten av framsidan på huset medan jag gick kvällspromenad med Bauer.
Det gjorde jätteskillnad med en strykning, men det kommer behövas två. Och var det inte också så att Thomas tidigare idag när han målade det sista på staketet provströk lite på garaget också eftersom staketet sitter fast i garaget och han ändå höll på där. Och gjorde inte det också jättestor skillnad? Så sannolikheten är väldigt stor att även garaget blir målat. Jag skulle vilja påstå att sannolikheten ligger på 100 %.

När vi pratade under middagen ikväll (grillade egna hamburgare, mycket gott) så kom vi på det att det har verkligen blivit massor gjort de senaste veckorna i trädgård och utvändigt med altan och nu tillkom lite oplanerad målning också. Vi båda var helt överens om att allt detta blivit gjort bara för att jag är en häxa och driver på, men det gör mig inte ett skvatt. Eftersom alla sommarens semesterplaner gått åt skogen så kommer vi nog ändå sitta till hösten och vara nöjda med allt som blivit gjort. Så maken är inte alltför irriterad över pådrivningen, plus att han har blivit väldigt brun o snygg när han varit ute och jobbat så mycket:-)

Själv har jag försökt att tvinga mig att vara ute en timme i solen varje dag, det har väl lyckats till hälften i alla fall. Säger som min lillasyster skrev på sin blogg häromdan eller om det var facebook, tur att man har rätt hud så man blir brun fort och slipper sitta länge i solen.

Så för att summera allt detta pladdret: Jag är en pådrivande häxa, mycket blir gjort, maken är snygg och rätt nöjd med att vara gift med mig ändå.

Altan o trädfällning

Som ni ser, mycket "livfullt" träd, inte ett grönt blad så långt ögat kan nå.

Idag har det blivit lite gjort i trädgården, inte av mig men av Thomas och vår hjälpsamma granne. De har med gemensamma krafter fällt det stora trädet. Under tiden så tvingade jag mig att sitta i solen en timme, jag undrar om inte jag hade det jobbigast;-)

Halvvägs nere.

Helt onyttig har jag inte varit för jag planterade om i några små krukor också. Sen har jag som vanligt sovit bort hela eftermiddagen. Nu efter kvällspromenad med Bauer, intag av kvällskaffe, är det soffläge som gäller.

Borta!!!!!


Imorgon kanske det till och med blir en utflykt in till stora staden, måste nämligen till apoteket.

Så ett par före och efter bilder på vår altan.

Nästan klara besked

Har idag fått tag på den trevliga sjuksköterskan på kirurgen. Under samtalet kom en läkare och strosade förbi och kunde ge besked att operationen blir på tisdag eller onsdag nästa vecka. Även om det betyder att jag får vänta en vecka till så är det ändå skönt med ett (nästan) klart besked.

Dagens planer förutom att ligga och ha ont och tycka synd om mig själv och beklaga mig för min make över hur långtråkigt allt är?

Läsa nån skvallertidning, tvinga mig att vara ute i solen i en halvtimme, försöka gå och pilla lite i alla mina blomkrukor ute och ta bort det som av nån anledning har vissnat och inte vill vara med längre.

Thomas ska med grannens hjälp idag börja försöka få ner vårt jättestora, näst intill stendöda, träd. Problemet är att telefonledningen hänger rätt genom alla grenar och det verkar vara ganska svårt att få ut tekniker hit att koppla bort ledningen under tiden. Får se hur mycket de kan ta idag så får man väl ringa till ansvarig för ledningen och tjata lite till om att de måste komma hit.

Eld och blommor

Här har det varit händelser av vitt skilda slag de senaste dagarna. Sent i lördagskväll satt vi i vardagsrummet och klippte ner pälsen på Bauer. Vi hörde något som började låta ute och det lät som om ungdomar höll på och åkte rollerblades fram och tillbaks. Till slut började vi undra om de inte skulle sluta nån gång. Ungdomar.... satt vi och sa. Sen började det smälla ganska högt också och då visade det sig att det var en stor brand bara några hus bort. Så vi sprang ut och alla människor i kvarteret var också ute och irrade i pyjamas o nattlinne. Nu var det ett gårdshus, stort garage/förråd/verkstad som brann plus att det tog sig i den närmsta grannens garage också. De som bodde precis närmast stod och sprutade vatten både på elden och på sina egna hus. Tog en stund innan brandkåren kom då de var på mejerigatan i Skara och letade efter en brand istället för i Axvall..... På söndagen tror jag all befolkning i Axvall la sin söndagspromenad förbi denna gatan för att se förödelsen. Man få vara tacksam för att ingen kom till skada och att det var vindstilla så elden inte hoppade vidare.

Från gatan utanför vårt hus



Från vårt köksfönster



För mig själv har det varit några jobbiga dagar. Igår var en bättre dag då jag pratat mycket med min soulmate om vart på planeten jag befinner mig just nu. När man är mitt i ett kaos så är det svårt att hitta lösningar och veta hur i hela fridens namn man ska ta sig vidare. Ett visst form av lugn har ändå infunnit sig. Några vidare utflykter har det inte blivit utom ikväll då jag och maken faktiskt åkte in till coop en stund. Det var det mest spännande jag har gjort på en vecka.... säger en del om hur mycket som händer i mitt liv just nu;-)

Däremot så har altanen blivit klar. Brädor är bytta och det är målat och fint. Det var till och med så att jag kunde vara behjälplig med att måla lite på räcket som är runt altan. Jag kunde sitta på en pall på min specialdyna och pilla lite med en pensel, så det är inte utan att jag hjälpt till även lite praktiskt. Annars är det ju så att jag är en fantastisk arbetsledare och ser till att maken gör det han ska (han är väldigt tacksam över det....). Kort kommer vid nästa blogginlägg.

Idag tänkte jag prova att ta fram min solstol (som var helt full med spindelväv eftersom den inte används) för att ligga i solen en stund istället för inne i soffan. En hel halvtimme stod jag ut i värmen!!! Hann ta ett dopp i poolen också under den tiden. Det har jag heller inte gjort på evigheter men eftersom jag inte har några öppna sår nu så är det väl riskfritt att bada i alla fall.

Morgonen började annars (som vanligt) med gråtattacker. Ringde till KSS för att kolla hur det går med operationstid och nyheterna där var inte av det slag jag ville ha. Jag kan nog räkna med att få vänta minst en vecka till. Jag nästan hade det på känn för jag hade redan förberett med gråtnäsduk innan jag ringde. Sen är det inte det att jag inte förstår att det är semestertid och att det inte är full bemanning, det är bara så jobbigt att vänta.

Under eftermiddagen däremot rann det istället glädjetårar när jag fick denna fina bukett med blomsterbud av mina 3 systrar. I lördags fick jag mms med kort på de tre när de var ute på promenad i Aneby. Givetvis ledde detta mms till fullständig gråtattack över hur orättvist det var att jag inte kunde vara där, med på promenaden och få umgås med systrarna. Jag är så oerhört lyckligt lottad med den familj, vänner och det stöd jag har i min för tillfället kaotiska tillvaro. Jag vill aldrig mer i hela mitt liv bli sjuk, operera mig flera gånger och bara ligga och vänta på att det ska läka och att livet ska återgå till sin vanliga gilla gång igen.