Det finns hopp

Kanske jag klarar mig genom detta med förståndet i behåll, om än något omrört. Gårdagen gick bra ända fram till kvällen när det var dags för toalettbesök. Tänk om man helt enkelt kunde slippa gå på toaletten ett par veckor. Vad enkelt mitt liv skulle vara just nu då. I alla fall så började helvetet igen med fruktansvärd smärta och kramper. Var i alla fall lite klarare i huvudet och lite mer fokuserad på att jag måste ta mig genom detta nu med min älskade make till hjälp. Jag förstod så pass att om jag inte börjar gråta så är chansen större att det går. Efter tre-fyra timmar, ett antal duschar, ett gäng olika tabletter, hjälp av maken på alla sätt och vis med att försöka avleda tankarna så var jag så helt utmattad och drogad att jag lyckades somna till en liten stund. Efter att varit uppe en liten stund bara så klämde jag på med en sömntablett till och sov i tre timmar. Var uppe redan före sju och fick lite morgondepression över att jag inte lyckats sova längre. Tänkte det att det är lika bra att köra på och duschade, åt frukost och fixade lite innan jag väckte maken. Framåt elva var jag helt groggy av trötthet och somnade någon timme innan en specialistläkare ringde. Det kändes skönt att få prata med någon som är expert. Även om han egentligen inte kan säga så mycket mer än andra läkare, att det tar tid att läka, jag måste ha tålamod och försöka smärtlindra så gott det går med de tabletter jag har nu, men ändå känns det bra att prata med någon som verkligen vet vad han pratar om, som har sett hur det kan bli med komplikationer efter sådan här operation och förstår hur ont det verkligen gör. Nu hoppas jag på att kvällen ska bli bra och att jag kommer att få sova inatt. I förrgår natt sov jag bra och ända till långt in på förmiddagen. Vilken skillnad det blir när man verkligen kan sova. Sömn är ett bra läkemedel. Nu har Jossan också kommit hem för att vara här inatt hos sin ynkliga mamma när maken är iväg och arbetar. Jag kan inte fatta att veckan har gått så fort och att det redan är helg igen och att Thomas kommer vara borta. Det är inte riktigt klokt vad han betyder mycket för mig, min älskade soulmate.