Framåt

Det fortsätter att gå framåt för tant Hillevi, inte något jag trodde på för en vecka sen. Helgen har varit mycket bättre än jag kunnat förvänta mig. I fredagskväll hade jag besök av Marie och Tina. Så skönt att sitta (eller ja, jag låg ner) och prata med vänner några timmar. Min första sociala kontakt på två veckor då jag inte räknar med familjemedlemmar och all sjukhuspersonal. Bara att få känna någon form av normal samvaro, att prata bort en stund, det var helt fantastiskt. En bok fick jag också som krya-på-dig-present. Jag ska nog spara den till jag slutat med morfinet så att jag begriper vad jag läser. På lördagen var jag så trött efter denna sociala tillställning att jag sov bort halva dagen och kvällen. Sov i omgångar och var bara jättetrött. Har sovit väldigt lite på de senaste veckorna så har väl en del att plocka ikapp. Lördagskvällen ägnade jag mig åt att umgås med maken, min älskade klippa. Idag på morgonen var det sen dags för första toalettbesöket på några dagar ( vi kan väl kalla det toalettbesök även om alla vet vad jag menar). På en sekund är man tillbaks till den oerhörda smärtans värld och ångesten var så när på att få fäste i mig. Jag spjärnade verkligen emot och tänkte att jag måste klara detta, andas lugnt och börja för guds skull inte gråta för då brister allt och jag tappar kontrollen igen. Med hjälp av en underbar make, tabletter och lite jävlaranamma (som jag inte ens visste att jag hade kvar) så klarade jag mig faktiskt genom. Efter fyra-fem timmar så lyckades jag också somna och sov hela eftermiddagen. Känslan i kroppen är nu att det verkligen har vänt, jag har klarat en gång utan att gå under av smärta. Nästa gång måste därför bli ännu lättare. Jag ska inte säga att det var lätt idag, men jag klarade det! Kvällen avslutades med att Jossans kompis kom hit med sin lilla chihuahuavalp. Göta petter vad små de är, och så himla söt. Bauer blev alldeles till sig över denna lilla leksak som damp ner i hans trädgård. De har sprungit och lekt i timmar, sen låg de i varsitt hörn i soffan och gnagde på varsitt ben. Bauer kommer verkligen att sova som en stock inatt, liksom sin mamma som nu är helt slut. Summan av kardemumman är att denna helg har varit mycket bättre än jag någonsin hade kunnat förvänta mig, jag ser framåt igen.