Smärta

Smärta, smärta och lite mer smärta.

Överlevt

Jag har i alla fall lyckats överleva operationen utan att förlora förståndet. Känslan en liten stund före, att jag fortfarande kunde resa mig upp och gå därifrån höll på att ta över för en liten stund. Då var den snälla sjuksköterskan snabbt framme med nåt lugnande och sprutade i droppnålen. Så försvann förmågan att tänka ut hela meningar ganska direkt. Smart drag syster. Nu känner jag mig i alla fall nöjd över att ha gjort denna operation efter att ha skjutit upp den några år. Läkaren var nöjd med sitt ingrepp och hoppas att det ska läka bra och att jag sen ska vara smärtfri ett antal år framåt. Just nu gör det fruktansvärt ont. Eftersom jag är klok så vet jag att jag kommer inom något dygn göra "nummer två", det kommer inte alls bli kul. Äter bara sånt som ska hjälpa det hela på traven, ni vet sånt som jag aldrig annars äter, päron, morötter, majs. Jag spar de starkaste morfintabletterna tills dess och överlever nu på lite normalstarka värktabletter. Lite skojar de nog med hjärnan på mig för det verkar inte som en enda bokstav på tangentbordet sitter där den brukar, det blir knasigt hela tiden. Nu får jag nog vila mig lite till och ligga och titta på den stora fina ringen som min soulmate gett mig i present.

Ångest

Kvällens aktiviteter består av: toalettbesök, vrida sig i ångest med jämna mellanrum, gråta lite, förklara för Bauer att mamma är galen, försöka att läsa i en bok men avbryta då inte ett ord av vad som står i boken fastnar i hjärnan, och då tar ångesten över, så kommer tårarna, så har tabletterna doktorn skickade gjort lite verkan igen och man ska på dass, och sen försöker jag igen förklara för Bauer (som inte fattar ett smack av vad som händer) att mamma håller på att förlora förståndet fullständigt. En riktigt trevlig söndagskväll med andra ord.

Pippi

Idag var jag uppe med tuppen och pigg som en lärka. Har jag fått fågelinfluensa måntro?
När maken kom hem från jobbet vid åttatiden var jag redan påklädd lite fixad och mätt efter frukost. En ledig dag blir lång när man vaknar tidigt. Som tur är så hade ju jag en lista med saker som skulle göras. Kunde bocka av endel igår och tänkte det att jag struntar i listan och ger mig ut på långpromenad med Bauer i skogen istället. Om vi hade med halva heden hem igår så var det inte mindre skog med hem idag. Han har så mycket päls nu som trasslar sig bra själv utan massa pinnar och bös i. Det blir ett himla jobb att reda ut det efter varje "off pist" promenad. Trimmern ligger riktigt och skriker på mig inne i skåpet. En varmare vårdag kommer den att användas och alla småfåglar kommer bli glada över vilken fantastisk isolering till sina bo de hittade i en trädgård på wilsons väg. En så kallad win-win-situation i djurriket.

Efter promenad tog jag en snabbtur till Skövde och inhandlade mig den där skinnjackan som jag ska få i present på måndag av min kära make. Är jag inte ett fantastiskt fruntimmer ändå som hjälper maken med inhandladet av present? Åtminstone är det så jag lägger fram det. Nu kommer han ju inte undan med bara denna presenten utan får ju äran att även själv inhandla något så att jag blir överraskad också.

Hemkommen så kastade jag ett getöga på min lista och bestämde mig för att gå och sova några timmar istället.

Nu ska jag gå och titta till min stekgryta där delar av en Eckerhultstjur ligger och puttrar.

Den som spar han har

Nu är min första av tre lediga dagar snart avklarad. Var inne hos Jossan på morgonen för lite peppande och lugnande inverkan. Hon får svar på måndag hur det har gått. Så jag hoppas på glada nyheter när jag vaknar upp ur narkosen.

Jag och Thomas var sen ute på heden med Bauer där han fick rusa lite fritt. Inte helt koppellös utan med en lång lina fast i kopplet så att man ska ha lite bättre chans att fånga in honom om han får för sig att löpa iväg. Som han sprang! Han tyckte det var himmelriket att riktigt få sträcka ut. Sen hade han (lite lätt överdrift) halva hedens grässtrå och annat bös i pälsen när vi kom hem.

När vi kom hem trodde maken att vi skulle ta det lite lugnt men då fick han hjälpa mig att duscha av de stora palmerna istället. Den största är nu så stor att maken var tvungen att montera ner duschdraperistång och sådant för att ens få in eländet i duschen. Det blev med det lite besvärligare än vad jag hade tänkt mig, min make gillar inte när jag bestämmer saker som blir besvärliga saker....

Nu ikväll har jag städat genom den blå stora byrån vi har i hallen (Runes gamla). Det är då konstigt vilka massa saker man får för sig att stoppa ner i de olika små lådorna istället för att slänga det direkt i soporna. Någon tanke borde ju finnas bakom att man väljer att stoppa något i en låda. Det är ju inte enklare att knöla ner det där än det är att slänga det i soppåsen, snarare tvärtom. Nu är det i alla fall ordentligt utrensat och gott om plats för nya märkliga saker att gömmas i lådorna, som jag sen om tio år kommer sitta och undra varför i hela fridens namn man sparade detta?

Helglista

Jaha, då var det färdigjobbat för ett tag för mig. Nu sitter jag och väntar på att ångesten ska börja pysa fram ur varje por. Så länge jag har varit på jobbet så har operationen känts väldigt avlägsen, nu har jag ledig dag imorgon, sen är det bara lördag och söndag kvar.... Hujedemej!

För att distrahera mig själv har jag nu skrivit ihop en lista med saker som jag ska göra under dessa dagar. Massa såna där tråkiga saker som att städa i lådor och sätta in massa papper i pärmar och sånt. Kanske hinner jag med en storstädning och duschning av växter under helgen också. Då slipper jag ligga och ha ont och samtidigt störa mig på att det är lite dammigt. Nu skulle jag inte vilja säga att mina gröna växter är lite dammiga. Bladen på de stora palmerna är mer grå än gröna. Brukar ju ta min storstädning lite senare på våren när det är dags att sätta upp ljusare gardiner.
För att skydda min kära make från ondo (en elak fru) är det kanske bäst ändå att göra sådana saker som jag vet i förväg att jag kommer att reta upp mig på när jag inte har något annat att göra än att ligga och titta på de dammiga bladen.

Något som är bra med att bli äldre är självkännedom. Man kan på så sätt förbereda och ordna saker i förväg som man vet kommer att ställa till en massa besvär senare. Jag har förstås också redan i förväg bett om ursäkt till soulmaten för hur jag kommer att bete mig, vad jag kommer att säga (skrika, gråta fram), klaga över och så vidare. Jag kommer inte mena någonting av det, men lik förbaskat kommer det nog att hoppa grodor ur munnen i en faslig fart blandat med de värsta svordomar jag kan.

Imorgon förmiddag ska jag hålla tummarna för lilla dottern som ska på anställningsintervju!

Klok

I måndags var jag och syster på föreläsning i Jönköping av Stefan Einhorn. Det var en jättebra föreläsning som handlade om konsten att bli klok. Nu vet jag inte om vi blev klokare men trevligt hade vi i alla fall.
Jag åkte tidigare ner till Jönköping och shoppade runt lite på A6 först (hade jag varit klok hade jag inte shoppat så mycket). Så träffade jag storasyster för att fika lite före vi skulle gå på föreläsningen. Sen fortsatte vi med lite gemensam shopping i en handarbetsaffär. Så var det dags att rulla hem till Västergötland igen efter en dagstur i Småland.

Min söndag

Idag har jag haft allt utom en vilodag. Fast jag har vilat lite också, sovit middag en timme. Började dagen med en långpromenad på dryga timmen. Var ute på heden med Bauer och han tyckte det var fantastiskt goda dofter på varenda grästuva där ute. Ska införskaffa mig en långlina till koppel så att han får lite mer frihet. Vi ska väl också börja träna på inkallning så att han kan få ströva lite fritt med. Det där med hundträningen ska ju sättas igång med nu när snön försvinner....

När vi kom hem busade vi i trädgården och kastade leksaker en bra stund. Efter detta fick både jag och Bauer ta oss en dusch. Så har jag plockat ihop all torr tvätt och kört ett antal maskiner till, dammsugit och plockat undan lite. Efter min lilla mitt-på-dagen-sovtimme åkte vi in till Jossan och har nu fixat iordning på alla kläder i hennes garderober. En hel del kläder har vi också kastat. Nu ligger allt fint sorterat i olika hyllor eller hänger ordentligt på galgar. Inte ett enda klädesplagg är stryket i och för sig men jag kan ju inte ta allt det roliga jobbet från henne :-)

Nu kommer snart maken hem efter att ha arbetat dag denna söndag. Jag är vrålhungrig och sitter och funderar på om jag verkligen orkar vänta med te och smörgås till han kommer. Jag kanske svimmar av här om jag måste vänta mycket längre. Eller ännu värre, blodsockret är så lågt att jag blir tjurig. Nej, bäst att jag äter lite så jag är glad och trevlig när maken kommer hem från jobbet.

Imorgon ska jag ha min roliga dag. Först ska jag shoppa lite på A6, sen ska jag träffa storasyster, fika och gå på föreläsning. Sen ska vi åka och handla lite broderi och garn, så måste vi äta middag nånstans med. Ska bli så kul, en jättebra start på nästa vecka. Sen tänker jag arbeta varenda dag från tidig morgon till sen kväll för att slippa tänka på att måndagen därefter kommer inte alls bli lika rolig som denna måndag, då ska jag nämligen operera mig. Hujedamej, bara en vecka kvar!

Proffsmat

Här kommer lite bildbevis på våra fantastiskt goda lördagskvällsmiddagar. Idag var det verkligen med nöd och näppe att jag fick till något. Eftersom veckan bestått av fem dagars jobb, en migrändag och ett gäng övertidstimmar kände jag mig lite hängig när jag kom hem från jobbet i eftermiddag. En timmer "nap" hjälpte till att få energin tillbaka så att jag kunde härja lite i köket.

Dagens middag: Oxfilé på ruccolabädd med krispiga grönsaker och mandelpotatis och kantarellsås

Förra lördagen hade Thomas lagat: Hemmagjorda oxrullader med potatis och hemmagjord gräddsås, till detta färsk sparris

Snö igen

Då var det fredag igen, inte klokt vad veckorna rasslar iväg. Jobbar afton idag så sitter och njuter av att haft sovmorgon. Igår efter jobbet var jag hos en kompis i Skara och fick jättegod fisksoppa med tillbehörande massa roligt prat och skratt. Var verkligen behövligt att få skratta och ha härligt prat en kväll. Jag har varit extremt dålig på att sköta mina kompisrelationer. Tycker jag bara åker fram och tillbaks mellan Axvall och Lidköping, sköter hemmet lite, leker med Bauer, äter och sover. Känns som om jag inte hinner/orkar göra något annat. Det är dags att vakna upp ur vinteridet och skärpa till sig.
Precis när man kommit in i denna tanken och känt att våren faktiskt är på väg, så låg det ett vitt snötäcke över byn när man vaknade idag. Tycker verkligen att vintern får ge sig och jag hoppas att detta var dödsrycket.

I helgen ska jag (som vanligt) jobba på lördag och vila på söndag. Jossan kommer ut i eftermiddag och ska vara hundvakt. Det börjar bli en vana för henne också att hon ska hit på fredagen och sova till lördagen och ta hand om Bauer. På söndag hade jag tänkt att kanske "hjälpa" henne lite med att få ordning i hennes garderober. Jag har nu hållt på att tvättat alla hennes kläder, eller rättare sagt, alla textilier som hon äger och har. Eftersom det var rökning inne i förra lägenheten så stinker allt fortfarande rök. Har märkt nu när jag hållt på att tvättat kläderna att det även behöver en ordentlig utrensning och förmodligen lite shopping för att förnya innehållet i garderoberna.

På måndag ska jag ha semester och åka ner till Jönköping för att leka med min kära storasyster. Först ska vi på föreläsning, så måste vi handla lite garn och kanske ett broderi, så ska det ätas lite och pratas och ha roligt. Lyxigt med en semesterdag sådär som helt är bokad för bara roliga saker!

Onödigt

Idag blev det en såndär helt onödig dag, helt förstörd av migrän. Av däckad fram till halv tolvtiden då jag var uppe en liten stund för att sen däcka av igen och vakna vid fem. En hel arbetsdag går åt till att sova bort detta. Så fruktansvärt onödigt. Som följd har jag nu värk i hela kroppen av att ha legat så länge. Skit, skit, skit!

Nu ska jag snart ge mig på att äta litegrann, fast jag tänker inte anstränga mig att att få på mig något snyggare än min pyjamas (det är ju inte lördagskväll). Förhoppningsvis är detta anfallet över så jag är tillbaks till jobbet imorgon. Börjar klockan sju och faktum är att mitt normala tillstånd av morgonpigghet har börjat att återkomma efter influensan. Nu är det också ljust på morgonen, det är ju jättehärligt.

Våren är verkligen på väg. Man skulle kunna tro att jag skulle skriva något om solen nu, hur våren luktar eller fågelkvitter. Istället skriver jag om det absoluta vårtecknet, skrikande katter! Eftersom kvarterets katter tycker om att värma sig under vår altan mot pannrumsväggen, så har vi alltid denna "vackra" vårserenad serverad dygnet runt precis utanför fönstret. Min kära make kommer förmodligen inom en vecka att leta rätt på nån gammal kinapuff, tända på och slänga den efter katterna. Har vi tur håller katterna sig borta ett helt dygn innan de är tillbaks och skriker. Vi kanske annars kan släppa ut Bauer till katterna, han börjar ju bli könsmogen och är nog inte alltför nogräknad med om det skulle vara helt fel art som kom i hans väg....

Lurad

Idag på morgonen när jag vaknade låg jag kvar en stund och hade en härlig söndagskänsla. Eftersom jag jobbade i lördags så fick jag för mig när jag var nyvaken att det måste vara söndag, man ska ju vara ledig i två dagar... Sen kröp känslan fram av att det är något som inte stämmer, hmmm, det var ju inte alls söndag utan måndag. Inte något jättehögt jippi kom det från min kraxiga morgonstämma, kände mig lite lurad. Som tur är jobbar jag ju oftast kväll på måndagar så det var inte så illa att jag försovit mig. Tvärtom, hann med att göra några timma övertid före jag skulle börja arbeta "på riktigt".

Det kommer bli mycket jobb denna och nästa vecka. När jag jobbar hinner jag inte med att sitta och tänka på och oroa mig över kommande operation, bättre att hålla sig sysselsatt på jobbet istället.
I helgen försökte jag nu lite i förväg be om ursäkt till min kära soulmate över hur mitt beteende kommer att vara precis dagarna före operationen och den närmsta veckan efter. Jag känner att jag inte riktigt kommer att ha kontroll på något och förmodligen gapa och skälla på min man hela tiden för att få ur mig lite ångest. Maken skulle då vara lite rolig och undrade vad skillnaden skulle bli mot mitt normala beteende. Ha ha! Han kommer att bli varse att det kan bli mycket värre! Å andra sidan har han varit med förr när jag har opererats, så han vet nog vad som väntar, stackarn.

Mulet

Jag hade ju för några dagar sedan storslagna planer på timslång skogspromenad i strålande sol denna dag. Nu visade det sig att en väderprognos är precis det, en prognos. Och de flesta vet vad det ordet står för förutom politikern Andreas Carlgren som är miljöminister. För någon vecka sen gick han ut och krävde bättre väderprognoser av SMHI. Någon metreolog där hade svarat att det var komiskt att en politiker krävde tillförlitliga prognoser, då politikers egna prognoser sällan stämmer överrens med verkligheten. Sådana saker blir humoristiska tycker jag.
För kanske cirka fem år sedan var det ett repotage på tv om just hur tv:n metreologer har det privat, om de får många frågor eller skäll när prognoserna inte stämmer. Och som om man inte redan visste det så är ju inte folk kloka i huvudet. Metreologerna blir stämda, hotade och allt möjligt när inte prognosen stämmer. Ordet prognos betyder ungefär, kvalificerad gissning av ett sannolikt förlopp baserat på de fakta och mätinstrument man även har när det gäller just väderprognoser. Det är ju fortfarande en förutsägelse, "baserat på fakta tror vi att det blir såhär".
Man fick i detta program ta del av några brev folk skrivit där de till exempel tittat på en långtidsprognos och utefter det, då det sas att det kommer nog ett högtryck, hyr en stuga på kusten åt familjen för sina sista pengar. Nu blev det då inget högtryck utan regn hela veckan och hela denna stackars familj fick sitta i en stuga och alla fick psykiska problem av det och vill nu ha pengarna tillbaks från den dumma metreologen som lurade dom och även lite till för sveda och värk. Sådan här galenskap roar mig litegrann.

Annan galenskap härjar väl just nu som bäst i nyheter och kvällstidningar om kärnkraftverket i Japan. Själva jordbävningen och tsunamin kommer nästan i bakgrunden av skräcken för kärnkraft. Gör som jag, läs på min storebrors blogg istället om hur det är ställt med farorna om just kärnkraften och hoppas att övriga nyheter om katastrofen på tv inte innehåller en lika stor mängd faktafel.

Ny lördagskvällshusregel

Nu har jag precis vaknat efter att ha vilat middag ett par timmar. Det har varit en intensiv dag. Först lite övertid, sen handla på vägen hem, och så hämta Jossan i Axvall för att kasta oss in till Skara och fixa till lite i hennes lägenhet (det hade "råkat" blivit lite stökigt) så hem igen och äta lite mat och sen sova. Nu ikväll ska min kära make laga till lite god mat och vi ska väl plåga oss genom melodifestivalen. Eller så skiter vi i melodifestivalet och kollar nån bra film istället.

Vi (det vill säga, jag) har hittat på en ny lördagsregel. Vi ska laga någon ny maträtt varje lördag och inte sitta i de vanliga kvällsmyskläderna. Inte för att vi behöver vara finklädda direkt när vi sitter här själva i soffan men en kväll i veckan får vi anstränga oss litegrann i alla fall. Maten ska vi turas om att laga varannan helg och det måste vara en ny maträtt och det ska serveras fint upplagt på tallrik. Är inte det en bra husregel? Det finns en mängd med bra husregler i detta hus, jag skulle tro att jag har hittat på de flesta :-) Idag när det är kära makens tur att laga maten, känns denna regel extra bra.

Nu sitter jag och väntar på att Jossan ska ringa och berätta hur besöket hemma hos henne av hennes biologiske fader gick.

Klockradion

Kan ni tänka er att jag inte hörde klockan idag heller? Jag misstänkte ju igår morse att min klockradio måste ha en defekt av något slag, så jag förberedde genom att även sätta larmet på mobilen. Vaknade direkt av detta mobillarm och hade inte hört min klockradio en endaste gång fast den borde börjat väsnas en halvtimme tidigare.
Aha, tänkte jag, trasig. För inte kan det väl vara fel på mig? Inte vakna av väckarklockan? Nu visade det sig, efter att maken testkört min klockradio flera gånger idag, att den inte har någon defekt alls, inte ens en pytteliten. Hur kan det vara möjligt att jag två dagar i rad har snoozat flera gånger utan att ens komma ihåg att jag hört tjutandet? Märkligt. Jag tänker i alla fall ta med mobilen och sätta larmet på den ett tag framöver, för säkerhets skull, ifall det ändå är så att min klockradio drabbas av lite blygsel i arla morgonstund.

Imorgon slipper jag åtminstone detta bekymmer då jag är schemalagd kväll (lyckosam schemaläggning med tre fredagskvällar på raken nu). Jag börjar inte förrän klockan två, och det är ju i princip omöjligt att försova sig till det. Jag skyller stenhårt ifrån mig på att min morgontrötthet är följder av influensan. Den enda rimliga förklaringen.

På lördag blir det, som vanligt, ett övertidspass. Så blev jag glad när jag såg väderprognosen tidigare som utlovar ett strålande vackert väder på söndag. Jag hoppas verkligen att det håller för jag planerar en lång skogspromenad med Bauer då. Hans mammighet har nu släppt när jag är tillbaks till jobbet och försvunnen från huset hela dagarna. Känns skönt när det blir lite mer jämvikt på det hela. På kvällarna får jag sitta och slita och dra med borste i hans eländiga valppäls och försöka reda ut tovor. De flesta tovor får jag helt enkelt klippa bort, han är lite mindre snygg på "undersidan" nu där jag fått hacka rejält med saxen. Tänker ta hjälp av maken nån dag och helt enkelt köra rakapparat där tovorna sätter sig som mest. Sannolikheten är mycket stor att rakapparaten kommer att köras över hela kroppen framåt våren. Så får vi hoppas att det sen växer ut lite fin vuxenpäls istället för den trassliga valppälsen.

snooozzzeeeeeeeeee

Idag på morgonen måste jag ha snoozat flertal gånger, och jag kan inte ens komma ihåg att jag hört klockan! I alla fall sket sig idén med att göra övertid en timme före jag börjar. Morgonpigga jag! Tiden är ur led.
Istället fick jag lite tid att surfa på nätet och jag har fortfarande inte löst gåtan över vad folk gör hela dagarna på internet. När jag har kollat mail, facebook, bloggat, läst några andra bloggar, kollat blocket och kanske aftonbladet, ja då finns det inget mer att göra. Vad gör folk timme efter timme på internet?
Det enda jag kan fastna i är spindelharpan. Till den behövs inte ens internet. Man ska spela den svåra, med alla färger i kortleken. Det är kul det!

Skräcksamtal

Jag fick tidigt idag på morgonen ett trevligt samtal, från kirurgen. Har fått operationstid redan den 28 mars. Har nu haft en smärre panikångestattack och gråtit hysteriskt. Det hjälpte inte ett smack! Den jätteenorma klumpen i magen är fortfarande kvar. Eftersom de ska i onsdags att kötiden är 2 till 2 1/2 månad så hade jag räknat ut detta till början/mitten av maj, vilket ligger så otroligt långt fram i tiden att jag inte skulle behöva stressa för detta än. Nu är det istället exakt tre veckor till det fasansfulla. Uppenbarligen hade jag graderats upp i kösystemet.

För tillfället är det nu fullständig kaos i min lilla hjärna över detta. Mitt normala motto om att "man inte ska skjuta upp någonting tills imorgon om man kan göra det idag!", det gäller för allt här i livet, utom just otrevliga läkarbesök, hemska undersökningar, operationer och tandläkarbesök. Man måste alltid ha undantag för en regel. Nu är det inte så att jag är så osmart att jag inte begriper att man inte slipper att göra det otrevliga för att man skjuter upp det. Jag visste väl redan för ett och ett halvt år sen när jag hoppade av operationskön att dagen skulle komma när operationen måste göras. Men redan, så snabbt?

I alla fall försöker jag glädja mig åt det lilla jag kan glädja mig åt idag, jag är bara schemalagd 4 timmar ikväll på jobbet med start halv fyra. Istället för att åka dit tidigare och göra lite admitid och fått gjort den där delen av en utbildning som var kvar, tänker jag ligga här och tycka synd om mig en lång stund istället. Jag slår även två flugor i en smäll med detta, för jobbar jag så mycket kortare dag så blir jag av med lite av min plusflextid också.

Först tänker jag gå in och krypa ner hos min man och bli kramad lite. Han blir säkert jätteglad av att bli störd efter att ha jobbat hela natten. Ibland har nöden ingen lag, när man känner sig liten är det skönt att få kura ihop sig bredvid maken en stund.

Hen=levande pinne

Jag blev påmind idag om en artikel som jag läste för ett tag sen om ännu ett idiotiskt tilltag i jämställdshetsdebatten. Ni som läser min blogg eller känner mig vet ju att jag inte kan låta bli att förfasa mig över vilka dumheter som kan inträffa när idioter försöker "göra sitt" i denna "kamp".

Jo, ett dagis nånstans i Sverige har helt enkelt tagit bort könen på barnen. Nu menar jag inte rent fysiskt (det vore ju inte riktigt vettigt att få hem en stympad unge efter en dag på dagis) utan de har mycket fiffigt kommit på att det heter inte han eller hon, det heter HEN. Alla ska kallas för hen, man får inte säga flicka eller pojke, för det existerar inte längre.
Men, herregud, blir dessa barn då mer jämställda? Vad är det för idioter till föräldrar som lämnar sina barn på detta dagis, och låtsas de även hemma att det inte finns två kön? Hur ska dessa stackars barn reagera sen när de börjar skolan och på skolgården få höra viskningar om hur barn vanligtvis blir till när de är itutade att det inte finns pojke och flicka?
Och så undrar jag om det heter ett hen eller en hen.

Det komiska i det hela är ju att hen faktiskt betyder höna på engelska. Läser man i svenska ordlistan så står det så här: Hen 1 höna 2 (fågel)hona. Är inte detta jättekomiskt? Då blir alla så hen som springer runt på detta dagis flickor, eller? Och är det inte alltid det jag har misstänkt, att de där suffragetterna vill bli av med männen helt och hållet.
Jag tror att kommande nobelpristagare i medicin allt får forska fram nåt så att hela mänskligheten blir totalt könlös, då finns det längre ingenting att skylla på när något är orättvist. Man skulle ju kunna vara som en vandrande pinne ungefär och dela av en bit av sig själv, och vips, så har man fått en liten avkomma! Enklare kan det ju inte bli, alla är exakt likadana och det där med fortplantning behöver då inte heller finnas med. Tack gode gud att jag kommer vara död sen länge innan nån forskare kommit fram till detta, inte vill jag vara en levande pinne inte!

Hej och fixat

Inte skrek jag hej direkt när jag satte mig ner på min kontorsstol på jobbet idag. Lite mer sådär sakta med en inandning "hej" eftersom det gör ganska ont att sitta för tillfället. Är fortfarande för slak i benen för att orka stå, annars har jag ju så fiffigt bord som man bara kan höja. Huvudvärken har jag dragits med hela dan idag med men inte så illa som igår.
Nu ska jag njuta av att det är fredagskväll och att jag faktiskt slipper sova imorgon bitti också, lite beordrad övertid hade hunnits med att meddelats när jag var hemma en dag. Lika bra att åka och göra det direkt så är det gjort sedan. Jossan är som vanligt snäll och kommer ut hit senare ikväll för att vara hundvakt imorgon. Å andra sidan kan man ju se allt som jag köpt till henne och alla pengar man får sticka åt som en liten (läs stor) löning för hundvakteriet.

Jag åkte för att inhandla mig en tröstpresent efter jobbet idag, till och med maken tyckte att jag förtjänade att få något fint. Tyvärr fanns det inte en enda klädtrasa som jag kunde tänka mig att äga i hela den affären jag var inne i. Som tur var kom jag snabbt på att jag ändå behöver en ny handväska och hittade snabbt en i hyllan. Lite tingeltangelsmycken åkte med till kassan också och kände mig riktigt nöjd över dessa egenhändigt inhandlade gåvor till mig själv. Nu kan man verkligen börja undra vad jag kommer att förtjäna att få i tröstpresent efter att jag har opererat mig. Jag kan knappt bärga mig för att se vad jag kan hitta på då, ivrigt påhejad av en ordentligt fostrad make.

Tröstpresent

Ja, det hade jag trott att jag skulle kunnat åka och köpa mig efter ett besök hos kirurgen. Det gick inget vidare med det. Jag tog mig knappt ut till bilen och hur jag lyckades ratta hem till Axvall har jag ingen aning om (stannade efter ett par km och spydde).
Eftersom jag trodde att det bara skulle vara en undersökning så åkte jag själv, annars är ju alltid maken med som stöd. Nu bad kirurgen så snällt om att få knipsa några sådanadär knölar som han i solsidan också har. Efter en stunds dividerande så gick jag med på detta efter att fått den jättebra informationen om att då behöver de inte skära i detta området när jag opereras sen. Lät ju som en bra idé då tyckte jag. När jag senare på kvällen legat och vridit mig i smärtor, spytt av värk och börjat tappa förståndet, då tyckte jag inte längre att det var en bra idé.
Jag kan inte hantera smärta bra alls. Jag får panik och ångest på riktigt och allt blir som i en dimma. Jag tappar förmågan att tänka och blir faktiskt rädd på riktigt att jag ska tappa förståndet. Har detta att göra med att man är ett kontrollfreak också kanske?

Efter intagande av (för många) sömntabletter så lyckades jag somna till slut. Vaknade sen vid midnatt, och givetvis, där var den, stressmigränen. Det är inte ofta jag får migrän av stress utan har ju min vanliga hormonmigrän en gång i månaden. När den kommer av stress känns det nästan värre för man har ju stresshuvudvärk också samtidigt som verkligen sitter i hela huvudet. Så idag har jag legat i ett förbaskat skallabank hela dan, ändalykten känns inte så trevlig heller för den delen.

Nu börjar det kännas som det klingar av men jag ropar inte hej förrän jag är över bäcken. Imorgon när jag sitter på jobbet igen, då ska jag ropa hej! Tröstpresent ska också inhandlas då. Nu tror jag att det behövs minst en dubbelt så stor tröstpresent efter detta! Jo, det låter allt rimligt.

Kirurgbesök på agendan

Idag ska jag bara arbeta på förmiddagen för i eftermiddag ska jag till kirurgen på KSS. Min förhoppning är att läkaren erbjuder en operation så snart som möjligt. Så vore det ur världen sen. Låter väl enkelt? Jag ska också vara tydlig med att jag efter operationen behöver så starka värktabletter att man helt enkelt däckar av och sover hela tiden, då kan man inte ligga och känna efter hur ont det gör. Hujedamej!
Om jag klarar läkarbesök och undersökning utan att gråta allför mycket så får jag åka och köpa mig en present till mig själv. Då har man nämligen förtjänat att få något fint. Det tycker jag är en jättebra regel, jag har hittat på den alldeles själv!

Våren

Nej, den har inte kommit över natten, märkligt!